you can have your opinions on Taylor Swift but this constant push to say that women are "acting like teenagers" whenever they express excitement is sooo rooted in misogyny like nobody says this about men screaming at football games
Kritiken mot nivågruppering utgår ofta från den omedelbara känslan, hur det känns när ett barn flyttas till en annan grupp. Men varför pratar vi så lite om hur det känns att misslyckas varje dag i flera år? Hur det känns att aldrig hänga med. Att ständigt störa eller bli störd. Att tappa tron på sin egen förmåga.
I skoldebatten fokuseras det alltför ofta på den synliga kostnaden av förändring och blundas för den osynliga kostnaden av status quo.
Om det vore någon ordning i svensk skola skulle alla rektorer skicka hem sommarbrev till vårdnadshavarna där de uppmanar dem att se till att barnen läser. Under sommaren tappar många sin läskondition.
Men det är ingen ordning. Sådana brev får vi svensklärare skicka själva.
Elever med NPF behandlas som om de vore IF. Många utgår från att de inte kan ta till sig kunskap genom lärarledd undervisning o placerar dem i stället bakom skärmar, avskilda från lärare o elever. Samtidigt börjar pedagogiken allt mer efterlikna den som används i anpassad skola.
Min kulle att dö på: En del elever stökar i klassrummet för att de vet att det inte blir några konsekvenser för dem. Det har ingenting med relationer att göra.
”Om jag som lärare är så lätt att påverka till fel betyg i och med en blomsterkvast eller en ask praliner, hur ska jag tänka gällande elever som kallar mig fitta varje dag?”
Fd politiker äger vinstdrivande skolkoncerner som verkar på en riggad marknad som de själva skapat: inga problem!
Lärare tar emot en chokladask: stopp och belägg, detta är en muta!!!!!
Jävlar vilket skenheligt land vi blivit.
https://t.co/CYZFR4lnoa