Göran Dahl

[Fredrik Johansson @FrHaJo]

Efter att inte ägnat "sakpolitiken" fem minuter i valrörelsen är det plötsligt angeläget för Magdalena Andersson.

[Ebba Busch @BuschEbba]

På västfronten intet nytt.

[Viktor Barth-Kron @viktorbk]

Nu vet vi mer än väl vad både Centerpartiet och Ida Gabrielsson (V) tycker. Snart en månad efter valet är det nog dags att statsministerkandidaten själv pekar ut en riktning – även om det leder till sämre stämning på nästa seminarium. https://t.co/1f5WmIMkWc

[Ränta på ränta @RantaPaRanta]

Det roliga är att det är inspelat i fredags på Högberga gård, Lidingö.
Uppförsbacke för Magda.

[Fredrik Johansson @FrHaJo]

Fyra veckor sedan valet. Valets självutropade segrare är inte en millimeter närmare att bilda regering.

Efter ett seminarium där man informerade sig om andra redan kända fakta/åsikter ska Magdalena Andersson ”reflektera” över frågan under helgen.

Det är en charad. På låtsas.

[Göran Dahl @DahlGoeran]

Vem har fått sonderingsuppdraget ?

[Peter Wennblad @peterwennblad]

Ett konstverk.

[Med Israel for fred (MIFF) @miffno]

The Nobel Committee is rewarding the demonization of Israel.
Navi Pillay has served as a tool for the world's Muslim and authoritarian states to attack Israel.
On Friday, October 9, the Nobel Committee announced that it is awarding this year's Peace Prize to Navi Pillay.
This is a reward for the demonization of the world's only Jewish state.
Ashamed to be Norwegian.

[SvD Ledare @SvDledare]

Vänstern plundrar svenskarnas pensionssparande, menar @peterwennblad.

https://t.co/yXoGZbFZFc

[Herr Husis @HerrHusis]

SVT har nu gett sin bild av kravallerna.

Det handlar tydligen bara om stackars elever som vill ha mer resurser och om kritik mot de hemska poliserna som använder övervåld!

Inte ett ord om de vänsterextrema invandrarna som bränner bilar och byggnader, sprutar eld i ansiktet på folk eller om de vänsterextrema partier som hetsar på och legitimerar våldet.

Fantastiskt!

[Magnus Ranstorp @MagnusRanstorp]

Ikväll, på årsdagen av Hamas massaker den 7 oktober, bevittnade jag en av de mest absurda och tondöva sändningar jag sett i SVT.

Reportern Gilda Hamidi-Nia befann sig vid en minnesceremoni (se bild nedan) och samling för offren, men själva massakern hamnade närmast i skymundan. I stället kretsade rapporteringen till stor del kring folkmordsanklagelser, IDF och kriget i Gaza.

Av alla årets 365 dagar väljer SVT just denna dag att sända en intervju där Samir Abu Eid återigen understryker att konflikten inte började den 7 oktober. Som om någon påstått det! Men den 7 oktober 2023 inträffade något alldeles specifikt: Hamas genomförde den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.

Detta journalistiska haveri förstärktes av en studiopresentatör som gång på gång återvände till anklagelserna mot Israel. Som avslutning på spektaklet passade SVT dessutom på att göra reklam för ett kommande program om Gaza (på lördag).

Det går alldeles utmärkt att granska Israels krigföring och samtidigt låta årsdagen den 7 oktober handla om Hamas offer, de mördade, de kidnappade och deras anhöriga.

Men inte ens denna enda dag tycks SVT kunna hålla isär dessa perspektiv.

Det är inte journalistisk balans. Det är en häpnadsväckande brist på omdöme, proportioner och respekt för offren.

SVT borde ställa sig en enkel fråga: Varför fick offren för Hamas massaker inte stå i centrum ens på sin egen minnesdag?

