En jättegullig tant bredvid mig på tåget tog precis upp matsäck i form av liten kaffetermos med mugg och liten låda innehållandes en skiva sockerkaka och typ tre bondkakor. Nu fikar hon och löser korsord. Det gjorde mig glad.
Då var det dags för det sedvanliga i-landsproblemsgnället: VARFÖR har man så dåligt internet när man åker tåg?? Jag ser ju att det finns HUS utanför fönstret?? Folk BOR här?? Det kan inte vara såhär dåligt??
Få saker gör mig så i-landsproblemsarg som att man har så himla dåligt internet när man åker tåg genom det här landet? Jag kan KNAPPT skriva den här tweeten due to internethaveri?
Inget känns mer stockholmskt för mig än när jag ser en influenser lägga upp bild från en skönhetssalong på instagram och man ser att de har så fiskbensparkett i sina lokaler?
Nyss när min kille hämtade upp sina gamla innebandyklubbor från källaren och sa ”den här klubban känner jag inte igen, är den din?”???
Kära dagbok. Min kille känner inte mig.
Det är ett självskadebeteende?? Man behöver liksom vakna upp mitt i natten med ryggskott och linser som bokstavligen torkat fast i ögonen, för att i detta knappt levande tillstånd behöva ta sig till sängen? Och ÄNDÅ tycker man att det är så gött att somna in där??