Vänstern är mycket högljudd angående skattesänkningar som regeringen har genomfört under sin mandatperiod.
De hävdar att skatten måste höjas och det skall skapas nya/nygamla skatter för att sverige ska ha råd med Skola, vård, äldreomsorg och infrastruktur.
För er som klarar av att läsa tabeller så lägger jag till en bild på de samlade skatteintäkter som betalas in för åren 2016-2025.
Summan är i miljarder kronor. Har det verkligen blivit sämre skatteintäkter med sänkta skatter?
Siffran till höger är skillnaden mot föregående år.
Om det är fascistiskt att hålla tal framför ett konstverk av en örn så har Socialdemokraterna en rent nazistisk ungdomsorganisation som heter Unga Örnar.
Grundad på 30-talet dessutom!
Jag läser min kulturskribent-kollega Anders Q Björkmans senaste betraktelser över fascismens återkomst i den svenska vardagen och inser att problemet är långt större än någon tidigare anat.
Det börjar med Carl Milles örn vid Karlaplan. En monumental rovfågel i brons som blickar ut över huvudstaden med en hållning som otvivelaktigt väcker frågor om auktoritet, disciplin och möjligen även ordning och reda. Men ju mer man tittar desto tydligare blir det att detta bara är toppen av isberget.
Jag talar förstås om Kungsörnens snabbmakaroner. Där står den. På varenda butikshylla. En örn.
Inte en sparv. Inte en bofink. Inte ens en vänligt sinnad koltrast med dokumenterad värdegrund.
Nej. En majestätisk rovfågel med utspända vingar och beslutsam blick som blickar ut över landets barnfamiljer som någon sorts pastaindustrins svar på den romerska aquilan.
Och under den står det:
"Kungsörnen."
Kungsörnen. Inte Folkörnen. Inte Demokratiörnen.
Inte Normkritiska Pastakollektivet. Kungsörnen.
Redan namnet andas hierarki, auktoritet och oroande höga tankar om nationell sammanhållning.
Sedan 1929. Sedan 1929! Året före 1930-talet. Behöver man verkligen säga mer? Generation efter generation av svenskar har vuxit upp med denna symbol på köksbordet utan att någon vågat ställa de svåra frågorna.
Varför måste makaronerna vara snabba? Vad är det egentligen för effektivitetstänkande som förmedlas till våra barn? Varför dessa raka linjer i logotypen? Varför denna blick mot horisonten? Varför denna nästan kusligt disciplinerade koktid på exakt sju minuter?
Jag ser framför mig hur miljontals svenska barn under decennier omedvetet radikaliserats över falukorv och ketchup medan örnen från förpackningen vakat över måltiden från köksbordets mitt.
"Ät upp dina makaroner."
"Varför då?"
"För fosterlandets skull."
Det är naturligtvis inget som sägs högt. Det är betydligt mer subtilt än så. Det är så symboler fungerar.
Och när man väl börjar se mönstret går det inte att sluta. Örnar på myndighetsbyggnader. Örnar i riksvapnet. Örnar inom försvaret. Örnar på gamla mynt. Örnar på pastaförpackningar.
Hur djupt går egentligen detta?
Fascismens återkomst kommer kanske inte marscherande genom huvudstadens gator. Den kommer möjligen långsamt puttrande i en kastrull på spisen, serverad med falukorv och ketchup en vanlig tisdagskväll i Vallentuna.
Och när den dagen kommer ställer sig historikerna frågan varför ingen såg varningssignalerna. De låg helt öppet längst in i skafferiet mellan spaghettin och de krossade tomaterna. Under den vaksamma blicken från en örn som varit där hela tiden.
Inför sin 40-årsdag vände sig den dåvarande VPK-ledaren Lars Werner till den östtyska ambassaden i Stockholm för att få hjälp med alkoholen till födelsedagsfesten. Kommunistdiktaturen ställde upp med öl och brännvin.
Samtidigt som VPK skålade med gåvor från DDR satt regimens dissidenter i fängelser, övervakades av Stasi och sköts när de försökte fly över Berlinmuren. Det säger en hel del om hur nära banden var mellan den svenska kommunistledningen och en av Europas mest brutala diktaturer.
Och det säger också något om olämpligheten i att ett parti med dessa historiska rötter och lojaliteter nu kan släppas in i Sveriges regering.
