Bertil Karlsson

Bruins/Bob Dylan/Rembrandt fan

[InteSosse 🪓🇸🇪🇺🇦 @InteSosseSe]

Lifvendahl gör bästa sammanfattningen av Socialdemokraternas Botkyrka/ABF skandal. Spår leder rakt in till @TobiasBaudin och till @magdandersson som låter gångkriminella härja fritt på ungdomsgårdar och inom ABF.

Istället för att rensa upp LJUGER Baudin/Andersson.

SPRID:

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@carstr67 @strandhall Frivilligt, förstås.....😊

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@thereseverdun Det värsta är att om dom små rackarna hade rösträtt så blev det tokvänstern. 😊

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Här är en liten genomgång i en av modern svensk fackföreningshistorias mörkaste och mest hycklande kapitel. Skandalen kring Kommunal, deras skärgårdsö Marholmen och lyxkrogen Metropol Palais, som briserade i början av 2016, är en studie i hur en organisation kan tappa all kontakt med sin egen gräsrot.

När landets mest lågavlönade och hårt slitande yrkesgrupper – undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden – betalade in sin fackavgift, trodde de att pengarna gick till att strida för bättre arbetsvillkor. I själva verket finansierade de en fest för en sluten facklig elit.

Här är en nedbrytning av pamparnas paradis och det totala haveriet.

Den nobla tanken som blev en lyxresort
Marholmen, belägen strax söder om Norrtälje i Stockholms skärgård, ägdes av Kommunal sedan 1920-talet. Den ursprungliga tanken var vacker och djupt solidarisk: ön skulle fungera som en rekreationsplats där utarbetade arbetarkvinnor och medlemmar kunde få vila upp sig till subventionerade priser.

Men med tiden, och i synnerhet under 2000-talet, förvandlades ön till något helt annat under Kommunals bolag Lyran.

Fackpamparnas lekstuga: Ön byggdes om till en modern lyx- och konferensanläggning. Samtidigt som vanliga medlemmar hade svårt att ha råd att åka dit, användes anläggningen flitigt av Kommunals ledning och inbjudna politiker för "konferenser" som ofta badade i dyr mat och exklusiva viner.

Subventionerad lyx: Det var inte anläggningens egna intäkter som höll den flytande, utan medlemmarnas fackavgifter. Kommunal pumpade in enorma summor för att täcka bolagets förluster, så att ledningen kunde fortsätta njuta av skärgårdslivet.

Det monumentala haveriet (Granskningen 2016)
När Aftonbladet inledde sin granskning rullades en kultur av bottenlös arrogans och ekonomiskt vansinne upp. Marholmen var bara toppen på ett isberg som bestod av fackförbundets affärsverksamhet.

1. Spriten, festerna och nakenshowerna Förutom Marholmen drev Kommunal lyxkrogen och konferensanläggningen Metropol Palais i centrala Stockholm. Här brände facktopparna ofattbara summor. Det hölls fester med fri bar, exklusiva vinprovningar och vid ett numera ökänt tillfälle fakturerades medlemmarna för underhållning som inkluderade nakenshower och porrstjärnan Puma Swede.

2. Ett ekonomiskt slukhål Fackförbundets utflykter i restaurang- och konferensbranschen var en ren katastrof. På bara några år gick verksamheterna (inklusive Marholmen och Metropol Palais) med över 320 miljoner kronor i förlust. Vem tog notan för detta? Den ensamstående undersköterskan som betalade över 500 kronor i månaden i fackavgift.

3. Gräddfilen till lyxlägenheterna Samtidigt som facket brände miljoner på fester, utnyttjade ledningen Kommunals bostadsbestånd i Stockholm. Medan vanliga stockholmare köade i decennier, delade fackpamparna ut exklusiva hyresrätter i Stockholms innerstad till sig själva, sina anhöriga och högt uppsatta socialdemokratiska politiker. Det mest kända exemplet var när dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) fick gå förbi kön och tilldelades en lyxlägenhet, vilket väckte enorm vrede bland gräsrötterna.

Konsekvenserna: När bubblan sprack
När granskningen publicerades blev vreden från medlemmarna monumental. Telefonväxlarna hos Kommunal bröt ihop när medlemmar ringde in för att omedelbart begära utträde.

