Det senaste angreppet är ännu ett inslag i den mångåriga kampanj av svartmålning och karaktärsmord som bedrivits mot mig av ett nätverk där vänsteraktivister och islamister gång på gång funnit gemensam sak. Om Bilan Osman hade gjort ett grundläggande journalistiskt arbete hade hon dessutom undvikit de uppenbara faktafel hon gör om både Ibn Rushd, Islamic Relief och min roll.
Låt oss därför hålla oss till fakta.
Bilan Osman skriver:
“I februari 2024 får terrorforskaren Magnus Ranstorp en plats som ledamot i Sidas styrelse. Detta efter en hängiven kampanj där han har målat upp Sida som en del av en islamistisk infiltration.”
Detta är helt enkelt osant. Jag har aldrig hävdat att Sida är “en del av en islamistisk infiltration”. Ett sådant citat existerar inte.
Jag rekryterades till Sidas styrelse därför att myndigheten behövde kompetens inom terrorism, våldsbejakande extremism, islamism och hur screening- och kontrollprocesser kan stärkas. Det är dokumenterade sakområden som jag arbetat med under flera decennier.
Mitt arbete har konsekvent handlat om risker kopplade till bristande kontroll, bedrägerier och otillräcklig uppföljning av offentliga bidrag. Ett exempel är vår granskning av studieförbunden, som bidrog till att frågan senare granskades av Riksrevisionen. Den konstaterade att kontroll och uppföljning brast genom hela systemet och att 44 procent av studieförbundens verksamhet saknade kostnadsunderlag.
När det gäller Islamic Relief har jag, liksom flera forskare i Europa och avhoppare från dessa miljöer, pekat på personkopplingar till islamistiska nätverk. Men i en myndighetsprocess är det inte enskilda forskares uppfattningar som avgör. Bedömningar ska vila på underlag från behöriga myndigheter och etablerade granskningsrutiner.
Det är också precis vad Sida gör.
I den instruktion till Sida som trädde i kraft den 15 maj 2025 anges uttryckligen att myndigheten ska säkerställa att bistånd inte går till aktörer som bedriver eller stödjer antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism eller verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter.
Mot den bakgrunden beslutade Sidas styrelse i april 2025 att civilsamhällesorganisationer vid behov ska kunna genomgå fördjupad granskning av bland annat CVE och Säkerhetspolisen. Det är utifrån sådana myndighetsunderlag Sida därefter gör sina bedömningar. Det handlar om myndighetsutövning – inte om personliga åsikter.
Bilan Osman påstår dessutom att det saknas personkopplingar mellan Ibn Rushd och Islamic Relief och MB. Det visar en anmärkningsvärd okunskap om organisationernas historik och ledningsstrukturer, där flera centrala personer haft återkommande roller inom samma organisationssfär med kopplingar till Islamiska Förbundet.
När hon avfärdar detta som ett “luftslott” bortser hon samtidigt från att bedömningar om MB:s nätverk i Sverige bygger på Säkerhetspolisens bedömning (till Skolinspektionen), CVE:s bedömning, internationell forskning och rapporter från andra europeiska säkerhetsmyndigheter. Det är ett omfattande källunderlag – inte ett luftslott.
Det kanske mest anmärkningsvärda är dock att Bilan Osman själv publicerade en artikelserie om Ibn Rushd samtidigt som hon gick till en anställning som kommunikatör hos just Ibn Rushd. Att granska en organisation samtidigt som man arbetar för den är ett uppenbart jävsproblem och väcker berättigade frågor om journalistisk oberoende och integritet. Det förtjänar betydligt större uppmärksamhet än de påhittade anklagelser hon riktar mot andra.
Samtidigt är det värt att notera att @gad_media saknar ansvarig utgivare och därmed inte omfattas av samma publicistiska ansvar och journalistiska principer som etablerade medier. Det säger en hel del om den publicistiska ambitionsnivån.
Om något förtjänar att beskrivas som ett journalistiskt luftslott är det just en plattform som saknar grundläggande publicistiskt ansvar, men gärna utger sig för att bedriva granskande journalistik.
På #NorrköpingsTidningar har vi haft en intressant debatt om lobbying. Dagens inlaga är en exposé ring den, but first things first... 🧵
https://t.co/4pfW9uTnRF
I Storbritannien släpper socialdemokratiska Labour just nu ut tusentals fångar i förtid, även våldsbrottslingar och pedofiler. Argumentet är platsbrist.
I Sverige har Socialdemokraterna nyss meddelat att de kommer rösta emot avskaffandet av mängdrabatten – också med hänvisning till platsbrist.
Detta är ingen tillfällighet, utan beror på ideologi.
Socialdemokrater föreställer sig att brott främst beror på ekonomisk ojämlikhet. Därmed betraktas brottsligheten som samhällets fel, snarare än gärningsmannens. Straff betraktas som något nödvändigt ont, inte något gott och rättvist. Den verkliga rättvisan anses i stället ligga i mer ekonomisk omfördelning i samhället, vilket man tror angriper brottslighetens orsaker.
Inom högern finns däremot en insikt om att kriminalitet beror på moraliska brister hos individen, och dessa kan varken avhjälpas eller förebyggas med socialdemokraternas omfördelnings- och bidragspolitik.
Därför leder platsbrist till två olika slutsatser. För vänstern blir svaret kortare fängelsestraff eller tidigare frigivning. För högern är svaret att bygga fler fängelser, utifrån insikten att rättvisa kostar pengar och att utebliven rättvisa har ett högre pris.