Pro-Russian channels, including “investigative journalist” Ethan Levins, are once again spreading this deepfake video of a “Ukrainian soldier” crying after allegedly being sent to the front lines.
The video is AI-made, and the soldier’s appearance is based on a Russian YouTuber.
Pro-Russian channels, including “investigative journalist” Ethan Levins, are once again spreading this deepfake video of a “Ukrainian soldier” crying after allegedly being sent to the front lines.
The video is AI-made, and the soldier’s appearance is based on a Russian YouTuber.
Pro-Russian channels, including “investigative journalist” Ethan Levins, are once again spreading this deepfake video of a “Ukrainian soldier” crying after allegedly being sent to the front lines.
The video is AI-made, and the soldier’s appearance is based on a Russian YouTuber.
Att gräva i historien om Reso (Folkresor) är att ta en guidad tur genom det kanske mest klassiska av alla socialdemokratiska affärshaverier. Det är berättelsen om vad som händer när fackpampar och kooperativa byråkrater, helt utan affärssinne, bestämmer sig för att leka hotellmagnater och researrangörer med arbetarnas och medlemmarnas pengar.
Det som började som en vacker tanke om semester åt folket slutade i en monumental, miljarddyr finansiell krater. Här är den obarmhärtiga sanningen om Resos uppgång och spektakulära fall:
1. Utopin: Arbetarnas egen lilla resebyrå
Reso grundades 1937 av arbetarrörelsen (bl.a. ABF) och kooperationen (KF). Den ursprungliga tanken var sympatisk: nu när arbetarna äntligen hade fått lagstadgad semester (två veckor 1938), skulle de också ha råd att åka någonstans. Reso skulle erbjuda folklig, billig och "meningsfull" fritid.
Men, som alltid när den svenska vänstern får tillgång till en stor säck med "någon annans pengar", dröjde det inte länge förrän storhetsvansinnet kickade in. Reso nöjde sig inte med att arrangera bussresor och tältläger. Man skulle bygga ett imperium.
2. Skrytbyggena och betongpalatsen
Under efterkrigstiden och framåt expanderade Reso aggressivt. Fackförenings- och KF-byråkraterna förvandlades från folkrörelsearbetare till lyxiga fastighetsutvecklare.
Reso började bygga och köpa upp enorma hotellkomplex över hela Skandinavien. Ofta var det gigantiska, gråa betongkolosser (som hotell Continental i Stockholm eller Rubinen i Göteborg).
Det dröjde inte länge förrän dessa hotell blev den socialdemokratiska maktapparatens egna vardagsrum. LO-toppar och partiföreträdare kunde hålla sina eviga, spritdrypande kongresser och konferenser i "egna" lokaler. Gräsrötterna ute i fabrikerna finansierade kalaset, medan ombudsmännen bodde på hotell och åt trerätters på representationskontot.
3. Affärssinnet som saknades
Problemet med socialistisk affärslogik är att den bara fungerar så länge man har monopol eller oändligt med medlemskapital att bränna. När den fria marknaden och den moderna charterturismen tog fart på 70- och 80-talet blev Resos inkompetens brutalt uppenbar.
Privata aktörer som Vingresor och Spies erbjöd billigare, roligare och effektivare resor till solen. Reso, fastlåst i sin byråkratiska, fackliga företagskultur, var trögrörligt och toppstyrt.
Istället för att anpassa sig efter marknaden fortsatte Reso att köpa upp ännu fler hotell och resebyråer under det glada 80-talet, dopade av fackföreningsrörelsens och KFs pengar. Man saknade totalt den kostnadskontroll som krävs i en lågmarginalbransch.
4. Kollapsen och notan till gräsrötterna
När 90-talskrisen slog till sprack bubblan med ett öronbedövande dån. Resos extremt belånade och ineffektiva hotell- och reseimperium blödde pengar i en takt som inte ens LO-borgen och KF kunde hantera. Verkligheten, den som sossar brukar avsky allra mest, knackade på dörren.
1992 tvingades Reso i princip kasta in handduken. Koncernen styckades upp och såldes i panik.
Hotellen slumpades bort (och blev senare grunden för privata miljardimperier som Scandic och Choice Hotels, och man kan ju undra om någon fackpamp tjänade pengar på detta "upplägg"?).
Resebyråerna såldes av till privata aktörer.
En gigantisk kapitalförstöring. Arbetarnas och kooperationens medlemmar förlorade enorma summor när pamparnas leksak gick i kras.