Huvuden rullar: Förbundskassören Anders Bergström, som var huvudansvarig för affärsverksamheten och den som drev igenom lyxsatsningarna, tvingades avgå. Han hade drivit fackets bolag som sin privata feodalstat.

Ordförandens fall: Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström försökte först sitta kvar och höll en historiskt usel presskonferens där hon svor sig fri från ansvar, trots att hon själv deltagit i lyxen. Några dagar senare, under enormt tryck från medlemmarna, tvingades hon meddela sin avgång.

Massflykten: Inom loppet av några veckor lämnade närmare 10 000 medlemmar Kommunal i ren och skär avsmak.

Utförsäljningen: Kommunal tvingades städa upp i sitt eget moras. Metropol Palais lades ner/såldes av, och facket tvingades göra en total översyn av sina tillgångar, inklusive verksamheten på Marholmen, för att försöka återvinna en gnutta förtroende.

Ett arv av svek
Det som gör historien om Kommunal, Marholmen och facktopparna så djupt osmaklig är just den bottenlösa kontrasten. De som representerade Sveriges mest utarbetade och underbetalda arbetare lajvade överklass. De skapade ett slutet ekosystem av
ryggdunkningar, gratis sprit och lägenhetskontrakt, allt finansierat av människor som torkar äldre och byter blöjor på förskolor.

Det var inte bara en ekonomisk skandal; det var en fullständig moralisk kollaps.

Hur ser du på fackföreningarnas roll idag, tror du att de har lärt sig sin läxa efter den här typen av skandaler, eller är risken för pampvälde lika stor nu?
Kommunal äger fortfarande hela ön Marholmen…
(Long-Lat) 59.686246, 18.780601

https://t.co/BRs0zr59GZ

https://t.co/91TTmTc9Im

https://t.co/HAjGyL0qBH

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@Dempaslotteborn @kattaB4 Arga & co är hyckleriets banérförare ... har pågått i decennier.
Det enda som förvånar nu för tiden är att någon röstar på eländet.

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Samhällsförändringar av den här kalibern sker sällan med en öronbedövande smäll. De rullar inte in över en natt. Det är i stället den långsamma, tysta förvandlingen av ett landskap vi en gång kunde utan och innan. Konturerna av det samhälle vi växte upp i och älskade suddas ut, gata för gata, tills man en dag står vid sin egen port och känner ett instinktivt behov av att tveka innan man kliver ut.

Vi minns gårdarna där vi lekte tills gatlyktorna tändes. De platserna var en självklar förlängning av vardagsrummet; trygga zoner där det värsta som kunde hända var ett skrapsår på knät. Idag andas alltför många av dessa områden en helt annan, tyngre luft. Den kravlösa kvällspromenaden har för många bytts ut mot en kalkylerad rutt för att undvika fel torg vid fel klockslag.

Kriminaliteten har krupit närmare och letat sig in i trappuppgångar och centrum. Oskyldiga människor tvingas anpassa sina liv, se sig över axeln och ransonera sin egen rörelsefrihet av rädsla för att bli nästa offer i en brottsutveckling som brutit alla tidigare vallar. När tryggheten försvinner från ens eget närområde, kidnappas det offentliga rummet. Kvar lämnas en befolkning som tvingas smyga i skuggorna där de tidigare rörde sig fritt.

Denna uppslitande segregation märks kanske allra tydligast när vi ser på framtiden: våra skolor. En gång i tiden var skolan samhällets stora gemensamma nämnare, platsen där vi svetsades samman oavsett bakgrund. Idag har många skolor förvandlats till isolerade zoner. I allt fler klassrum trängs det svenska språket undan och reduceras till ett i mängden.

När språket – det kitt som är absolut nödvändigt för att hålla en nation samman och den enda riktiga nyckeln in i ett samhälle – tappar sin förenande kraft, dras osynliga murar upp mellan människor. Vi får stadsdelar där invånarna lever i helt parallella verkligheter. Hur bygger man ett gemensamt land när vi inte ens delar orden för att förstå varandra på skolgården?

Resultatet av denna tysta förvandling är en djupt rotad vilsenhet. Det handlar om sorgen över ett brutet samhällskontrakt. När gatorna förknippas med rädsla, när skolgårdarna ekar av splittring och när segregationen skär djupa sår genom våra städer, växer en oundviklig och smärtsam insikt fram.

