Klassföraktet kan vara den enskilt största politiska frågan som inte får medieutrymme. Folk i USA röstar på Trump för att han inte tillhör klägget.
Det handlar egentligen inte om pengar, utbildning eller socioekonomisk bakgrund. Eller hudfärg, kön eller nationalitet.
Det handlar om förakt.
Den ena gruppen människor vill styra andra. De vill tala om vad vi ska tänka, känna och göra med våra liv. Det handlar om värdegrund, klimat, social rättvisa och fan vet vad. De vill ha makt över andras liv, sätta reglerna. Och bestraffa dem som faller utanför normerna.
Den andra gruppen vill vara ifred, förvekliga sina egna drömmar och leva sina liv efter eget tycke och smak.
Därför har vi entreprenören Elon Musk i samma ringhörna som Ron Paul och Donald Trump.
I andra änden en grå massa av småpåvar, både i medier och inom myndigheter, som vill läxa upp oss andra om allt mellan himmel och jord.
Därför blir ekorren Peanut ett lysande exempel på vad striden där borta handlar om. Myndigheterna har förmodligen avlivat en tam ekorre som bott i flera år hos ett par i New York (om jag minns rätt). Det gick ingen nöd på ekorren eller dess kompis som var en tvättbjörn i hushållet. Tvärtom, de bägge pälsiga små djuren förefaller ha stortrivts i detta hem.
Men i ett samhälle styrt av småpåvar blev de angivna och myndigheterna tog djuren ifrån deras hem och vad det verkar, valde att avliva ekorren och möjligen även tvättbjörnen.
Inte för att det behövdes. Djuren utgjorde ingen fara, och de for själva inte illa. Allt handlade om regler.
Paragrafryttare som inte vill annat än utöva makt. I ett land som grundats på idén om individuell frihet.
Svenska journalister och politiker förstår inte det här. Ens inte vår statsminister tror jag förstår det här. Ty här vet vi inte vad begreppet frihet egentligen innebär.
De ser inte det omänskliga som växer fram. Men de tror de ser det när Trump använder sitt omisskännliga dramatiska språkbruk. De tror de bekämpar fascism när de bekymrar sig över demokrati och människors egna fria val. De tror de är en bättre sorts människor när de strävar efter en perverterad utopi.
De andra, skräpet - som Biden uttryckte det eller ”deplorables” som Hillary Clinton sa - ser ett samhälle falla isär. Stadskärnor med hemlösa, galopperande inflation och växande klassklyftor.
I normala fall är detta något som den politiska vänstern fångar upp, men inte längre. De är fullt upptagna med kritiska vithetsstudier, genus, intersektionalitet, kamp mellan könen, klimatångest och annat mer eller mindre ”akademiskt” skräp.
Att folk blir hemlösa har de helt enkelt inte tid att ägna sig åt. Istället är de nu en del av samma klass som kändisar, journalister, proffstyckare och politiska broilers. Bakom dem står en hel statsapparat av ett transferiat, som Markus Allard kallar det. Människor som inte producerar, men som älskar att bestämma. Och deras inkomst är till fullo finansierad av staten.
Den arme lågutbildade arbetaren ska veta sin plats, betala skatter för att försörja dem som vet mer och underdånigt be om ursäkt för sin blotta existens.
Klassföraktet funkar i Sverige, här är det till och med lite fint att svänga sig med nedsättande termer om de med lägre status. Men det funkar inte lika bra i ett land vars självbild är just frihet.
Om Trump vinner valet beror det framför allt på klassföraktet. Och som jag vill se Elon Musk och Ron Paul göra de statliga medelmåttorna arbetslösa.
Kanske är det rentav en liten ekorre som avgör det hela.
@historyinmemes On August 10, 2018, Richard Russell stole a Horizon Air Bombardier Q400 from Seattle-Tacoma Intl Airport.
He had no prior pilot experience. Everything he learned on flying had been from video games. His maneuvers impressed traffic controllers and later observers.
Jag tror att det som sker i Storbritannien kan sprida sig till fler länder. Vi har en väldigt stor inbyggd polarisering i flera Europeiska länder, inte bara mellan invandrargrupper och infödingar, utan även mellan samhällsklasser. I Storbritannien är det tydligt att det finns en klassaspekt som går ihop med konflikten mellan infödingar och invandrare.
Lägg på att vi har en skakig ekonomi och orolig omvärld. Inbyggda spänningar i ett samhälle kommer då lättare upp till ytan.
Det som förvånar mig mest är att medier och många tongivande debattörer vill öka polariseringen. I t ex Aftonbladets ledartext om det som sker i Storbritannien argumenteras för att den arbetarklass som är rädda och oroliga över utvecklingen i själva verket är högerextremister. Av det följer att man inte ska ta deras oro på allvar, tvärtom - de ska skammas och staten ska ta i med hårdhandskarna mot dom.
Vidare lägger Aftonbladet skulden på Elon Musk, sociala medier, Ryssland och förmodligen snart judarna och rymdödlorna också.
Att vanligt folk är oroliga över en stor invandring är dock inte en förklaring.
Givetvis ska de våldsamma elementen fördömas och de som begår brott ska lagföras. Om detta ser jag ingen som invänder. Ej heller att det självklart förekommer individer och grupper i det här kaoset som med alla mått mätt är extrema.
Den omständigheten gäller i princip alla sorters demonstrationer. Om det är Gaza-aktivister kan du säkert hitta regelrätta jihadister här och var som deltar i offentliga protester, men jag tror inte Aftonbladet skulle låta dem definiera hela demonstrationen.
Ej heller när det handlar om BLM. Eller en demonstration om klimatet. Eller någon annan fråga där tidningen har sina sympatier rent politiskt.
Men i just den här frågan finns ingen förståelse, inget resonerande om folks oro och ilska. Tvärtom. Det är en retorik som snarare eldar på ännu större missnöje och hat genom att underkänna hela protesten som sådan. Och jag tror inte det är unikt för Aftonbladets ledarsida.
Samma tendens syns i brittiska medier och förmodligen i de flesta etablerade större medier i Sverige och andra västländer.
Protesterna är lika mycket en protest mot ett medieetablissemang som är mer intresserade av att rapportera sin egen syn/ideologi än vad som faktiskt sker i samhällen. Det har nog aldrig varit mer tydligt att många stora mediehus lämnat rollen som den scen där samhällets konflikter återspeglas. Istället kliver de själva in på arenan för att bli en i allra högsta grad politisk aktör.
Och det är okej, en tidning behöver inte vara neutral och objektiv. De kan gå i total opposition mot arbetare, halta, lytta och svaga grupper som protesterar mot vad de upplever är fel i samhället.
Frågan är bara om mediemänniskorna inser att de här protesterna är minst lika mycket riktade mot dom själva? Eller om de ser att i tangentens riktning leker de själva med elden?
Det är jag inte lika säker på.
$Neon
För 16 år sen var Magnus med i TV4 med N1. En historisk intervju och otroligt visionär uppfinnare.
Nu pratar vi om det igen vid 0710 på nyhetsmorgon.
https://t.co/2dC0opNVD8
@NathanHamelberg Vad är det man får ut av att erkänna gamla folkmord? Får det några följder som skadestånd, ökade rättigheter? Eller vad har poängen med det?