WARNING: Longer post (but worth reading or bookmarking for later).
Your life has seasons.
Each one is unique. Characterized by its own distinct desires, struggles, opportunities, and identity.
But one reflection I've had recently is just how easy it is to completely disassociate with the present season.
To give all your time and energy toward a longing for some nostalgic memory of a prior season or an anticipation for some beautiful state of a future season.
You look back at the past and all you see is sunshine. Because it all worked out. You forget (or glaze over) the struggle you endured. You're here today. You made it. You're alive. You're doing fine.
You look forward at the future and dream on what could be. You'll have so much more. More freedom. More purpose. More health. More deep connection. More everything.
The past is beautiful and the future feels limitless. So, logically, you slowly start to treat everything about the present as the bridge. A dash connecting your past and your future. A gap to be crossed as quickly as possible.
Everything you do today is in anticipation of some eventual end state.
I'm doing this now, so that I can have that later.
Unfortunately, the danger of that dissociation with the present is significant. You may spend your entire life living for a future that has a decidedly mirage-like property. You inch closer, but when it's right in front of you, it disappears and reappears on the horizon.
You may spend your entire life skipping through the present, deferring your presence, your joy, and your very humanity to a future that never comes.
In a classic French fable, a young boy is gifted with a magic ball of golden thread. He's told that if he simply pulls on the thread, time will leap forward. The catch, of course, is that once it's pulled, it can never be put back.
The young boy takes advantage of the newfound powers. Each time he's faced with a boring day at school, a frustrating set of chores, or a scolding from his parents, he pulls the thread, skipping through to the good parts.
As an adult, he continues, leaping through mundane struggles in his marriage, the friction of having a newborn, and the boredom at work. He finds himself pulling on the thread more and more, avoiding even the most minor inconveniences of his life.
But when he wakes up one day and sees an old man looking back at him in the mirror, he's filled with regret. He realizes in that moment that as he chose to skip through the boredom, struggles, and friction, so too did he miss the real texture of being alive.
How often do we all do the same? How easily do we default into this disassociation? Disconnecting from the present in anticipation of some future.
A mentor recently asked me this:
"Where are you going and why are you in such a rush?"
It hit me hard.
And to be honest, I haven't stopped replaying those words since he said them.
Why are you in such a rush?
The world wants you to rush into everything. Rushed decisions. Rushed conversations. Rushed relationships. Rushed timelines.
In doing so, you slowly relinquish your agency. You give up your claim on your own life. Surrender authorship to a pen that was never even yours.
In a world that wants you to rush, the ultimate act of rebellion is presence.
Be in the season you're in. Don't romanticize the past, don't fantasize the future. Be here. Be now. Be in this. All of its texture, depth, and struggle. All of its joy, tension, and pain. Sit with the uncertainty. Become friends with it. Fall in love with it.
Because every single thing you do today is something your younger self dreamed of and something your older self will wish they could go back and do.
The good old days are happening, right now.
And the next time you find yourself skipping through the present, remember these words:
Where are you going and why are you in such a rush?
Stegra och Northvolt kan vara ypperliga exempel på varför EU förmodligen är sämst i världen på företagande och innovation. Synnerligen jämfört med USA.
Framför allt en sak har jag noterat. Om du behöver riskkapital eller riktade/villkorade lån råder en fri marknad i USA. Riskkapitalet finns hos privata aktörer och dessa privata aktörer har skaffat sig kapital att investera och/eller låna ut genom att ha ett bra track record. De har, direkt eller indirekt, "skin in the game".
I EU och inte minst med Stegra och Northvolt gäller en annan logik. De "gröna lånen" och rena investeringar sker till väldigt stor del med "offentliga pengar". Det kan vara olika stöd, bidrag, lån och riskkapital från EU eller Sverige. Det kan vara rent riskkapital från AP-fonder, det vill säga pensionspengar. Det kan vara att Bodens kommun tar en del av investeringskostnaden för nödvändig infrastruktur och därmed skuldsätter sig hårt.
Det gemensamma är att en mycket stor andel av kapitalet som används på ett eller annat sätt är medel som kommer via skatt. Även pensionspengar kan vi räkna dit, det följer samma övergripande princip.
Alla pengar som direkt eller indirekt kommer från inbetalda skatter och avgifter styrs politiskt. Inte minst så inom EU och Sverige.
Politikerna vill leka riskkapitalister med andras pengar och de skapar incitament i form av gröna lån, industriklivet, klimatklivet och allt vad heter. Någonstans vill de tävla med USA och vara i framkant.
Men det som händer är att de skapar sneda incitament. Om du flaggar till riskkapitalister att här finns mängder med miljarder kronor i billiga lån eller i form av riskkapital, då kommer också många aktörer att anpassa sig efter detta. En företagsidé som i en normal marknad aldrig skulle få kapital kan nu bli fullt finansierbar. Inte för att lönsamheten eller framtidsutsikterna ser annorlunda ut, det är fortfarande en "satsning" med mycket små möjligheter att lyckas.