I mange europæiske lande bliver ustabile tider med historiske udfordringer kun værre af svage politiske lederskaber.
Det skriver ansvarshavende chefredaktør Tom Jensen i denne leder.
https://t.co/pMAZkMFmcE
Marjane Satrapis tegneserie er en smuk historie om en piges oprør mod det iranske præstestyre og flugt til Europa.
Men nu bliver den fremstillet som racisme og islamofobi af venstrefløjen, skriver chefredaktør @PCollignon.
https://t.co/LiEAc3glqa
📷 AFP/Ritzau Scanpix
Slöjtvånget i Sverige – dokumenterat i svenska domar
Under flera år har jag läst ett mycket stort antal svenska domar om hedersrelaterat våld, LVU, kvinnofridskränkning och vårdnadstvister.
I dom efter dom återkommer samma ord.
Slöja. Hijab. Sjal. Huvudduk.
Inte som ett val.
Utan som ett krav.
I debatten talas det främst om rätten att bära slöja.
De här domarna handlar om rätten att slippa.
De flesta av flickorna och kvinnorna som tvingas kan inte själva berätta. Antingen lever de fortfarande med makarna eller familjerna som kontrollerar dem. Eller så har de brutit sig loss och lever med skyddade personuppgifter och hotbild.
Gömda från sina förövare.
Och nästan lika osynliga i den svenska debatten.
Den här tråden handlar om dem.
Här samlar jag maskade utdrag ur svenska domar där slöjtvång förekommer. Den påtvingade slöjan är aldrig hela berättelsen. Gång på gång framträder den som en del av grovt våld, allvarliga brott och hedersrelaterat förtryck.
Det här är bara en liten del av de domar jag har börjat dokumentera. Tråden är varken heltäckande eller ett urval av de mest allvarliga fallen. Jag kommer att fylla på när tid finns. Hur många domar det till slut blir vet jag inte. Men jag vet redan att den bara kommer att visa en bråkdel av de fall som finns.
Och även domarna visar bara en bråkdel. De berättar om de fall som av någon anledning har nått en svensk domstol. Hur många flickor och kvinnor som lever under samma tvång utan att någonsin synas i rättssystemet vet ingen.
Bakom varje dom finns minst en flicka eller kvinna.
Tillsammans tecknar deras berättelser ett mönster som alltför länge har förnekats, bagatelliserats eller ignorerats i den svenska debatten.
Den största faran för demokratin är inte att fel människor söker sig till partierna. Den största faran är att partierna inte längre förmår kontrollera vilka de släpper in.
Demokratin behöver inte bara skyddas mot dem som vill utnyttja den. Den måste också skyddas mot partier som slarvar med sitt viktigaste uppdrag: att säkerställa att de människor de skickar in i våra folkvalda församlingar faktiskt förtjänar väljarnas förtroende.
Den som misslyckas med den kontrollen har inte bara ett rekryteringsproblem. Den har ett demokratiskt ansvar.
Alltså, det gååår inte att kolla nyheter om Gaza på SVT Rapport, de har totalsabbat all tilltro till sanningsenlig rapportering så att det inte går att lita på nånting de sänder, oavsett sanningshalt. Vinner palestinierna på det, folket de vill vi ska sympatisera med?
Det räcker inte med att köpa lite drönare och ge dem till samma styrka med samma plan. För att de ska göra något reellt behöver man förändra doktrin och organisation. /Låt stå
S vallöfte i SVD (20/6) innebär att staten kommer ta över mer och mer av ägandet i näringslivet via en statlig investeringsbank om vänstersidan vinner.
En sådan stats-ledd ekonomisk politik har S inte drivit sedan 1970-talet. Det slutade i fiasko.
När Anna Lindhs minnesfond startades strömmade miljonerna in från sörjande svenskar som ville stötta mänskliga rättigheter. Men vad hände? Den blev snabbt en klassisk sosse-konstruktion där pengarna försvann ner i ett svart hål av "administration", konsulter och löner till det egna kansliet.
Man delade ut kaffepengar till välgörenhet och brände resten på att anställa varandra för att driva runt kalaset.
Varför? För att den politiska sosse eliten aldrig kan hålla fingrarna i styr när det finns pengar att administrera. Att mjölka en minnesfond på donationspengar för att finansiera sina egna löner och overheadkostnader är inte solidaritet. Det är ett "sossematiskt", byråkratiskt haveri och ett hån mot alla de svenskar som i god tro skänkte sina pengar. https://t.co/Y6yhP3rsLI
Skandalen kring Socialdemokraterna och ABF Botkyrka fortsätter. Idag kunde Kaliber avslöja att fler gängkriminella var inblandade i kuppen i Botkyrka. Enligt Sveriges Radio fick Tobias Baudin larm om gängkopplingarna och Magdalena Andersson fortsatte att ignorera verkligheten. Att vända på varenda sten blev till att gömma sig under en. Magdalena Andersson - ta ditt ansvar och styr upp ditt parti.
Den som funderar över varför jag ibland känner att det är motiverat att lägga ut oklippt intervjumaterial kan med fördel slå ett öga på detta.
I det här fallet ville politikbyrån göra en höhö-poäng så mycket att de helt enkelt klippte in ett svar på en helt annan fråga. Harmlöst, absolut, men vi vet vilket demokratihot det hade beskrivits som om det varit någon annan som hade klippt och klistrat på det här sättet.