Ordningspolis

Polisinspektör i Kongl. Hufvudstaden. Det finns två typer av människor, bra o dåliga. Oavsett ras, religion, etnicitet, politisk hemvist, sexuell läggning.

[Ordningspolis @Ordningspolis]

@BokChrisBerg Kolla Outmeals i Varberg. Alt Generalprepper.

[Saganism @Saganismm]

“All the war-propaganda, all the screaming and lies and hatred, comes invariably from people who are not fighting.”

— George Orwell

[Ordningspolis @Ordningspolis]

Once again, wise words from mr @Johncleese

[Thomas Sowell Quotes @ThomasSowell]

A must watch. This video is over 30 years old.

[Natural Philosophy @Naturalphilosy]

“Social media gives legions of idiots the right to speak when they once only spoke at a bar after a glass of wine, without harming the community... but now they have the same right to speak as a Nobel Prize winner. It's the invasion of the idiots.”

— Umberto Eco

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Kids, välkomna till årets första söndagsskola.
Hoppas ni haft en fin ledighet och att hjärnan inte hunnit slammas igen helt av soffläge, skärmtid och existentiell tomgång.

I dag ska vi tala om en saga. Men inte en med drakar, prinsessor eller lyckliga slut utan om imperiets bortglömda sjömän.

När det brittiska imperiet stod på höjden av sin makt under slutet av 1800-talet bands världen samman av ångfartyg, kolstationer och handelsrutter. I skuggan av denna globala infrastruktur rörde sig människor vars namn sällan hamnade i historieböckerna – däribland tusentals jemenitiska sjömän som kom att slå rot i brittiska hamnstäder.

Deras resa började i södra Arabien, framför allt i Hadramaut och kring Aden, som sedan 1839 var en brittisk kronkoloni. När ångfartygen ersatte seglen uppstod ett enormt behov av billig och uthållig arbetskraft i maskinrum och panncentraler. Jemenitiska män rekryterades i stor skala som eldare, koltrimmare och matroser – arbeten som var hårda, farliga och dåligt betalda, men livsviktiga för imperiets maskineri.

De brittiska rederierna föredrog jemeniter av flera skäl. De var vana vid hetta, ansågs disciplinerade och accepterade löner som låg långt under de europeiska sjömännens. Systemet byggde på kontrakt utan långsiktig trygghet: när fartygen nådde Cardiff, Liverpool, South Shields eller London kunde besättningen avmönstras, ibland utan returbiljett. Många blev kvar, frivilligt eller av nödvändighet.

Så växte små jemenitiska samhällen fram kring de brittiska hamnarna. I Cardiff, som vid sekelskiftet var världens största kolexporthamn, uppstod ett av Europas äldsta muslimska samhällen. Liknande miljöer tog form i Liverpool, Hull och South Shields. De bestod nästan uteslutande av män - unga, rotlösa och ofta juridiskt osynliga.

Tillvaron var hård. Rasism var utbredd, arbetsvillkoren osäkra och bostäderna trånga. Samtidigt var de oumbärliga för den brittiska ekonomin. Under första världskriget blev deras insats än mer central, när handelsflottan bar upp krigets logistik. Ändå möttes de efter kriget av misstänksamhet och fientlighet. I flera städer utbröt raskravaller 1919, där sjömän med afrikansk, karibisk och arabisk bakgrund attackerades. Myndigheternas svar blev inte skydd, utan repatriering ofta tvångsmässig.

Trots detta stannade många. De gifte sig lokalt, bildade familjer och lade grunden till dagens brittisk-jemenitiska befolkning. Deras barn växte upp som britter, men med rötter i Röda havets handelsvärld. Moskéer, caféer och föreningar växte fram i hamnkvarteren; diskreta, men långlivade institutioner.

Deras historia är också berättelsen om imperiets baksida. Medan Storbritannien gärna mindes sina amiraler och handelskompanier föll arbetarna som höll ångmaskinerna igång i glömska. Jemeniterna var varken kolonialherrar eller formella undersåtar, utan något mittemellan: nödvändiga, men utbytbara.