Lyssna på studiopresentatör Ulku Holago ställa en typisk fråga under sändningen👇

[Ben Shapiro @benshapiro]

49 words in tribute to the Jews murdered on October 7. 141 words on how Israel is responsible for everything and the only answer is to hand more power, money, and authority to those who wish to destroy Israel.

[Peter Fällgren 🔱 @pete_phellgreen]

På minnesdagen av den värsta massakern på judar sedan andra världskriget så väljer @magdandersson att attackera Israel framom att hedra offren.

Inte ett ord om mördarna i Hamas, allt är Israel att skylla.

Det vore både skamligt och pinsamt för Sverige om hon lyckas samla en regering och tillträda som statsminister.

[Mark R. Levin @marklevinshow]

You’re a disgusting jihadist, pure and simple. You know it. I know it. The people know it. You couldn’t even shut your foul mouth for one day.

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

En personlig reflektion.

Idag markerar tre år sedan det värsta terrordådet per capita något land varit med om. Barbariet och vidrigheterna är svåra att rättvist återge. Hamas och dess likar är en dödskult redo att mörda och lemlästa barn framför deras föräldrar, redo att sexuellt förgripa sig på och mörda ungdomar på en musikfestival redo att med alla till buds stående medel söka mörda varje levande jude.

Hade Hamas och andra islamistiska terrororganisationer i Gaza haft förmåga och kraft att genomföra en ny Förintelse av samma skala som nazisterna gjorde så hade man tveklöst gjort det. Det är inte intention och vilja som brister, det har hittills varit deras förmåga.

Om vi har lärt oss något av Förintelsen så är det att det har lämnat mänskligheten med ett moraliskt imperativ; Att säkerställa att det aldrig någonsin händer igen.

Ändå har så många människor så stora problem med att identifiera de aktörer som idag, en mansålder efter Förintelsen, vill återskapa den i ny skepnad men med samma eftersökta utfall.

Ändå firades terroristernas tilltag runt om i västvärlden dagen då det hände och vidare därefter.

Ändå har detta terrordåd av oemotsvarad grymhet kommit att beskrivas ungefär som om det vore ett debattinlägg i en långvarig konflikt.

Inte bara av gatans extremister, utan också av riksdagsledamöter som Magdalena Andersson nu är beroende av för att kunna bilda regering. Inget annat terrordåd i västvärlden har behandlats på detta sätt. Det är tyvärr en smärtsam påminnelse om att skälet till att detta terrordåd, dess grymhet och dess omfattning urholkas och förringas är det riktade sig mot judar. Den som inte klarar av att se denna sakomständighet tydligt kommer också vara blind för den grasserande antisemitismen i mycket stora delar av västvärlden och tyvärr däribland Sverige.

Antisemitismen har många ansikten och har funnits i våra samhällen under lång tid, men dess ökning på senare tid har två huvudsakliga skäl:

1. Omfattande migration från Mellanöstern, där djupt antisemitiska föreställningar existerar brett i samhället.
2. Delar av västvärldens vänsterrörelser som i sin kritik mot väst funnit en gemensam parhäst i islam och islamism.

På pappret är sekulär och progressiv vänster helt inkompatibel med konservativ islamism, men hatet mot den judiska staten har kommit att bli den gemensamma noden genom vilken den bredare kritiken mot västvärldens ordning och institutioner kan ta sin utgångspunkt.

I denna skärningspunkt växer bisarra självmotsägelser fram. De mest progressiva politiska krafterna har hoppat över gapet till den andra sidan i den politiska hästskon och börjat kalla mord och sexuellt våld på unga människor som besökte en musikfestival för befrielsehandlingar. Rörelser som tidigare kritiserat västvärlden för bristande engagemang för miljön och sexuella rättigheter krokar arm med extremister och terrorister. En tidigare svensk skolstrejkare illustrerar hur en sådan ideologisk resa kan se ut. Rörelser bestående av religiösa fundamentalister urskuldas och ges stöd i sin kamp för saken. Saken, omskrivs i sin tur som befrielsekamp eftersom dess egentliga natur fortfarande omöjlig att uttala ens i de mest progressiva delarna av västvärldens vänsterrörelser, även om anständighetens fernissa sedan länge har krackelerat. Emellertid hymlar inte de som utförde terrordåden den 7 oktober 2023 om vad saken faktiskt är, deras sak är att försöka utrota det judiska folket med alla tillbuds stående medel och de får stöd i varierande grad.

