@RulerOfThunder1@Gluggen777 Det handlar inte om land, utan om geosäkerhetspolitik och realism. RU uppfattar EU/NATO vid sina gränser som ett hot, en röd linje. Ju mer vi stöttar UKR, ju mer kommer RU att eskalera. Vi är farligt nära en öppen konflikt. EU verkar inte ta RUs röda linjer på allvar.
@LofMaggan@MikeSwede1 Det är du som inte är fattar.
Så många som är fredsskadade och naiva här.
Ukr är en röd linje för Ru. De kommer aldrig att låta sig förlora. Hittills har de hållit igen, men om de riskerar att förlora så kommer de att öka attackerna med risk för en öppen konflikt med NATO ink SE
@gleppa Det handlar inte om demokrati i Ukraina. Det är väst som använder Ukraina för att försvaga och stycka upp Ryssland. Läs RAND-rapporten.
Ryssarna fattar detta och kommer aldrig att låta Uk komma med i EU eller NATO.
@Conrexia@Tomas_H_sweden Jag har inte hört henne stå upp för kvinnors och minoriteters i islamistiska diktaturer som Saudiarabien och Syrien.
Det enda hon gapar om är krig, krig, krig å sina uppdragsgivares vägnar.
@jimmieakesson Vad Jimmie egentligen menar:
Ukraina är fortfarande en proxy åt Natosfären, vars mål hela tiden varit att försöka upprätthålla sin relevans genom att försvaga Ryssland med skattepengar och ukrainska liv.
Slaver dödar slaver i enlighet med västerländska policydokument.
@FredrikKopsch Tycker vi öppnar några ABOs på Fredriks egna gata så han kan ta sitt goda moraliska ansvar. Det blir säkert trevligt för hans egna familj att berikas.
Angående bedrägerierna i de somaliska verksamheterna i Minnesota.
Jag skrev i Fokus för drygt tre år sedan om hur somaliska föreningar utnyttjar föreningsbidrag.
Ur texten:
”Det är huggsexa om startade föreningar här”
Fokus har talat med en anonym källa som i 15 år arbetat på ett av de största svenska studieförbunden i en kommun i Mellansverige. Kommunen har en stadsdel som är ett utpräglat så kallat utanförskapsområde, märkt av stor segregation och hög arbetslöshet. Källan vittnar om att där startas mellan tio och femton nya föreningar varje år och att den absoluta merparten snarare främjar segregationen än motverkar den.
– Vissa föreningar är bara tillgängliga för medlemmar i somaliska klaner, där det aldrig talas svenska. Ingen betalar medlemsavgift. Jag har själv besökt föreningar där det inte finns annat än somaliska äldre män som diskuterar politik i hemlandet. Kvinnor får inte tillträde till samtalen, säger källan.
Vederbörande berättar också hur föreningarna i området fuskar för att få in så mycket pengar som möjligt.
– Jag besökte en så kallad föreningslokal. Det var en tvårumslägenhet i det utsatta området. De hade rapporterat att de arrangerade 14 studiecirklar i veckan. Men jag gjorde bedömningen att det vore fysiskt omöjligt att kunna genomföra fler än fyra i veckan.
Källan krävde att föreningen endast skulle få pengar till 4–5 studiecirklar i veckan och att lokalerna skulle städas och målas. Föreningen vände sig då till ett annat studieförbund som tog över utbetalningarna.
– Det är huggsexa hos studieförbunden om startade föreningar här. Förbunden är så angelägna om att få inrapporterade timmar att de inte bryr sig om att ta reda på om det verkligen förekommer några studiecirklar. De tjänar ju själva pengar på det.
Men i själva verket är problemet ännu större. Pengar som ska gå till studiecirklar hamnar i stor omfattning hos Muslimska Brödraskapet eller andra islamistiska föreningar, vissa med starka terrorkopplingar.
– Vi har en förening här som tidigare fick pengar från studieförbundet Ibn Rushd. Föreningen är en förlängd arm till Al-Islah, som är Somalias gren av muslimska brödraskapet. När Ibn Rushd efter omfattande kritik slutade fördela bidrag till föreningen vände den sig till ett stort väletablerat svenskt studieförbund, och nu strömmar det pengar från det rakt in till somalisk extremismverksamhet.
Fokus har tagit del av material som visar att ledare för Al-Islah, dr Ali Sheikh och Abdirahman Baadiyow, har bjudits in av föreningen och föreläst där.