I dag återkommer deras öde i nya former. Debatter om migration, tillhörighet och lojalitet förs ofta utan historiskt minne. Men de jemenitiska sjömännens närvaro i England påminner om en enkel sanning: globaliseringen började inte på 2000-talet. Den byggdes för hand, under däck, av män vars namn sällan skrevs ned – men vars arbete bar ett imperium.

[Just Dave now @justdavenow89]

Gary Lineker, "I actually think that 80-90% of the country just want to get on with their lives, be friendly with their neighbours"

"They don't look at people of different religions, skin colours, beliefs, traits, and think badly of them"

Who agrees with Gary
True words to me

[Rt Hon. Will || Portfolio for Sarcasm (parody) @colder_sarcasm]

This. 😂

[Försvarsmakten @Forsvarsmakten]

2025 går mot sitt slut – ett år som tydligt visat hur vår omvärld förändrats.

En ökad hotbild och återkommande kränkningar kräver att vi fortsätter agera.

Vi möter hoten genom att bli fler, starkare och bättre rustade för att upprätthålla vår säkerhet.

Dygnet runt, året om.

[Linda Jerneck @lindajerneck]

Att låta de sista 50 tolkarna komma till Sverige på flyktingkvoten skulle inte öka migrationen - att 900 kvotflyktingar ska tas emot årligen är inskrivet i tidöavtalet. Frågan är bara vilka - så varför inte en grupp som redan visat lojalitet med Sverige?

[Niklas Orrenius @niklasorrenius]

Medan nätets polariseringsfabriker piskar upp skum av misstro och hat mellan grupper, möts vanliga människor över religionsgränserna.

Vackert och roligt reportage från DN:s Malmöredaktion. Läs Nadia Jebril och Anders Hansson 🕌 ⛪️ ✡️

https://t.co/xi1fXkYjaB

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Kids, nu blir det årets sista söndagsskola med farbror Sfeir. Idag handlar sagan om skynket som får många att se rött

Det var en gång, långt innan någon hört talas om islam, kristendom eller judendom, som slöjan gjorde entré i historien. Inte i en moské, inte i ett tempel, utan i en lagbok. På lertavlor i den assyriska staden Assur, för drygt 3 000 år sedan, ristades regler om vem som fick täcka sitt hår och vem som inte fick det. Gifta och fria kvinnor skulle bära slöja. Slavkvinnor och prostituerade förbjöds. Det handlade inte om Gud. Det handlade om ordning, hierarki och kontroll.

Sedan vandrade slöjan vidare, som idé och sed, genom Mesopotamiens stadsstater, till Persien, Grekland och Rom. Den bar med sig samma budskap överallt: vem som tillhörde, vem som var skyddad, vem som stod under någon annans ägande. När de monoteistiska religionerna så småningom blivit starka var slöjan redan en gammal bekant i regionen. Den togs inte emot som uppenbarelse. Den ärvdes som vana.

När Koranen nedtecknades fanns slöjan alltså redan i vardagen. Texten talar om blygsamhet, ja, för både män och kvinnor, men den stipulerar inget allmänt krav på att kvinnor ska täcka håret. Ordet hijab används inte som klädpåbud, utan som avskiljande skärm i profetens hem. Och när kvinnor uppmanas att dra sin khimar över barmen handlar det om hur ett redan existerande plagg ska bäras mer anständigt, inte om att täcka håret i sig. Det tydliga gudomliga tvånget lyser med sin frånvaro.

Under århundraden fortsatte slöjan att vara just vad den alltid varit: en regional sed, laddad med klass, heder och social tillhörighet. Den bars ibland, ibland inte. Den betydde olika saker i olika sammanhang. Framför allt var den inte en uniform.

