Vänsterpartiets toppnamn i Malmö, Marek Lakatos, har använt ett förfalskat examensbevis från Lunds universitet, visar en granskning av Sydsvenskan. Efter avslöjandet lämnar han politiken.https://t.co/v6GksST7JY
Här blir ingen ihjälslagen. Ej heller kastar folk skräp efter sig.
Det spelas dansband. Ungarna springer och badar fritt. Folk dricker alkohol och dansar på stranden. Det grillas korv på gemensam grill, folk som aldrig tidigare träffat varandra hjälps åt. Både med grillen och att se efter varandras ungar.
Inga dåliga attityder, ingen är otrevlig och ingen behöver vara rädd för något. Förutom en och annan broms som vill bita en där bak.
Ja, det är tatuerade grabbar straight outta verklighetens folk. Foppatofflor utan ironi. Kroppsformer man normalt bara ser i tecknade serier.
Men jag väljer nog det alla dagar framför den spännande utopin som ”den breda mitten” tyckte att vi tvunget skulle ha. Deras definition av frihet skiljer sig en aning från hur många av oss andra ser på det.
Eller kanske mer såhär, frihet för vem?
För vanliga barnfamiljer? Eller frihet för kriminellt jävla drägg från världens alla hörn?
Sånt kan man sitta och fundera på när man solar på stranden ett par månader innan val.
– Ska ni befolka jorden på egen hand? frågade min mormor skämtsamt när jag och barnens pappa fick vårt fjärde barn.
Från 1999 till 2005 fick vi nämligen fyra barn. Jag som inledningsvis var ytterst motvillig till att bli mamma gick med på att skaffa ett. Men när vår förste son kom räckte med att se hans blick så fick jag en känsla av: “Där är du ju” och sedan gick resten av sig själv.
Efter en mycket svår tonårstid med missbruk, prostitution och självmordsförsök började tillvaron lugna ner sig när jag var 20. Jag var 25 när förste sonen föddes, och hade fram till hans födelse haft en inre tomhet och känslan av att allt var meningslöst. Än idag känner jag en djup tacksamhet gentemot de fyra knattar som såg till att jag kunde slå rot ordentligt. Tack vare barnen fick jag en anknytning till jorden som jag aldrig tidigare upplevt. Kommer alltid att se tillbaka på perioden när de var små som den lyckligaste.
Mitt engagemang i Dumpen är alltså inte taget ur luften eller enbart ett resultat av en trasig barndom. Tvärtom så är det snarare någon slags kombination av insikten om barnens helt oslagbara värde och mina egna erfarenheter av hur det är att vara ung och inte vilja ha det liv man fått till skänks.
För mig började resan redan till ett barnrättsengagemang i början av 2000 talet när jag var vikarie på ett SIS hem och en flicka tog sitt liv. Jag hade pratat mycket med henne och förstod att hon var nära suicid. Jag tjatade på mina kollegor, men eftersom jag både var ung och vikarie lyssnade man nog inte så mycket. Hon dog medan jag var på semester och jag lovade mig själv att aldrig någonsin igen gilla läget, utan att väsnas så mycket jag bara kunde om ett barn var i fara. Även om jag skulle uppfattas som jobbig.
Så nej. Som så många, framför allt journalister, hävdat, att engagemanget skulle vara grundat i ett hämndmotiv, så är det helt fel.
Tvärtom har jag mina knattar att tacka för min vilja att leva. Det är de som fått mig att förstå hur värdefulla barn är, och vilka är vi egentligen om vi inte protesterar vilt när någon vill skada våra små?
Fridlys barnen ❤️
Klart bakåt! Skott kommer!
Dags för landets alla kulturskribenter och såväl pensionerade som aktiva journalister samt eventuellt bildade bihang att besvara elden från denna hatiska demokratihotande politiker när hon ger sig på en enskild journalist.
Inte det?
Så anmärkningsvärt
Just så. Invandrare behöver inte mer hänsyn eller mildare bedömningar, utan samma krav på anständighet som alla andra. Det är riktig jämlikhet. Bra av Mosa M. Sebdani @mosatron@GPDebatt: https://t.co/5r8Dd5nZHp
Min debattartikel i Expressen idag. Dela gärna!
DET BEHÖVS EN HAVERIKOMMISSION FÖR ÄLDREOMSORGEN
”En tandprotes i en burk med fotolja. Infektion. En nödoperation. Så såg de sista veckorna i livet ut för en man på ett äldreboende i Nybro.
Nyligen rapporterade Barometern om en man på ett äldreboende i Nybro som dog efter att under flera veckor ha utsatts för allvarliga brister i omsorgen.
Det är svårt att läsa om detta utan att känna både sorg och vrede.
Kommunens utredning pekar på flera orsaker bakom det inträffade: hög personalomsättning, bristande kompetens, brister i samarbetet och otillräckliga språkkunskaper. Utredningen kom slutligen fram till att något liknande både har inträffat tidigare och skulle kunna ske igen.
I en händelserapport beskrivs upprepade försök till samtal med personal som saknade förmåga eller vilja att förstå. Bland de identifierade orsakerna till den rapporterade händelsen nämns både nonchalans och bristande kunskaper.
Äldreomsorgen har blivit integrationsverktyg.
Det är en kombination som kan få katastrofala konsekvenser när de äldre är helt beroende av att personalen förstår instruktioner, dokumentation, medicinska ordinationer och brukarnas behov.
