It’s important that you understand what happened last night.
Last night, Stephen Colbert interviewed Democratic Texas Senate candidate James Talarico, a candidate who, by all accounts, is on track in the polls to flip Texas blue.
In response, Trump’s FCC reportedly threatened CBS if the interview aired.
CBS caved and pulled the segment, citing “financial reasons.”
In modern American history, no president has been more hostile to free speech than Donald Trump.
But censorship always backfires.
Here’s the full segment Trump didn’t want you to see.
Svårt att välja en sämre tidpunkt att göra ett hyllningsreportage till Globalisera-Intifadan-pöbeln.
Detta alltså samtidigt som ett terroristangrepp mot judar i Sydney resulterat i elva dödade och en mängd sårade.
Vi ser vad ni gör på Sydsvenskan.
@PatrikSyk Han vann ligan med ett självspelande piano som fungerade av sig själv. Tyvärr verkar han inte klara av att lira pianot särskilt bra själv trots det manöverutrymme han fick i somras... Synd
1/9 Regeringen kritiseras nu för hög arbetslöshet. Men när Ardalan Shekarabi kliver fram som upprörd åskådare låtsas han att problemet föll ned från himlen, inte från den politik han själv varit med och drivit i åratal. Låt oss titta lite närmare på hur detta fungerar.🧵Häng med
Det finns en punkt där samhällsdebatten slutar handla om empati och börjar handla om feghet.
När människor på fullt allvar tycker att det är “grymt” att frihetsberöva en 13-åring som mördar, men inte nämner det barn som aldrig fick växa upp, då har något gått sönder.
Oavsett ålder gäller samma grundsanning: den som tar ett liv får inte gå fri.
Det är inte en fråga om strafflystnad eller hämnd, det är en fråga om värdet av ett människoliv och om samhällets skyldighet att skydda sina medborgare.
De som dödas av unga gärningsmän mister allt.
De får ingen “andra chans”, ingen rehabilitering, ingen social insats – de får tystnad.
Och deras familjer tvingas leva vidare i ett system som hellre tröstar förövaren än försvarar offret.
Varje gång en gärningsman släpps av “godhet” sker ett osynligt byte:
Samhället byter trygghet mot moralisk bekvämlighet.
Man signalerar omtanke – men den riktas åt fel håll.
För verklig medmänsklighet handlar inte om att slippa se konsekvenser.
Den handlar om att våga stå upp för rättvisa, även när det är obekvämt.
Att skydda de oskyldiga är den högsta formen av medmänsklighet.
När någon mördar, våldtar eller rånar har de redan tagit ett beslut som kräver ansvar.
Det är inte åldern som avgör det – det är handlingen.
Ett samhälle som inte vågar markera gränser fostrar nästa generation i gränslöshet.
Rättsstaten är inte en kramfabrik.
Den ska inte döma efter känslor, utan efter handlingar.
Att sätta en ung mördare i förvar är inte ondska – det är ett sätt att skydda fler barn från att dö.
Att blunda och hoppas att empati ska lösa våldet är däremot en farlig illusion.
Människor dör av den sortens naivitet.
När en människa förlorar sitt liv på grund av ett beslut som togs i “godhetens namn” – då är den godheten inte längre god.
Humanitet utan konsekvens är bara feghet i ny förpackning.
Det är lätt att tala varmt om förlåtelse när det inte är ens eget barn som ligger i kistan.
Den verkliga prövningen för ett samhälle är inte hur mycket medlidande det kan känna för förövaren, utan hur mycket respekt det kan visa offret.
Vi måste tillbaka till den moraliska kärnan:
Att försvara liv, ansvar och rättvisa.
Att stå på offrens sida.
Att våga kalla saker vid deras rätta namn.
För utan rättvisa finns ingen trygghet – och utan trygghet finns ingen frihet.
Och när godhet används som ursäkt för att låta ondskan gå fri, då har samhället förlorat sin själ.
#Sverige #Trygghet #Rättvisa #LagochOrdning #svpol #debatt #samhälle #brott #kriminalitet #politik #moral #etik #ansvar #offrenförst #ingenäröverlagen #barnbrott #tryggaskolor #framtid #värderingar #frihet #säkerhet #svenskpolitik #verkligheten #ansvarskultur #sanningen