Det förändrades först i modern tid. På 1900-talet, när islamistiska rörelser behövde synliga markörer för lojalitet och identitet, syddes politiken in i tyget. Muslimska brödraskapet gjorde slöjan till flagga, ett tecken på motstånd mot sekularism och väst. Postkoloniala regimer gav dem spelrum. I Egypten 🇪🇬 använde Sadat islamister för att underminera nasserismen, och plötsligt blev slöjan inte längre tradition utan ställningstagande: med oss eller mot oss.

Ett annat exempel är Iran 🇮🇷. 1981, efter den islamistiska revolutionen, blev slöjan obligatorisk för alla flickor och kvinnor från tolv års ålder. Inte för att Gud krävde det, utan för att staten gjorde det. Plagget blev ett vapen, kvinnokroppen ett territorium.
Och kanske är det där sagan egentligen börjar. Inte med Gud, utan med makt.
God Jul 🎄

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Min femöring om utvisningar:

Rättigheter är inte ovillkorliga och bygger på ömsesidighet. De är resultatet av ett samhällskontrakt. Den som bryter mot samhällets mest grundläggande regler kan inte samtidigt kräva dess beskydd. Den som dessutom kommer hit som gäst, genom asyl, anhöriginvandring eller arbete, och väljer att svara med grovt våld, organiserad brottslighet eller systematiska övergrepp har själv sagt upp kontraktet.

Invändningen att ”de har avtjänat sitt straff” missar kärnfrågan. Fängelsestraffet är statens sanktion. Uppehållstillståndet är ett förtroende. Det ena ersätter inte det andra. Sverige är ingen rehabiliteringsanstalt för världens grova våldsbrottslingar.

Utvisning är ingen kollektiv bestraffning, utan elementär konsekvens. Den som inte kan leva under svenska lagar ska inte leva i Sverige.

Humanism utan gränser övergår till svek, främst mot brottsoffren, men också mot rättsstaten och mot det samhälle som förväntas bära kostnaden.

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Problemet? Problemet?! Ett stornordiskt rike med Göteborg som huvudstad vore la naturligt. Obligatoriskt för hela statsapparaten med fikapaus kl. 10.30 för räkmacka änna, samt alla riksdagsdueller börjar med “e du go’ älle”. Stockholm hade fått bli kulturreservat, Köpenhamn skidbacke för dagisbarn och Helsingfors där allt funkar, men ingen riktigt släpper loss, medan Göteborg styr riket mellan två spårvagnsstopp…

[Peppe @Peppe_Larsson]

Europa och delar av övriga världen tittar på Sverige och det skjutvapenvåld- och sprängningar vi har att hantera.

I en stor del av alla attentat som utförs, är på väg att utföras eller underlätta utförandet så sker transport per tvåhjuliga fordon.

Som vi alltså inte får jaga.

[Peppe @Peppe_Larsson]

Det här är något jag inte är speciellt stolt över som polis. Instämmer i det mesta av det kollegorna beskriver i granskningen.

Finns mycket vi kan göra annorlunda. Bla hur vi väljer att fördela de resurser vi har. Ingen större förhoppning att så görs.

https://t.co/6jVJrYKsSf

[Kalla Kriget, en historia @Kalla_Kriget]

Bättre förr!

[Niklas Orrenius @niklasorrenius]

Imorgon inleds rättegången mot fyra män ur nazistiska Aktivklubb Sverige.

Jag har intervjuat Mohammad, 42, som sparkades medvetslös.

Det är en ganska lång intervju. Mohammad har mycket att säga. Läs hans ord:

https://t.co/X2cWwWqiHZ

[Christer Sfeirكريستر @ChristerSfeir]

Ett samhälle kan bara bestå om dess medborgare är beredda att försvara det när det hotas. Frihet utan ansvar är parasitism, inte princip.

[Peppe @Peppe_Larsson]

Nazisterans våldsnatt- går till attack i tunnelbanan.

För att förekomma. Ja, det är lika vidrigt när det är tvärtom och bägge delar ska med all kraft motarbetas. Från alla håll och kanter. https://t.co/mpF6oFS8N8