Slutsats: Ett monument över hyckleriet
Resos haveri är det ultimata beviset på regeln: Låt aldrig en sosse driva ett företag. När fackliga byråkrater slipper ta personlig ekonomisk risk, och istället kan leka "Wall Street" med undersköterskors och industriarbetares medlemsavgifter, slutar det alltid i tårar.
Man lade ner miljarder på att bygga ett hotellimperium för att "undvika kapitalisternas vinster" – bara för att missköta det så brutalt att man tvingades skänka bort resterna till... ja, just det: privata kapitalister. Ironin är lika storslagen som den är tragisk.
Här går Magdalena Andersson till storms mot personer som tar ut pengar som kapitalinkomst i stället för lön, för att betala mindre skatt. Precis det som Smedjan nu avslöjar att hon och hennes man har gjort. 1,3 miljoner kr i utdelningar på fyra år. Hon hatar att leva som hon lär.
Fotbollsanalys i algerisk TV:
”Judarna ligger bakom målen som Messi gjorde, för Messi skyddas av den judiska lobbyn som styr hela världen. FIFAs ordförande vill oss inte väl, och det beror på Algeriets ståndpunkter i Palestina-frågan och Västsahara. Därför kan vi aldrig gå långt i VM… de kommer att stoppa oss, det är helt säkert”
Året är 2014. Islamiska Staten (IS) härjar i Mellanöstern, och unga män från svenska förorter reser ner i hundratal för att ansluta sig till en av modern tids blodigaste terrorsekter. Det svenska samhället står inför en existentiell säkerhetskris. Vad gör den svenska staten? Man drar sitt allra vassaste vapen: Man utser Mona Sahlin till "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism".
Man kunde nästan höra hur terroristerna darrade av skräck i kalifatet.
Hur såg då Sahlins stenhårda strategi ut för att stoppa blodtörstiga jihadister? Jo, hon applicerade den klassiska svenska socialtjänstmodellen: fika, dialog och "förståelse". I stället för att låsa in hemvändande terrorister eller dra in deras medborgarskap, lanserades idén att dessa stackars "vilsna själar" behövde integreras tillbaka in i samhället.
Budskapet som sändes ut till Sveriges kommuner var obeskrivligt: Hemvändande IS-krigare skulle erbjudas gräddfil till bostäder, skuldsanering, psykologhjälp och jobb. Om du skötte dig och jobbade hårt i Sverige fick du stå i bostadskö i tio år. Om du åkte till Syrien och deltog i ett folkmord, flögs du hem till en trea med balkong och ett fast jobb. Det var en integrationspolitik som var så gränslöst naiv att den skapade rubriker i utländsk press, där man öppet skrattade åt det "svenska dårhuset".
Som grädde på moset startade Sahlins kansli en nationell "stödtelefon". Tanken var att oroliga mammor skulle ringa in och prata ut om sina radikaliserade söner. Telefonen ekade tom. Den kostade skattebetalarna miljoner, men genererade knappt några relevanta samtal alls. Kommunerna klagade högljutt på att de från Sahlins kansli bara fick diffusa powerpoint-presentationer och broschyrer i stället för riktiga verktyg.
Och hur slutade detta magnifika uppdrag? Fick hon sparken för att hennes terrorpolitik var ett monumentalt magplask? Nej. Hon tvingades avgå 2016 eftersom hon – mitt under brinnande terrorhot – var fullt upptagen med att skriva falska intyg till sin egen livvakt. Ett passande slut på ett av svensk politiks mest pinsamma kapitel. https://t.co/LCXLoSizKv
Hillevi Larsson, detta är ren desinformation.
Diya vill studera till sjuksköterska och du påstår att regeringen kräver att hon betalar 120 000 kr/år i studieavgift, visar 130 000 kr på kontot och inte får jobba hur mycket hon vill – annars utvisning. Du framställer det som en ny, grym Tidö-policy.
Sanningen är att reglerna har gällt i 15 år.
• Studieavgiften infördes 2011 av den borgerliga Alliansregeringen (Reinfeldt). Den gäller alla studenter från länder utanför EU/EES/Schweiz – inte bara Diya, och inte på grund av någon ny regering. Svenska skattebetalare ska inte betala hela utbildningen åt utländska studenter. Det har varit standard sedan dess.
