Kära 00-talister som arbetar inom service och restaurang.
Om en kund/gäst säger "tack" för din service, säg inte:
- Ingen fara.
Säg istället:
- Varsågod.
- Det var så lite så.
- Ingen orsak.
Just nu: Myndigheten Granskningsnämnden friar Kalla faktas båda program Undercover i Trollfabriken.
De stred inte mot kravet på saklighet, vare sig i beskrivningen av "desinformation" eller "trollfabrik" eller på något annat sätt.
Alla sidor i beslutet trådas in nedan. Motiveringen här 👇
Granskningsnämnden bedömer att programmens beskrivningar av att anonyma så kallade trollkonton på sociala medier var kopplade till SD:s kommunikationsavdelning var sakligt framställda. I programmen skildrades också på vilka grunder dessa slutsatser dragits. TV4 har i sitt yttrande visat grund för att den sortens innehåll som flera av dessa konton delade kan utgöra desinformation. Vad gäller en anmälares invändningar mot att hans konto visades i programmen konstaterar nämnden att kontot visades som ett av flera exempel på konton med en viss typ av delat innehåll och att det inte påstods vara kopplat till SD:s kommunikationsavdelning. Programmen stred därmed inte mot kravet på saklighet i denna del. Nämnden tillämpar bestämmelserna i radio- och tv-lagen och i TV4:s sändningstillstånd. Det ingår inte i nämndens uppgift att pröva omständigheterna kring tillkomsten av ett program eller reportrars arbetsmetoder. Anmälarnas kritik om wallraffande som journalistisk arbetsmetod och en anmälares kritik mot klippningen av ett samtal med honom lämnas därför utan åtgärd. För TV4 finns inte något krav på opartiskhet. Vad anmälarna anfört om att programmen var vinklade och partiska till nackdel för SD i nära anslutning till ett Europaparlamentsval lämnas därför utan åtgärd. Nämnden konstaterar att det i de två ljudsekvenserna i del 1, där medarbetare från Myndigheten för psykologiskt försvar enligt vad som framkommer i ärendet hördes tala om desinformation respektive om aktörer med ont uppsåt, inte uppgavs eller framgick varifrån citaten kom eller vem som citerades. Vidare var det tydligt att den bildsatta sekvensen med Myndigheten för psykologiskt försvars medarbetare i del 2, som kom från programmet Nyhetsmorgon, var inspelat i ett tidigare sammanhang. Det framgick av den visuella framställningen, musikläggning och rubriksättningar samt av att inslag med kollage var ett återkommande grepp i programmen. Nämnden anser inte att det framstod som att medarbetarna kommenterade den aktuella granskningen. Varken förekomsten av uttalandena från Myndigheten för psykologiskt försvars medarbetare i programmen eller vad anmälaren anfört i övrigt om bilden av myndigheten medförde enligt nämndens mening att programmen stred mot kravet på saklighet.
Since launching #WhiteDudesforHarris last Friday, I have faced a barrage of right-wing attacks on Twitter, bizarrely focused on my weight rather than the actual message of what we're trying to accomplish. There have been countless posts about my body shape, with people zooming in on photos of my stomach. It’s weird stuff, but I want to reflect on it.
First, let me say I couldn't care less about what people say about me online, especially those trying to be cruel. It's not the first time people have made fun of my weight. When I was a local organizer back in Nebraska, Republican consultants used to post memes mocking me as fat and a slob. I'm not surprised by it, nor does it really bother me. But I want to discuss my weight in the context of our work because it matters.
@RossMoRock spoke eloquently about this on Monday’s call. Men face an epidemic of loneliness, anxiety, depression, and suicidal ideation. Statistics show that deaths of despair—suicides, drug overdoses—disproportionately affect white men, but also young men in general. It’s happening because of poor mental health and men being trapped in a vortex of negative thoughts about what it means to be a man in a society that’s evolving, creating a sense of coldness and loneliness.
That nearly happened to me. I'm lucky to be here. I could have easily been a death of despair. I've struggled with anxiety, depression, and suicidal ideation almost my entire life, especially as an adult. For a long time, I ignored these feelings, finding ways to disassociate.
In my 20s, I disassociated by staying up all night, drinking whiskey, playing video games, and eating an absurd amount of calories. In hindsight, I now know I had been trying to kill myself with food for twenty years. I ballooned to what I assume was 600 pounds at my largest; the highest I ever actually weighed in was 550 pounds because I was too scared to step on a scale. This stress eating helped me cope with every professional and personal trauma, loneliness, shame, and the disconnection and lack of identity I struggled with.
In 2020, during the pandemic, my loneliness and anxiety escalated, like it did for a lot of people. In the summer of 2020, I had the worst anxiety attack of my life, leading to weeks of sleepless nights and an inability to even function. I was not the husband, father, and leader I wanted to be. I became consumed with thoughts of ending it all, unable to tell anyone.
After my wife asked if she could go on a trip back to Omaha to visit her folks, I finally blurted out how afraid I was of being alone because I feared I would hurt myself. We both broke down. That was my lowest point. I will never forget the look of fear in her eyes. But because I said it out loud, it made it real. It made it something I could overcome. So, I began therapy, addressing my anxiety, depression, loneliness, and identity issues. It took about a year to get back to some sense of normal, but I did the work and I got there. I’m okay, most of the time.
Then I looked in the mirror. I saw a 550-pound dude who couldn't walk up a flight of stairs, play with his son, or live the life he wanted. I realized that I had been trying to kill myself with food. But with a clear head, help from my family and friends, and a whole lot of vulnerability, I started working out, improving my diet, and addressing my bad habits. Over the last two years, I've lost 200 pounds—an entire person I carried for most of my adult life. Though I still have work to do, and those mocking photos are real and nothing to be ashamed of, I'm committed to continuing my journey to good health.
Being a man isn't about looking like a roided-out buff freak. It's about being real with yourself and others, leading with empathy and heart, and facing challenges head-on with vulnerability. We need more empathetic conversations, as we're losing too many young people to drug addiction, abuse, and suicidal ideation.
Changing the narrative around men seeking the help they need and building healthy connections is crucial. It’s one of the reasons I dove headfirst into #WhiteDudesforHarris. I don't care about the mockery, but the culture it perpetuates makes it harder for men to seek help. Those perpetuating this culture should be ashamed of themselves.
I've lost 200 pounds, finished an 8K a few months ago, traveled across Europe, taken up great new hobbies like golf, and done things these trolls couldn’t imagine. I'm doing the work and will continue to do so. Those mocking my weight have work to do too, deciding the kind of person they want to be and the world they want to leave behind for their kids. I know what kind of world I want to leave behind for mine.
P.S. Here's a photo of me completing my first 8K a few months ago 👇
@kjellhaglund Du hade rätt förut ❤️ Jag är själv kluven till VAR. Men att han nån slags flexibel felmarginal kommer inte göra livet enklare. Och igår blev besluten rätt enligt regelboken, så jag har svårt att förstå uppståndelsen.
@kjellhaglund Nej de har de inte. För de har inte kunnat se det. Det går inte i realtid. Poängen med tekniken är ju att det går att se. Precis som att de inte alltid kunnat avgöra om en boll var innanför mållinjen eller inte.