Den 7 oktober kommer vid varje årsdag sätta i blixtbelysning hur västvärlden mår. Vår förmåga eller oförmåga att se terrordådet för vad det var åskådliggörs. Klarar vi förbehållslöst av att minnas terrordådet, minnas de oskyldiga offren - eller måste dådet relativiseras i relation till det lidande som följt av att Hamas och andra terrorister tog gisslan, vägrade ge upp och gömde sig bland Gazas civila befolkning.

Magdalena Andersson ger redan idag ett svar på den frågan. Hon klarar inte av att låta detta vara en dag för terrorns offer. Hon måste göra våld på kronologin i så måtto att händelser som ägt rum efter terrordådet måste vävas in för att göra detta till en berättelse om kålsuperi på båda sidor. Varför? Därför att hon vet att allt annat hade varit omöjligt i den förändrade rörelse hon nu leder. Hennes ungdomsförbund är redan radikaliserat. Att ens skriva något om offren för terrorn fyller hennes kommentarsfält till bredden med kommentarer av innebörden att hon är en svikare.

Allt detta är naturligtvis en skymf mot de familjer som vaknade upp till en mardröm den 7:e oktober i Israel. Andersson kan mycket väl snart vara Sveriges statsminister och det lämnar mig med en obekväm fråga. Hur ska en sådan regering, som i Sveriges riksdag är beroende av parlamentariskt stöd från ledamöter som på olika sätt relativiserat eller till och med berömt handlingarna den 7:e oktober 2023 klara av att stå upp för den judiska minoriteten i en tid då det behövs mer än någonsin?

Svaret är att de utsikterna förefaller mycket svaga, till följd av det högst politiskt medvetna valet att ställa sig på antisemiternas sida. Vänsterpartiet är uppenbart ett parti som håller på att islamiseras. Att sådana tendenser finns även i MP torde vara ganska uppenbart. Minnet av Perssons och Nuders omläggning av mellanösternpolitiken är sedan länge bortstädat och undangömt. I jakten på att blidka Sveriges nya demografi tycks man vara beredd att se mellan fingrarna kring den omfattande antisemitism som finns latent här.

Det som ryms i denna fråga är en fråga som kommer bli definierande för vilket Sverige vi vill ha i framtiden, inte därför att konflikten i Israel och Palestina är definierande för vad Sverige är för land utan därför att vår förmåga att stå upp för den judiska minoriteten är definierande för om Sverige blir ett land som viker sig för islamism och antisemitism eller inte. Det i sin tur är en fråga intimt sammankopplad med den bredare frågan om vi i framtiden ska tillåta att Sverige påminner mer eller mindre om länder i Mellanöstern som vi i grunden har ganska lite gemensamt med. Sverige ska inte bli ett land som blidkar antisemiter, men om den slutsatsen inte dras bland de företrädare i partierna till vänster som fortfarande inser att man leker med elden i de oheliga allianser som nu sluts så riskerar vi att vara rätt illa ute.

Den 7:e oktober är en påminnelse om att Förintelsen existerar i vår tid, som tankefigur och intention hos extremister. Extremister som är accepterade och till och med hyllade i breda befolkningsgrupper också i västvärlden. Omfattningen och skalan av terrordådet den 7 oktober var en fruktansvärd redogörelse för extremisternas faktiska förmåga. Runt om i västvärlden borde det i kölvattnet av detta pågå en långt större diskussion om i vilken utsträckning olika former av bistånd möjliggjort denna förmåga. Här hemma måste vi förstå att den utsatthet som många judar lever under i attackens kölvatten också är en temperaturmätning på hur västvärlden i bredare bemärkelse mår.