• Försörjningskravet (ca 130 000 kr) kommer från Migrationsverket och har funnits länge. Det handlar om att visa att man kan försörja sig själv under studierna så att man inte hamnar i bidragsberoende. Beloppet justeras årligen, men principen är densamma.
• Begränsningar på extrajobb finns för att det ska vara studier på heltid, inte en ursäkt för att komma hit och jobba. Nya skärpningar 2026 ändrar vissa detaljer, men grundreglerna är gamla.
Hillevi, du vet detta. Du väljer ändå att ljuga ihop en snyftstory där ”regeringen” plötsligt är skyldig till att en person från Irak inte får gratis svensk sjuksköterskeutbildning. Det är inte ”regeringens krav”. Det är svensk lag som gäller lika för alla tredjelandsmedborgare sedan 15 år.
Vill du att svenska skattebetalare ska sponsra obegränsad utbildning och uppehälle åt alla som vill plugga här? Säg det rakt ut. Sluta fabricera en falsk kris och skylla på fel regering. Det är inte journalistik – det är propaganda.
Det är verkligen enastående att se Socialdemokraterna bemästra konsten att äta kakan och ha den kvar samtidigt. Ta deras tidning "Aktuellt i Politiken" AiP, en slasktratt till tabloid som på något magiskt sätt lyckas vara både en intern "organisationstidskrift" (för att slippa momsen) och en 'allmän nyhetstidning' (för att håva in mediestödet).
Enligt lagen ska dessa två statusar vara ömsesidigt uteslutande, men Socialdemokraterna har tydligen uppfunnit en egen juridisk verklighet där 100 miljoner skattekronor kan parkeras i ett gråzonsträsk. Det är ju den sortens kreativa tolkning som gör att man undrar hur mycket mer medborgarna förväntas svälja innan någon säger stopp. Det är ju ett genidrag av korruptionsmästarna på Sveavägen 68: att dubbeldipa i statskassan genom att helt enkelt ignorera att lagarna är ömsesidigt uteslutande.
Man undrar verkligen vad som händer när resten av riksdagen tröttnar på att spela efter reglerna och börjar bete sig som sossarna. När hela den politiska klassen ser statskassan som sin egen personliga bankomat, då är det väl bara att gratulera medborgarna som får stå för notan. Då blir det inte mycket kvar av statskassan innan de har sugit ut den sista droppen i ett hav av momsbefriat partimys. https://t.co/qFEpbmZVYx
Att gå igenom i skandalen kring Kommunal och lyxkrogen Metropol Palais är som att läsa ett manus till en mörk, satirisk komedi – med den brutala skillnaden att varje krona som brändes kom direkt från landets absolut lägst avlönade och hårdast slitande yrkesgrupper.
När undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare betalade in sina fackavgifter i tron att pengarna skulle gå till att förhandla fram bättre arbetsvillkor, användes de i själva verket för att finansiera en dekadent lekstuga åt fackpamparna i centrala Stockholm.
Här är en anatomisk genomgång av det monumentala haveri som utspelade sig 2016, när "arbetarrörelsens" sanna ansikte kläddes av:
1. Metropol Palais: Undersköterskornas ofrivilliga lyxkrog
Kommunals dåvarande kassör och starka man, Anders Bergström, fick uppenbarligen storhetsvansinne och bestämde att ett fackförbund för låginkomsttagare absolut borde driva en av Stockholms lyxigaste restauranger och nattklubbar på Sveavägen.
Resultatet? Ett ekonomiskt svart hål av episka mått.
Kommunals bolag (som drev Metropol Palais och konferensanläggningen Marholmen) blödde pengar. Vi pratar om totala förluster på över 320 miljoner kronor.
Istället för att dra i handbromsen fortsatte man pumpa in medlemmarnas pengar för att hålla liv i en verksamhet som serverade rysk kaviar, ostron och dyra viner till Stockholms elit. Allt finansierat av människor som tvingas vända på varje krona för att få lönen att räcka till den 25:e.
2. Sprit, representation och den beryktade nakenshowen
Det var dock inte bara den usla affärsidén som fick skandalen att brisera, utan hur facktopparna själva betedde sig i de lokaler de köpt för andras pengar.
Kommunals ledning flög till London för att "studera krogliv" (läs: dricka dyrt vin på lyxrestauranger) och tog notan på fackets representation.
På Metropol Palais arrangerades fester där spriten flödade fritt på fackets bekostnad.
