TT

Tranströmers poesi uttryckt i 140 tecken. Har varken koppling till Tomas Tranströmers person eller förlag.

[TT @transtromer]

Vi är inte utan hopp. Vi är jordens.

[TT @transtromer]

Jag vet att jag måste långt bort, tvärs genom staden och sedan vidare, tills det är dags

[TT @transtromer]

För mycket som varken kan skrivas eller förtigas! Han är lamslagen av något som händer långt borta.

[TT @transtromer]

härmar en som ser lugnt på världen

[TT @transtromer]

vad som helst, bara jag slipper känna mig själv.

[TT @transtromer]

Jag spelar Haydn efter en svart dag och känner en enkel värme i händerna.

[TT @transtromer]

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

[TT @transtromer]

Det är minuternas krig.

[TT @transtromer]

Begravningarna kommer tätare och tätare, som vägskyltarna när man närmar sig en stad.

[TT @transtromer]

Something came from underneath, rose slowly and inexorably like a massive column of mercury. One was not allowed to turn one's head away.

[TT @transtromer]

Waking up is a parachute jump from dreams.

[TT @transtromer]

Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.

[TT @transtromer]

friden kan komma droppvis, kanske om natten när vi ingenting vet, eller som när man ligger på dropp i en sal på sjukhuset.

[TT @transtromer]

man har tunna väggar

[TT @transtromer]

inne i mig står tiden stilla, oändligt med tid, den tid som behövs

[TT @transtromer]

En viss uppriktighet är på sin plats, bara man inte släpper med blicken det där som driver i samtalets utkant: någonting mörkt

[TT @transtromer]

kylig vind går genom skjortan och trevar efter hjärtat.

[TT @transtromer]

Vi är jordens.

[TT @transtromer]

Ur skogens mörker kommer en lång båtshake, skjuts in genom det öppna fönstret, in bland partygästerna som dansat sig varma.