När jag bevakade Prideparaden i Göteborg i år kom flera poliser fram och hade synpunkter på att jag filmade. En av dem var Thomas Rasmusson, som enligt flera källor ofta uppträder på ett konfliktsökande sätt.
Rasmusson krävde att jag skulle svara på vad jag tyckte om Pride och lät mig inte gå därifrån, trots att jag inte var misstänkt för något brott.
Detta visar på en politisering inom polisen. Man ska inte behandlas annorlunda av polisen bara för att man eventuellt har ett kritiskt perspektiv.
I några år nu har vi fått höra från både liberala och socialistiska debattörer att ”woke-debatten är över” och att cancel-kulturen är borta. Jag har inte hållit med och jag hade rätt.
På en vecka har:
- Fröken snusk cancellerats från spelningar pg a samarbete med Åkesson.
- Frökens SD-vänliga låt har belagts med varningar från Apple.
- SD:s valbudskap på Centralstationen i Sthlm har förbjudits och plockats ned.
- SD:s valbudskap på bussarna i Västra Götaland har förbjudits och plockats ned.
- Bokus har begränsat spridningen av Richard Jomshofs bok ”Kafir” i sitt e-handelssystem, av politiska skäl.
Samtidigt pågår rättegångar mot barnrättsaktivister för att de offentligt avslöjat pedofiler, där syftet inte tycks vara något annat än att tysta dessa hjältar.
Cancel-kulturen lever uppenbarligen i högsta välmåga, vilket innebär att kampen emot den måste intensifieras. Leve yttrandefriheten!