Den absoluta bottennålen nåddes när det avslöjades att man i fackets egna lokaler hade hyrt in en underhållare som framförde en utmanande nakenshow, inklusive en känd porrstjärna. Det var alltså detta förbundet, som utåt sett profilerade sig som stenhårda feminister och förkämpar för kvinnors rättigheter, ansåg vara lämplig underhållning för medlemsavgifterna.
3. VIP-kön: Lägenheter till S-eliten
Som om lyxkrogen och nakenshowerna inte vore nog, avslöjades det parallellt hur Kommunal förvaltade sitt enorma fastighetsbestånd i centrala Stockholm.
Facket ägde hundratals extremt attraktiva hyreslägenheter. Gavs dessa till de medlemmar som betalat för dem? Självklart inte. Gick de till den vanliga, kommunala bostadskön? Knappast.
Lägenheterna användes som en renodlad bytesvara och gräddfil för den socialdemokratiska partitoppen.
Den mest infamösa hyresgästen var dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S), som fick ett exklusivt hyreskontrakt i hjärtat av Stockholm mitt framför näsan på hundratusentals vanliga bostadssökande.
Försvaret? Kommunal påstod att man "tog samhällsansvar" genom att hjälpa ministrar med boende. Att en regering med ministerlöner på över 130 000 kronor i månaden behöver "bostadsbidrag" från undersköterskor är en logik som bara existerar inom svensk socialdemokrati.
Efterspelet och hyckleriets kärna
När Aftonbladet briserade skandalen tvingades fackpamparna ut i ljuset. Anders Bergström fick sparken och Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström höll en legendariskt pinsam presskonferens där hon fällde de bevingade orden: "Vi har varit naiva".
Tiotusentals medlemmar flydde facket i ren avsmak, och skandalen blev det slutgiltiga beviset på det djupt rotade fiffelsystemet.
Metropol Palais-haveriet är inte bara en berättelse om dåliga affärer. Det är det ultimata, obarmhärtiga beviset på att den socialistiska maktapparaten alltid, oavsett hur vackert de pratar om solidaritet på 1:a maj, slutar i samma sak: Eliten dricker champagne, medan arbetarna får betala notan.
Det som stör mig mest, är att bara Kommunals förbundskassör Anders Bergström och ordföranden Annelie Nordström fick lämna sina poster efter den hårda kritiken och korruptionen, som att de va de enda som va inblandade i korruptionen. Men sådan är socialismen och socialdemokraterna, ett renodlat fifflarparti som troget tjänar somna lojala partivänner.
(Long-Lat) 59.344424, 18.054581
https://t.co/PjrWyMG8It
https://t.co/b85x0bg0h2
Man måste nästan resa sig upp och göra honnör för den makalösa dubbelmoral som Peter "papperslappen" Hultqvist uppvisar här. Det krävs en helt speciell sorts politisk arrogans för att en man som själv vapenvägrade när det begav sig, men sedan utan att blinka drog på sig fältuniformen för att leka försvarsminister, ska ställa sig och predika om moral och genuint ansvar.
Hultqvist är alltså genuint förfasad över att en reporter lyckades smita in på statsministerns gård och ylar om "fundamentala säkerhetsproblem". Har minnet redan svikit, Peter? När du själv satt i regeringen lät ni Transportstyrelsen läcka hela Sveriges hemliga agentregister, militära fordonsregister och infrastrukturritningar till utländska IT-tekniker utan säkerhetsklassning. Du kände till landets värsta säkerhetshaveri i modern tid i över ett år utan att säga ett knyst. Men visst, att en Aftonbladet-reporter kliver över en gräsmatta på Fållökna, det är där den riktiga gränsen för rikets säkerhet dras!
Och snacket om "överklassens arrogans" och "fifflarkultur"? Detta kommer alltså från en representant för det parti som i 100 år byggt upp en statssanktionerad maffiastruktur. Har du glömt S-topparnas (som Margot Wallström) gräddfil till Kommunals lyxlägenheter, medan fackpamparna brände medlemmarnas pengar på nakenshower? Har du glömt hur Socialdemokraternas eget lotteri (Kombispel) systematiskt drivit dementa pensionärer till Kronofogden för att finansiera era valkampanjer? Ni är inte arbetarklassens beskyddare, Peter. Ni är världsmästare i institutionellt mygel, och det stinker hyckleri om hela din text. https://t.co/yEr9gdWAZX