Hej din falska jävel @HassanKhan_Vi
Du får polisanmäla mig hur många gånger du vill.
Svenska folket har tröttnat, EU har tröttnat.
Packa väskorna din jävla Sverigehatare.
Upplysningsvis har vikingen tröttnat!
Äntligen dras masken av på riktigt och någon vågar säga sanningen högt.
Jimmie Åkesson levererade precis den mest detaljerade och skoningslösa sågningen av Socialdemokraterna vi sett på decennier. Han förklarade det ruttna maktspel som pågått under ytan alldeles för länge. Det handlar inte om att S är naiva eller har haft "otur" med enskilda företrädare. Nej, Åkesson berättade hur Magdalena Anderssons hela maktbygge är direkt beroende av islamistiska krafter för att överleva. När S blundar för att deras närmsta samarbetspartners flirtar med terrorromantiker och förintelseförnekare, då gör de det med öppna ögon. De vet att dessa extrema grupper sitter på de avgörande rösterna i valet. Därför väljer S att bygga allianser med dem och hålla dem om ryggen, i stället för att skydda Sverige.
Att offra rikets säkerhet för att köpa röster i valet är inget annat än en rutten byteshandel. Jimmies dom är stenhård: det är skandalöst, ynkligt och helt jävla vedervärdigt. De säljer ut oss till krafter som hatar allt vi står för.
Nu är frågan om det svenska folket äntligen börjar vakna upp, eller om sossarnas röstkupp kommer att fungera hela vägen till makten? Vad tror ni?
Ursula von der Leyen höll en föreläsning om ”demokrati” när Elon Musk konfronterade henne ”Om demokrati är grunden för frihet, borde då inte din position som EU:s ledare tillsättas direkt av folket?” Sverige ska styras av svenska folket, inte av icke folkvalda byråkrater i Bryssel. SWEXIT👊🇸🇪
NÄVGRÖT (MOTTI)
Vår svenska matkultur är en betydelsefull och föränderlig del av kulturarvet. Den avspeglar människors livsvillkor under lång tid och uppvisar stora regionala variationer. Råvarorna, smakerna och mattraditionerna säger oss något om vår natur, vårt klimat och våra förfäder. Följ med kulturföreningen Gimle på en matresa genom Sverige i tid och rum i vår artikelserie ”Gimles matresa”. Vi börjar i de värmländska skogarna med en skål nävgröt.
Nävgröt är en gröträtt med gamla anor. Till Sverige kom nävgröten på 1500-talet, när den finska invandringen till de mellansvenska skogarna förde med sig en ny matkultur. Än idag förknippas nävgröt med finnbygderna och allra starkast förankring har maträtten i Värmland.
Huvudingrediensen i nävgröt är skrädmjöl, det vill säga rostat havremjöl. I delar av Värmland var havre länge det dominerande sädesslaget och det odlades flitigt av de skogsfinska bönderna. Havren mognar först framemot hösten och för att undvika mögel började man rosta havrekornen i vedeldade ugnar. Efter rostningen skulle havren skrädas, alltså skalas, innan den maldes i stenkvarnar och siktades till ett fint mjöl. Rostningen gjorde att havremjölet fick en nötaktig smak, som gav särskild karaktär åt bröd och gröt.
För att laga nävgröt behövs skrädmjöl, vatten och en nypa salt. Skrädmjölet hälls försiktigt ner i en kastrull med kokande saltat vatten. Mjölet ska inte röras om, utan "stampas" ner med en sked. Sedan får det ångkoka under lock tills vattnet ångat igenom mjölet. Den färdiga nävgröten har en fast och ganska torr konsistens med klumpar i och serveras med stekt fläsk, fläskflott och lingonsylt.
Namnet nävgröt kommer av att gröten ofta åts direkt med nävarna. Efter tillagningen sprack gröten upp i torra klumpar, som plockades upp med fingrarna, doppades i flott och stoppades i munnen. Äldre nedteckningar berättar att skogshuggare och kolare rullade gröten mot byxbenet så att den bildade avlånga stänger som var lätta att doppa. Ett annat namn på gröten är "motti", vilket kommer av en finsk benämning. Ibland tillagades motti på fiskbuljong och åts med öring eller röding. Rätten betraktades som fattigmansmat och ansågs närande för kroppsarbetare. Gröten ansågs även vara lämplig kost på jaktpass.
Idag är nävgröt inte en vanlig maträtt och har ingen självklar plats i vardagsköket. Det finns enstaka kvarnar som producerar skrädmjöl på gammalt vis, men det kan vara svårt att få tag på. Däremot är nävgröt en populär rätt vid särskilda evenemang med lokal förankring, inte minst hembygdsgårdarnas firanden.
Många betraktar nävgröten som en värmländsk delikatess och ser den som Värmlands landskapsrätt. År 2006 grundades Nävgrötsakademin, vars medlemmar verkar för att bevara nävgrötstraditioner och sprida nävgröten till omvärlden. 10 september firar akademin nävgrötens dag.
