Metodiken kastades ut ur lärarutbildningen, kvar blev torrsim i Foucault, Bourdieu o Vygotskij‑namndroppande. Studenter fick analysera genus o klass men saknade verktyg för klassrummet, mindre undervisning o en utbildning som fjärmade sig från verkligheten
https://t.co/puLkZ9vzso
Wedin skriver "Ofta är det en traumatisk upplevelse att komma i en andraspråkssituation".
Här står inget om de former av trauman som du tar upp; det är andraspråkssituationen som sådan som betecknas som ett trauma.
Därtill är en mycket stor andel av de elever, som läser SVA, födda och har vuxit upp i Sverige.
@Jonnaviola@edith_marelli@fredrikarboga Det låter fullt rimligt, och jag ifrågasätter inte det du berättar. Dock är en en mycket stor andel SVA-elever födda och uppvuxna i Sverige; att tala om hela gruppen SVA-elever som om bara det faktum att de är andraspråkstalare är ett trauma urvattnar begreppet - tänker jag.
Det var länge sedan det fanns metodiklektorer. Lärarstudenter undervisas f.a. av adjunkter, lektorer och professorer i det utbildningsvetenskapliga området - en del av dem är just forskare i detta- samt av doktorander i utbildningsvetenskap. (Och i mångt är svensk utbildningsvetenskap det som tidigare benämndes 'pedagogik' - inte endast, men i hög grad.)
@tweetsfranhalet@AronIhse Du skrev (scrolla upp så ser du) "om man tror att svensk skolas resultat har med lärarutbildningen att göra....."
Detta kommenterade Aron sen.
Att ägna sitt liv åt att föra krig mot skolan som kunskapsförmedlande institution, för att sedan ondgöra sig över kunskapsluckorna det skapat hos min generation?
Jag tycker att det är vulgärt.
Det värsta tycker jag, som akademiker, är att de inte tycks klara att skilja saker åt.
(i) Det ÄR viktigt att som vuxen lärare ha en positiv inställning till elevers kunskaper i olika språk, MEN
(ii) för att hjälpa elever utveckla färdigheter och kunskaper i svenska är det ANDRA saker som krävs. --
Då fungerar de inte att bara fokusera på kommunikation och att eleverna ska 'göra sig förstådda' med hjälp av 'alla sina språkliga resurser' . - Det är nämligen ett undermåligt tillvägagångssätt om man vill stödja elever att lära sig svenska.
Hela texten bör läsas! Plockar här ändå ut några 'bitar':
"Vad som menas med transspråkande har med åren blivit alltmer oklart I dag används begreppet oftast för att beskriva att elever använder alla sina språk. Hur en transspråkande pedagogik ska gå till specificeras sällan utöver att lärare ska uppmuntra och inkludera flera språk i undervisningen."
Leder transspråkande faktiskt till att elever lär sig svenska bättre? Det vet vi inte, då det "inte är den sortens frågor som undersökts".
I den systematiska litteraturöversikten över svensk
svensk forskning om transspråkande mellan 2013 och 2024 som Frida Splendido och Anders Agebjörn gjort finns inte en enda studie (presenterade i de 152 ingående vetenskapliga publikationerna) som mätt transspråkandets effekter på elevernas svenskkunskaper.
Ett fantastiskt temanummer om SVA publicerat i Vi Lärare idag. T.ex. intervjun med Tomas Riad:
"Elever som inte har svenska som modersmål måste lära sig svenskans ljudsystem och befästa fonemen som separerade enheter. Därefter krävs explicit och metodisk färdighetsträning så att läsavkodningen automatiseras. Det gäller även för äldre nyanlända elever
Hur lärare ska bedriva den här undervisningen måste preciseras och tydliggöras, både på lärarutbildningar och i styrdokument.
För att klara sig på ett nationellt gymnasieprogram behöver en elev kunna 10 000–15 000 ord. Ska elever med utländsk bakgrund nå dit krävs både systematisk ordinlärning och en effektivare läsundervisning.
– Läsning är det realistiska sättet för dem att få ett tillräckligt stort ordförråd, givet deras utgångsläge."
https://t.co/6AN9PpLmlH
Många (alla?) lärarutbildningar i Sverige behöver utvecklas.
Mer fokus på det akademiska ansvaret: ansvaret för det viktiga samhällsuppdrag som det innebär att utbilda blivande lärare.
Mindre fokus på den akademiska friheten - rätten för den som verkar vid en lärarutbildning att för blivande lärare lyfta fram det man själv som akademiker är intresserad av.
(Observera att jag inte talar om akademisk frihet avseende FORSKNING utan akademisk frihet att t.ex. prata för lärarstudenter om sina egna forskningsintressen, oavsett relevansen av detta för en blivande lärare.)
Tänker också på en av de viktigaste texter jag läst om skolan - av Jonas Frykman (2014), där han bl.a. skriver:
”Skolan ska inte reproducera elevernas verklighet utan ge dem chansen att vara någon annan.”
Skolan kan och ska vidga elevers livsvärldar. Öppna dörrar för sådant de inte redan har erfvarenhet av. Visa på sådant de inte visste fanns - att intressera sig för och bli engagerade av.
@MisterMag1ster Djupt oroad vad AI ställer till med i skolan för både lärare och elever. Att omfamna tekniken i skolan är på sikt bekymmersamt på många olika plan. https://t.co/oOgsSA34Kb