Men det finns mängder med pengar från det offentliga och då har vi plötsligt incitament för aktörer som t ex Harald Mix att dra igång projekt som på pappret är helt vansinniga.
På ett sätt kan man säga att politikerna har beställt just sådana här vansinnigheter genom en blind tro på "grön ekonomi", "omställning" och allt vad det heter. Det finns en hel armé av människor i Sverige och i EU som inte gör annat än hittar på nya ord som ska låta bra, som politiker sedan upprepar tillsammans med medier. Det blir buzzwords, önsketänk och en slags kultur där man låtsas att man är lika mycket i framkant som i USA.
Men i verkligheten skapas ytterst lite av värde, ingen av dessa LinkedIn- och Buzzwords-människorna har "skin in the game". De är istället konsulter, mediestrateger, förändringspiloter och andra hittepåtitlar som hakar på projekt med finansiering från det offentliga.
Det uppstår en gigantisk circlejerk där alla vill vara som USA. Det sprutar ut powerpoints, fina presentationer och stora ord med ännu större ambitioner om att förändra världen.
Mitt i all denna toxiska miljö finns det gubbar som Harald Mix. De läser spelplanen och ser att en viss typ av högriskprojekt – som i en normal marknad aldrig hade fått finansiering – nu blir fullt möjliga att finansiera utan att själv ta en stor risk.
Politiken, med sin närmast religiösa tro på "grön omställning" har skapat en väldigt skev "risk reward" på den här typen av investeringar. Samma sak ser vi med vindkraft och andra saker som nu går i konkurs, inte trots – utan kanske på grund av – stora subventioner i form av stöd, bidrag, och billiga "gröna" lån. Hade dessa inte funnits hade projekten aldrig kommit igång från början.
Botemedlet mot allt detta är radikalt mindre klåfingrighet från politikers sida, både i Sverige och EU. Det måste råda fria marknadskrafter, mer som i USA. Där är tillgången på riskkapital oerhört mycket större, och framför allt, de som allokerar kapital och investerar har en mycket större egen risk, alltså "skin in the game", jämfört med här.
Politiken och EU står mest i vägen för livskraftiga investeringar som är ekonomiskt hållbara. Receptet är i grunden väldigt enkelt, minska byråkratin kraftigt, sänk skatter, skapa enkla och transparenta regler.
Låt människor få testa sina företagsidéer, och låt dem gå omkull snabbt utan att det är stor dramatik. Det måste finnas en stor dynamik där nya företag skapas, konkursas, köps upp, slås ihop och utvecklas åt alla håll och kanter. En välfungerande marknadsekonomi är spretig och oförutsägbar, det är i den myllan nästa stora miljardbolag förmodligen kommer växa fram.
Nuvarande system med riskkapital, gröna lån och diverse omskrivningar och konstruktioner för att trycka in skattemedel i sådana projekt som politiker tycker om, skapar också en slags centralisering – inte helt olikt planekonomin i Sovjet. Det är raka motsatsen till hur en fri marknad ska fungera.
De här insikterna är egentligen inte svåra alls att förstå, men att riva ner hela detta köttberg av icke produktiva människor, myndigheter, AP-fonder, klimatfrälsta politiker, byråkrater och konsulter är den stora utmaningen.
Drain the swamp, skulle man kunna säga. Men ens inte det kan vi göra utan att det står en jävla klimataktivist från rädda våtmarkerna för att stoppa det hela.
Tyvärr är jag väldigt tveksam till om detta kan förändras inifrån. Det behövs förmodligen någon större händelse som tvingar hela EU och de politiska klasserna i Sverige att grundligt tänka om.
Kanske är den händelsen en minst sagt skakig ekonomisk framtid inom EU där inte minst Tyskland håller på att avindustrialiseras. En fördjupad ekonomisk kris kanske är det som skapar förutsättningar för att riva ner de icke fungerande institutionerna.
Det var ju någon som sa att entreprenörsskap är kreativ förstörelse, det är nog det som behöver ske bland en rad beslutsfattare.
George Floyd dies during an arrest:
$2+ BILLION of property damage
200 federal buildings damaged
2,000+ police officers injured
At least 25 Americans kiIIed
Charlie Kirk kiIIed in cold bIood:
0 rioting, 0 looting, 0 injuries
Peaceful vigils and prayer
$0 in property damage
0 Americans kiIIed
WE. ARE. NOT. THE. SAME.
Visste du att du betalar skatt på redan beskattade pengar - nästan varje dag?
Låt oss ta ett enkelt exempel. Du tjänar 30 000 kronor i månaden. På lönen dras cirka 9 000 kronor i skatt, så du får ut runt 21 000 kronor. Men innan du ens fått se din lön har arbetsgivaren också betalat arbetsgivaravgifter på drygt 30 procent. Din arbetsinsats kostar alltså arbetsgivaren nästan 40 000 kronor, men du får själv bara ut drygt hälften. Redan här har staten tagit mer än halva värdet av ditt arbete.
