At peace is the man,
who gathers and in himself sees,
praise and solace for his hours of need.
Unsteady is all,
that a man calls his own,
when it resides in the hearts of others.
What this is:
Stanza 8,from Hávamál.
Hávamál is the wisdom of Odin, written as a poem over 164 stanzas.
What it means:
Believe in your own worth, your values and your capabilities. They are what really matters. When you place too much value in what others think about you, you’ll always try to appease and will always live with a sense of worry and unease.
@IgnisMistress A life is a life. I agree. That’s why I want to try to get him to move out. Sadly, laws say that a hunter can’t catch and move them. Apparently more stressful for them.
Hahaha! Well, they apparently like living under my house at least. That’s what the beef is about. He’s not even paying rent. The freeloading… cute… adorable little thing.
Spoke to a hunter today that said he’d come here and catch (kill) it. So I’ll see if I can get him to go live some place else first. Apparently fencing things in with long sticks of rebar might help. They are strong little critters.
Jag kan möjligheten ha spunnit iväg en del… kanske… lite… 🙄
Ber om ursäkt.
Vissa poänger tycker jag finns dock, urspårning till trots. Människor kan vara ruskigt jobbiga ibland. Gäller att hitta sätt så att det faktumet är något man mest skakar av sig eller rycker på axlarna åt. Så tänker jag.
Hur tänker du? 🙂
Åter hemmavid efter midsommar i Dalarna. Dags att fortsätta med hus-fix inför försäljning. Givetvis har det tillkommit en del arbete. En grävling gillar tydligen vår krypgrund.
https://t.co/gb3HLGiSyy
@Atlantiskust Jag skulle väl påstå att benämna någon med nedsättande epitet som ”dumma luder” kan uppfattas som tämligen hatiskt. Har du fler bra exempel på hur du nedvärderar det motsatta könet?
@malumunum@aelvsjoe@nmellii Vi har uppenbarligen olika syn på detta. Själv hade jag tyckt det varit extremt ytligt att kräkas på det egna landet för att de förlorade. Är det inte då man verkligen ska stå bakom dem?
Men är det inte skillnad på att ha sönder och modifiera? Det är ju inte så att hon klippt den i bitar så den inte går att använda, hoppat och spottat på den och sedan eldat upp den.
Hon bär ju den fortfarande. Den fyller fortfarande huvudsyftet den tillverkades för, d.v.s. att skylta med Sveriges färger.
Blev inte den jämförelsen lite väl haltande? Om du utvecklar resonemanget, vad är (utöver en uppenbart massproducerad t-shirt med vad som ser ut att vara hennes eget namn på ryggen) att likställa med en svensk flagga? Bara kläder? Hur är det med trycksaker? Vad får man höra med dessa i så fall.
Jag fattar att du inte gillar vad hon gjort men varför dessa oproportionerligareaktioner.
För egen del har jag nog förärats med ett mycket bra exempel av små barn, små problem. Stora barn, stora problem.
De senare vilket inte har så lite att göra med hur skolan hennes under mellanstadiet lät henne leka med iPad dagarna i ända…
Men ja, generellt blir det nog lättare med åren. Man har mer erfarenheter att dra från när man ska hantera kämpiga situationer som dyker upp. Tror också man lär sig sålla bort triviala problem som faktiskt inte är värda särskilt mycket av ens energi.