Jag gav någon rådet att ta ut en riktning: Håll dig till den riktningen, utan att förirra dig, den som säger dig att undervisningen är den viktigaste, relationen till eleverna likaså, att din kunskap ska växa med och för de du ska leda in i kunskapsområden de är främmande för.
Jag har nu SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! Inte semester, utan SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! SOMMARLOV! Bli gärna avundsjuka på mitt SOMMARLOV, för vi behöver bli fler i yrket.
Jag tänker ofta att lärare sällan är lyssnade till. De behöver få prata länge, utan att bli avbrutna, och behöver både få berätta om glädje och om behov. Jag telefonhandleder, lyssnar noga och efter några samtal är läraren lugnare, bekräftad och villig att lyssna i samtalet.
Låt oss vara nyfikna tillsammans.
Våga samtalet framför påståenden.
Fråga om undervisningen för att den är vår gemensamma. Skrev om det i Undervisningen mellan oss.
Jag har rest mycket ute i världen och sett undervisning och träffat lärare med raka ryggar och stolta för sina uppdrag att möta elever. När en lärare får eleverna med sig och undervisningen blommar borde vi fråga oss vad som sker där och inte kritisera läraren som verkar.
@FMannerheim@AnnikaBergstran @Anna_Kaya På högstadiet brukar jag gå igenom alla epoker, vad som är utmärkande och ta upp kända författare och verk. Dessutom läsa något från varje epok, kanske flera saker.
Uppgift idag:
Visa kollegial och varsam nyfikenhet.
Fråga: Berätta om något av din undervisning? Vad är du mest stolt över? Vad skulle du önska att andra visste och kände till?
Jag har alltid talat undervisning.
Det är den som går att förändra, diskutera, tänka om, lära av och praktisera och tillsammans med eleverna utvärdera. Hej HOPP!