Man kan stå mitt i det land man älskar, på den gata där man lärde sig cykla, och ändå drabbas av en isande känsla av alienation. Vi håller på att bli främlingar i vårt eget hem – inte för att vi har flyttat på oss, utan för att kartan vi navigerade efter har raderats ut.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@USaknas @Chydee 👍👏👏👏🎯

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@TessanMa @SofieLowenmark @Bosse5050 Hedersförtryck borde ses som ett mycket grovt brott.....det fungerar ju som en kidnappning från livet.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@stjartan Kall som en frysbox....klart olämplig som premiärminister.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@kattkvinna_1 En kall rackare....

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@jantberg Ja....men tyvärr verkar det motsatta råda idag.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@KBirkesten9827 @EvaLundberg20 Ja. Borde verkligen bli en valfråga.

[Greta Linnea Vingård 👩‍💻🌱🍇🍷 @Garden__Wine]

⚠️>> Gaslightning<<⚠️

Londons borgmästare Sadiq Khan säger alltså att han är "heartbroken" över kritiken mot muslimska böner på Trafalgar Square och att "British Muslims are scared".

Det låter som klassisk gaslightning. De som lyckas få tillstånd att samla en mängd likasinnade på ett centralt torg i ett land de inte är ursprungsbefolkning i och utföra kollektiv handling (i detta fall religiös!) är snarare beundransvärda. Att sedan klaga på att de blir ifrågasatta.. Alltså, ska vi på riktigt tycka synd om dom?

Jämför detta med verkligheten i muslimska länder. Kristna (eller andra minoriteter) får sällan (?) eller aldrig tillstånd till liknande offentliga samlingar. T.ex. i Saudiarabien är offentlig icke-muslimsk gudstjänst förbjuden och i Pakistan möter man blasfemilagar och mobbvälde för öppet kristet uttryck.

I Storbritannien och övriga välkomnande och samtidigt självdestruktiva västländer tillåts det och all kritik tolkas som rädsla och hat. Asymmetrin är tydlig och patetisk för var och en som orkar/vill ta in den och konsekvenserna för att välkomna en trojansk häst kan vara förödande. Så låt oss inte gå på manipulationen om "islamofobi" och bli lurade bortom all kontroll.

#oikofobi #oikophobia #svpol #UKhasFallen

https://t.co/Z21t9h7XGG

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@TessanMa @FawAzzat @pg_lindahl 👍👏👏💙

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@din_mamma_10 @AlexTaylorNews 😊👍👏👏

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@EmmieMikaelsson För mig är det en självklarhet att grova brottslingar inte ska vara med och styra vårt land.
Efter avtjänat straff.....varsågod.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@carstr67 @emmafastesson Botkyrka är det mest kända, men inte det enda exemplet på sossekorruption.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@carstr67 @Niklas_A84 @emmafastesson 👍👏👏👏😠

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Rikstomten Anders Lindberg har uppenbarligen hittat sin favoritleksak igen: den inbillade hundvisslan. Så fort någon påpekar ett fullkomligt haveri på vänsterkanten drar han fram den, blundar hårt och skriker om dolda rasistkoder.

Låt oss bena ut vad Lindberg faktiskt försvarar här med sitt lilla konspiratoriska "blink, blink". Expressens Patrik Kronqvist påpekar det fullständigt grundläggande och självklara: att politiker som ställer upp i svenska allmänna val rimligtvis bör kunna tala svenska. Och vad gör Lindberg? Han sveper skickligt undan det faktum att dessa V-kandidater har spridit ren terrorromantik, för att i stället spela djupt kränkt över att någon vågar kräva språkkunskaper av folkvalda.

Om man blinkar så hårt med båda ögonen som Lindberg gör, är det inte konstigt att man helt missar den verkliga skandalen: att vi alltså har terrorapologeter i svenska partier som inte ens behärskar språket i det land de försöker styra. Men fortsätt du att leta efter hundvisslor, Anders "Blink Blink". Verkligheten skäller bevisligen för döva öron.

[Bertil Karlsson @58Bertil]

@ROGSAHL 👍👏👏👏😊