Att kunna tala och förstå svenska är en grundläggande förutsättning för patientsäkerhet och god omsorg. När personal inte kan kommunicera med kolleger, sjuksköterskor eller brukare ökar risken för missförstånd, felbedömningar och allvarliga vårdskador.
Fallet i Nybro visar med brutal tydlighet vad som kan hända när grundläggande krav inte uppfylls.
”Det är på tiden att en haverikommission granskar missförhållandena inom svensk äldreomsorg”,
Alltför länge har äldreomsorgen i Sverige fått fungera som ett integrationsverktyg.
I stället för att utgå från de äldres behov har många kommuner prioriterat integrations- eller budgetmål. Vakanta tjänster har fyllts, ibland utan att vare sig kräva eller säkerställa att den som anställs har tillräckliga språkkunskaper eller rätt kompetens. Ideologiska mål har vägt tyngre än kvalitet och patientsäkerhet. Och det är sköra, sårbara äldre som fått betala priset. Rapporteringen om allt från vanvård till våldtäkter på äldreboenden har eskalerat till en nivå som inte går att ignorera.
Att det ens ska behövas nationell lagstiftning för att kommuner ska sköta ett av sina absolut viktigaste uppdrag är under all kritik. Men eftersom verkligheten ser ut som den gör har vi denna mandatperiod drivit igenom lagstiftning gällande både språkkrav och utdrag ur belastningsregister vid anställning. Snart börjar även lagen om tjänstemannaansvar att gälla.
Men mer behöver göras:
Det är på tiden att en haverikommission granskar missförhållandena inom svensk äldreomsorg och identifierar de allvarliga bristerna så att de kan åtgärdas på riktigt och samhället kan svara med de krafttag som krävs för att våra äldre ska kunna känna sig trygga på sina boenden.
För att skydda våra äldre krävs möjligheten till frivillig kameraövervakning i hemmet.
Vi vill även se ett nationellt krav på obligatorisk provanställning för personal som saknar ett gediget cv inom sektorn, för att stärka tryggheten och kvaliteten på längre sikt.
När det alltför ofta anställs personer med ett kriminellt förflutet, bristande språkkunskaper eller total avsaknad av både empati och kompetens, är det dock till syvende och sist en ledningsfråga. Om man inte kan säkerställa trygghet inom den verksamhet man är satt att leda så måste man få räkna med allvarliga konsekvenser.
Den som arbetar med våra mest sköra äldre ska alltid ha rätt utbildning, kunna förstå svenska och kunna utföra sitt arbete på ett professionellt sätt, oavsett kommun.
Fallet i Nybro är dessvärre inte unikt och får inte reduceras till ännu en tragisk händelse i statistiken. Det måste bli en väckarklocka. Det är dags att våra äldre äntligen får den trygghet och respekt de förtjänar.”
Jessica Stegrud (SD)
socialpolitisk talesperson
Regeringen upphäver ”en av de mest grundläggande principerna i västerlandet”, ”att samma brott ska ge samma straff oavsett vem du är”.
Det finns ingen sådan princip. Valrörelsen har börjat och med den sprider Sveriges största tidning ren desinformation.
lslamist: I love Hamas. I would k*ll Israeli babies. First the baby. Then the mom cries. And then I sh*ot the mom.
Jew: I thought Islam was a religion of peace.
Muslim: Nooo, hahaha.
Jew: Now I understand everything. Finally, the truth comes to light.
This is October 7 in Gaza.
Thousands of Palestinians are chanting "Allah Akbar!" as they hit the dead bodies of Israeli civilians with sticks and stones, spit on them, and celebrate the killing of Jews.
Remember this when they say they're the victims.
Den som döms för våld i nära relation ska inte kunna få svenskt medborgarskap.
Vi vill även se över uppehållstillstånd för kvinnor som lämnat våldsamma relationer, för att de inte ska hamna i en beroendesituation.
https://t.co/JzwLwsgIYx
Pro-palestina-aktivistiska kollegor och släpphänta chefer som inte ser antisemitiska trakasserier som ett särskilt stort problem.
Incident efter incident, och inte en enda gång har någon på arbetsplatsen frågat hur jag mår.
Malmö stad, kommunalanställning när den är som bäst.
Min journalistiska inriktning är varken ny eller dold. Den har varit densamma i många år: att granska och belysa hedersförtryck, islamism och andra underbevakade frågor.
Vill du replikera är det såklart bara att höra av dig till Expressen.
Faktum är att @SofieLowenmark har en tydlig agenda – att försvara demokrati, yttrandefrihet samt kvinnors och barns fri- och rättigheter mot antidemokratiska ideologier som islamism.
Att kalla detta ett “korståg mot islam och muslimer” är en klassisk avledningsmanöver. När sakargumenten inte räcker försöker man misstänkliggöra budbäraren i stället för att bemöta det som faktiskt avslöjas.
I stället för att angripa Löwenmark borde man applådera att hon, med uthållighet och konsekvens, granskar och exponerar islamistiska miljöer och antidemokratiska krafter. Den sortens journalistik är inte problemet – den är en förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle.
Alla partier säger sig vara för en reglerad invandring, men flera är helt ointresserade av att upprätthålla den.
Att utvisningar inte kan verkställas därför att myndigheter inte delar information med varandra är helt orimligt.
Men nu ändrar vi på det.
https://t.co/rHXhukUETt