Men det slutar inte där. De pengar du nu har på kontot är redan beskattade. Ändå beskattas du igen så fort du använder dem.
När du tankar bilen för 900 kronor går över hälften till staten. Det består av energiskatt, koldioxidskatt - och sedan moms ovanpå den skatten. Du betalar alltså skatt på en skatt.
När du handlar mat för 4 000 kronor går över 400 kronor direkt till staten i moms. Och när du köper kläder eller elektronik är momsen ännu högre - 25 procent på redan beskattade pengar.
Elräkningen är kanske det tydligaste exemplet på hur absurt systemet är. På en räkning på 1 800 kronor ingår både energiskatt och olika avgifter. Sedan läggs 25 procent moms ovanpå hela summan - även på själva skatten. Staten tar alltså ut skatt på den skatt du redan betalat.
Till och med när du försöker vara ansvarsfull och spara blir du straffad. Pengar du redan betalat inkomstskatt på beskattas igen genom schablonskatt på ISK. Får du utdelning eller vinst betalar du ännu mer skatt. Det är en beskattning av samma pengar, gång på gång.
Och när livet tar slut beskattas du en sista gång. Begravningen betalas med pengar som du arbetat ihop, beskattats på och sparat. Ändå läggs moms på kista, blommor och tjänster. Staten tar betalt ända in i döden.
Det märkliga är att många inte ser detta, eftersom skatterna är inbäddade och utspridda på olika håll. Men lägger man ihop det blir bilden klar: du betalar skatt när du tjänar, skatt när du konsumerar, skatt när du sparar och skatt när du dör. Och i många fall betalar du till och med skatt på redan betald skatt.
Tänk dig hur annorlunda ditt liv hade sett ut om en stor del av detta försvann. Om du faktiskt fick behålla merparten av värdet du själv skapar. Du hade haft råd med bättre boende, mer fritid, tryggare sparande och högre livskvalitet.
Det absurda är alltså inte bara att vi betalar mycket skatt - utan att vi beskattas flera gånger om, på samma pengar.
Undrar du varför allt plötsligt blivit så dyrt?
Varför maten kostar mer, hyran pressar dig och lönen inte räcker längre?
Det började under pandemin.
Mellan 2020 och 2021 tryckte Riksbanken ut 900 miljarder nya kronor - pengar som inte fanns innan.
Man köpte obligationer, pumpade ut likviditet och expanderade penningmängden i rekordfart.
Det var inget normalt drag. Det var ett historiskt experiment.
På mindre än två år ökade penningmängden så mycket att var fjärde krona i dagens ekonomi är skapad efter 2020. Men mängden varor och tjänster i samhället var densamma - det fanns bara fler kronor som jagade samma saker.
Resultatet? Inflation.
Priserna exploderade.
Kronan försvagades.
Räntorna rusade.
Vanliga löner stod still.
Dina sparpengar tappade värde - varje dag.
Exempel:
En liter mjölk kostade 9 kr 2019. Nu kostar den 16.
Inte för att mjölken blivit bättre - utan för att pengarna blivit sämre.
De tryckte pengar.
Du blev fattigare.
Och de som orsakade detta?
De låtsas som ingenting.
Inget ansvar. Inga frågor. Inga förklaringar.
Bara tystnad - och notan i ditt knä.
En vanlig svensk medelinkomsttagare betalar runt 20 000 kr i skatt - varje månad.
Inte bara inkomstskatt.
Lägg till moms, arbetsgivaravgifter, bensinskatt, elskatt, punktskatter, skatt på sparande, skatt på arbete, skatt på att bo, och skatt på att dö.
Det blir över 240 000 kr per år.
På ett helt arbetsliv: 10 miljoner kronor - rakt in i staten.
För vad?
Vård i kö, brott utan straff, skolor som faller isär och en regering som hellre skickar miljarder till andra länder än att sänka din skatt med en krona.
Tänk istället:
Vad hade du kunnat göra med extra 10 miljoner i eget sparande?
Privat sjukvård. Bättre skola för dina barn. Ett friare liv. Trygg pension. Ekonomisk säkerhet för familjen. Fantasin sätter gränserna.
Det vi lever i nu är inte solidaritet.
Det är ett system som mjölkar dig - och kallar det för välfärd.
@HWLinvest Känns som att Bitcoin e mindre risk-on än aldrig förr och trenden ser ut att fortsätta. Fler och fler institut, företag och privatpersoner äger Bitcoin och en supply-chock är i princip oundviklig om det fortsätter i denna takt.
Det är större risk att inte äga Bitcoin 😁
Ten years ago to the day, I was sentenced to die in prison. Instead I gave my first public speech in freedom.
I wore a red tie as an homage to @realDonaldTrump, the man who saved my life.