Konflikten mellan Israel, Palestina och Iran kastar en tung skugga över Mellanöstern – och världen. Sammandrabbningar, raketattacker och hot om krig fyller nyhetsflödet, men bakom rubrikerna finns tre parter som agerar utifrån historiska trauman, maktstrategier och ideologiska mål. En varaktig lösning kräver klarspråk – utan förenkling eller demonisering.
Israel bildades efter Förintelsen, med stöd från det internationella samfundet. Landets rätt att existera är självklar och obestridlig. Samtidigt är Israels ockupation av delar i Västbanken, blockaden av Gaza och fortsatt bosättningspolitik tydliga brott mot internationell rätt. Dessa handlingar fördjupar palestiniernas hopplöshet. Att kräva ansvar för detta är inte antisemitism – det är en fråga om rättvisa och proportionalitet.
Palestiniernas kamp för självständighet är legitim. Men när terrorstämplade grupper som Hamas riktar raketer mot civila israeler eller gräver tunnlar för attacker, urholkas trovärdigheten i denna kamp. För att vinna världens stöd krävs inte bara lidande – utan en tydlig fördömande av våld inom den egna rörelsen.
Iran utger sig för att vara en försvarare av palestiniernas sak. Men genom att beväpna Hamas och Hizbollah eldar Teheran snarare på konflikten än främjar fred. Irans agerande gynnar egna regionala ambitioner – inte det palestinska folkets framtid. Dess hot mot Israel och kärntekniska program bidrar dessutom till en farlig upptrappning.
Den internationella reaktionen präglas av dubbelmoral. Vissa blundar för Israels övergrepp. Andra försvarar Hamas, trots deras attacker mot civila. Få vågar konfrontera Iran, trots dess destabiliserande roll. Denna inkonsekvens undergräver varje ansats till fred.
Det går att samtidigt erkänna Israels rätt till säkerhet, palestiniernas rätt till frihet och Irans ansvar för att förvärra konflikten. Men det kräver ett nytt samtalsklimat – där nyanser ryms, där alla offer erkänns och där alla parter hålls ansvariga.
Det är dags att sluta välja sida i ett nollsummespel. Istället måste vi välja principer: Fred, folkrätt och mänsklig värdighet – oavsett vem som kränker dem.
Israel går till val. Även denna gång kan en fd ÖB få makten. Faktum är att Gadi Eisenkot likt 19 andra generaler har varit partiledare och några av dem premiärministrar sedan staten bildades. Vi kommer t ex ihåg Yitzhak Rabin, Ehud Barak, Ariel Sharon eller Moshe Dayan.
Känner @miljopartiet glider runt skadefritt i ”rundorna”… men de är ju mer fundamentaliskt vänster i ”sina” frågor än ens vp(k) men verkar är på vem som vill ha dem med?… mädchen für alles? Eller vadan denna tystnad?
I fyra år har ni @socialdemokrat lämnat in så kallade skuggbudgetar..
..varje år..
..nu när det är skarpt läge ”hinner” ni inte få ihop en egen budget @mikaeldamberg..!?
Ett är iallafall säkert..om ni tillsammans med dom andra rödbruna partierna ges tillträde till Regeringskansliet kommer fattigdomen bland vanligt folk att öka dramatiskt med höjda skatter, dyrare mat, el och drivmedel..🤮
Damberg: Det är kort om tid att lägga en budget efter valdagen.
Vill bara påminna Damberg att Elisabeth Svantesson vid den här tiden för fyra år sedan hade förhandlat klart en budget och la den på riksdagens bord 8 nov. Det går, om man kan.
@jojjeols@HALLONSA Santidigt är den kinesiska kopplingen idag en fördel… man kan ha låg produktionskostnad på entrymodellerna… medan europas bilindustri äter upp varandra
@janolofolsson@HALLONSA@FranssonRammis Noterar det rätt ofta i skymning o dåligt väder på E4 o E6… man hinner ikapp nån tvärmörk.. mer sällan i Tyskland ! Glad Volvos autoläge är ljus fram o bak även på dan