Nävgröt (4 port)
5 dl vatten
5 dl skrädmjöl
0,5-1 tsk salt
Till servering: stekt fläsk och rårörda lingon
1. Koka upp vatten och salt i en kastrull.
2. Sänk till låg värme. Skaka ut skrädmjölet ovanpå vattnet så att ytan täcks.
3. Sätt på locket och ångkoka mjölet försiktigt i ett par minuter.
4. Tryck ner mjölet i vattnet med en träslev. Rör inte. Stäng av värmen och låt gröten stå kvar i kastrullen med locket på cirka 10 minuter. Grötens konsistens ska vara tjock, smulig och klimpig.
5. Rör om lätt i botten och fördela gröten på tallrikar. Servera med stekt fläsk. Häll stekflottet ovanpå vid serveringen.
6. Avnjut rätten genom att greppa grötklumpar med fingrarna och doppa i flottet. Fläsket hålls i andra handen och bits av.
”Det borde vara straffbart” - ja, och det är exakt det som är poängen
Det är nästan ironiskt när politiker nu börjar tala om att det ”borde vara straffbart” vad som gjorts med Sveriges elnät och elpriser.
För det intressanta är detta:
det är redan straffbart - åtminstone i sak, om inte ännu i praxis.
Låt oss reda ut varför.
Sverige har under de senaste decennierna överfört makt, kontroll och prissättning av en samhällsbärande infrastruktur - energisystemet - till EU.
Detta gjordes:
■ utan folkligt mandat
■ utan folkomröstning
■ trots massiva varningar från experter
■ trots kända konsekvenser
■ trots full insikt om att nationell kontroll skulle gå förlorad
Detta är inte en olyckshändelse. ● Det är medveten maktöverföring till främmande makt.
Vad är det som faktiskt skett?
Genom EU:s elmarknadsmodell och gränsöverskridande kopplingar:
■ prissätts svensk el efter marginalprissättning i ett europeiskt system
■ exporteras el trots inhemsk brist
■ kopplas norra Sverige till utländska marknader via ledningar som Aurora Line
görs svenska hushåll och företag till gisslan för väder, vind och kontinentala underskott
Resultatet ser vi nu svart på vitt: elpriser i norra Sverige upp +300 %
inte på grund av brist på produktion - utan på grund av förlorad suverän kontroll.
Det konstitutionella haveriet
Varje svensk politiker står under ett första och överordnat kall:
■ Skydda landets gränser och folket mot yttre och inre hot.
Energisystemet är inte ”en marknad bland andra”.
Det är kritisk infrastruktur, direkt kopplad till:
● nationell säkerhet
● industriell överlevnad
● välfärd
● samhällsstabilitet
Att frivilligt överlåta kontrollen över detta till extern beslutanderätt - utan folkets godkännande - är inte ideologisk politik.
Det är ett brott mot statens grundfunktion.
Regeringsformen är tydlig:
Makten utgår från folket.
Staten ska regera efter folkets vilja - inte egen agenda.
När makt medvetet flyttas bort från folket och landet, trots att konsekvenserna är kända, då är vi inte längre i politiskt tyckande.
Då är vi i konstitutionell gråzon.
Om någon frågar: är detta högförräderi eller grovt tjänstefel? Det är en helt legitim juridisk fråga.
● Högförräderi handlar inte bara om militärt samarbete med främmande makt.
■ Det handlar om att undergräva rikets säkerhet och självbestämmande.
Grovt tjänstefel handlar om:
• medvetna beslut
• kända skadeverkningar
• systematiskt åsidosättande av plikt
■ Alla tre kriterierna är uppfyllda.
När politiker idag förfasas över elräkningar de själva varit med och möjliggjort, då är det inte vrede de uttrycker - det är ansvarsflykt.
Vill man verkligen göra detta straffbart?
■ Då är dörren redan öppen.
■ Det som saknas är inte lagrum.
■ Det som saknas är viljan att pröva ansvar
Och förr eller senare kommer någon att slå in den dörren.
Det parti som törs stå upp för sitt folk och land har här en ett gyllene tillfälle att bli nationella hjältar och dessutom räta upp landets ekonomi och utveckling.
Och självklart, de som regerar är givetvis skyldiga att se till att sverige lämnar EU's elmarknad, lika illa att acceptera tidigare brott.
Svensk strävan
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelse och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan — på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.
I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolhet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.
Det verkligt svenska är sålunda ursprunget — vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i daggräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?
Det är fattigdom — men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.
Vilhelm Moberg, 1941
Svensk strävan
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelse och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan — på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.
I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolhet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.
Det verkligt svenska är sålunda ursprunget — vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i daggräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?
Det är fattigdom — men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.
Vilhelm Moberg, 1941