Magdalena Andersson har utropat sig till valets segrare, på hennes axlar ligger nu det moraliska imperativ jag nämnde. Hon har ett ansvar att stå upp på ett sätt hon hittills inte lyckats med mot mörkrets krafter.

[Simona Mohamsson @SMohamsson]

I dag är det tre år sedan den värsta massakern på judar sedan andra världskriget.

Under Hamas terrorkampanj den 7 oktober mördades alltifrån barnfamiljer i sina hem till ungdomar på ett rave. Det var en fasansfull terror som också hade som syfte att få judehatet att blossa upp runt om i världen.

Svenska judar vittnar nu tre år senare fortsatt om kraftigt ökad antisemitism. Också i Sverige gömmer föräldrar undan Davidsstjärnan på sina barn när det är dags att ge sig av till skolan.

Samtidigt finns det människor i vårt land som fortsätter att fira den 7 oktober. Till er vill jag säga att ni må vara i vårt land, men ni är inte en del av det. Vissa värderingar är inte valbara.

I dag hedrar vi offren för 7 oktober. Och står upp för ett Sverige där alla ska få känna stolthet över sin bakgrund, tro och identitet. Det är vår plikt att stå upp för judiskt liv.

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

P1 morgon inleder årsdagen av det fruktansvärda terrordådet i Israel med ett reportage från Gaza och de umbäranden som råder där.

Är det verkligen för mycket begärt att vi ger offren för terrordåden åtminstone EN dag som handlar om dem, istället för att skjuta in förövarnas perspektiv också på årsdagen? Jag är väl tyvärr inte helt förvånad.

[Joachim H @joeberlin53]

Vänsterpartiets Anfal Mahdi – som välkomnade massakern den 7 oktober ska alltså sitta i civilutskottet......
Hur fan kunde detta hända?

[Expressen @Expressen]

VIKTOR BARTH-KRON: Allt talar för att Andersson faller https://t.co/6OIc1AcvkU

[Fredrik Johansson @FrHaJo]

Du har ingen j-vla aning om min ”klass”.

Är det ditt enda argument. Att påpekande om er spektakulära uselhet i säkerhetspolitiken handlar om ”klassförakt”?

Att vi ska låta er klåpa på för att Magdalena Andersson läst på Handelshögskolan?

Ni är så fantastiskt dåliga.

[Fredrik Kärrholm @FredrikKarrholm]

De våldsamma upploppen i Frankrike är skrämmande. Både på grund av deras omfattning och de extremt brutala inslagen. Filmen där kvinnan attackeras med en improviserad eldkastare och får eld sprutad rakt mot ansiktet är bland det mest fasansfulla jag sett i den här typen av upplopp.

Det går bara att instämma i Frankrikes inrikesminister Laurent Nuñez ord:

”De här bilderna av sällsynt våld är outhärdliga. Allt stöd till polisen som ingriper under svåra förhållanden. De ställs inte mot demonstranter utan upprorsmakare”.

Svenska nyhetsmedier har däremot beskrivit de våldsamma upploppen som ”protester mot lärarbrist”. Det är direkt missvisande.

Eleven som bara önskar en bättre skola tänder inte eld på skolan och angriper brandmännen.

I Sverige har vi tidigare haft liknande upplopp. Husbykravallerna och korankravallerna är två exempel. I både Frankrike och Sverige är våldsamheterna tydligt kopplade till utanförskapsområden. Upploppen i franska städer påminner därför om vikten av en svensk politik som fortsätter att minska utanförskapet och stärka samhällsgemenskapen.

Detta gör mig således orolig för följderna av en ny vänsterregering i Sverige. Med en politik som åter ökar invandringen till Sverige riskerar vi ökad etnisk segregation och förvärrat utanförskap. Den yttersta konsekvensen av en sådan utveckling är det våld vi nu ser i Frankrike.