– Och det är inte bara studieförbunden som låter skattepengar gå till detta. Det gör även andra, som den statliga Allmänna arvsfonden och myndigheten MUCF, säger källan.
https://t.co/rROXZivHMP
Har ni sett Nicks avslöjande med 70 miljoner visningar? Det visar svart på vitt hur en klanbaserad somalisk maffia och demokrater i Minnesota har skapat en maskin för att plundra skattebetalarna och säkra valvinst.
Upplägget är lika enkelt som det är vidrigt: Man startar ”dagis” som bara existerar på pappret. Staten pumpar in miljarder i bidrag för barn som inte finns, medan lokalerna i själva verket används som tillhåll för vuxna somalier som lever gott på pengarna.
Men det är här det blir riktigt smutsigt: En stor del av dessa pengar slussas sedan direkt tillbaka till Demokraterna som stöd i deras valkampanjer.
Det vi ser är alltså en perfekt cirkel av korruption:
1. Demokraterna godkänner miljardbidrag till "verksamheter" i invandrartäta områden.
2. Migranterna får pengar och lokaler utan motprestation.
3. Som tack levererar de både pengar och lojala röster tillbaka till partiet.
Man köper helt enkelt politisk makt med folkets egna pengar. Det är röstköp maskerat till välfärd.
Frågan som dyker upp nu är hur utbrett detta är i Sverige? Vi pumpar ut miljarder till föreningar och projekt i förorterna under flaggan ”integration”. Hur mycket av våra skattepengar används egentligen som valuta för att köpa lojalitet och säkra röster åt vänstern även här?
Just two sentences—yet packed with so many rhetorical manipulations.
Let’s break it down.
The statement—“Regulating digital platforms to protect citizens, democratic debate and the rule of law is not censorship. It is responsibility.”—employs several persuasive techniques. These can be seen as forms of linguistic or argumentative manipulation designed to shape desired perception.
Here are the main techniques used:
🚩Reframing
The core approach is to redefine a potentially controversial action (government-mandated regulation of online speech) as something positive and uncontroversial.
“Regulation” is presented as “protection” and “responsibility,” shifting attention from possible restrictions on expression to noble goals like safeguarding citizens, democracy, and the rule of law.
🔺This sidesteps the negative connotations of censorship, oppression and suppression, making opponents appear irresponsible or even anti-democratic.
🔺Evidence from policy debates (e.g., discussions around the EU’s Digital Services Act) shows this framing is deliberate and systematic: proponents describe platform rules as “systemic risk reduction” or “enabling healthy debate,” even though they involve direct government influence over speech.
🚩 False Dichotomy (or Strawman Setup)
The structure “It is not X. It is Y.” forces a binary choice: either accept regulation as “responsibility,” or be seen as endorsing “censorship” (implicitly portrayed as illegitimate and harmful).
It preemptively dismisses critics by associating them with defending unchecked harm, rather than engaging with legitimate concerns such as overreach and chilling effects on free speech.
🚩 Euphemism
“Regulating digital platforms” acts as a mild, bureaucratic euphemism for measures that may include mandating content removal, algorithmic demotion, or imposing liability for user speech—actions that amount to censorship.
Similar terms like “content moderation” or “harm reduction” are routinely used in global debates to soften the description of severe speech restrictions.
Such euphemisms make restrictive policies more palatable and reduce public resistance by avoiding stark terms like “suppression” or “control.”
🚩 Appeal to Authority and Virtue (Loaded Language)
Invoking “protect citizens,” “democratic debate,” and “rule of law” employs emotionally charged, virtuous language to justify the measures.
This appeals to widely shared values (safety, democracy, legality), implying that supporters are morally upright and forward-thinking, while opponents threaten those same ideals.
🚩 Preemptive Denial
Explicitly stating “is not censorship” anticipates and neutralises the most common objection.
This defensive tactic controls the narrative frame, forcing critics to argue against a denial rather than on the policy’s merits.
It parallels debates where “hate speech regulation” is framed as “harm prevention,” and curbs on viewpoint diversity are presented as “disinformation countermeasures.”
Taken together, these techniques manipulate perception by portraying regulation as both inevitable and ethically unimpeachable, while downplaying reality behind these oppressive measures such as viewpoint bias, over-censorship, or the erosion of free expression.
In other words, they fully understand exactly what they are doing—suppressing free speech—and who they truly are: a dictatorship desperate to cling to power by any means necessary, while denying people the right to think independently and access alternative viewpoints that might threaten their grip. Yet they insist that you believe they are acting in your best interest, all in the name of democracy.