Jag har (ännu) inga konkreta belägg, men det känns som en tidsfråga innan det visar sig att framträdande Palestinaaktivister får sin försörjning från Teheran.
Det mest intressanta efter Egyptens förlust mot Argentina var inte resultatet. Det var reaktionen.
När ett lag leder med 2–0, släpper in tre mål och förlorar matchen finns det en självklar fråga att ställa: Vad gick fel på planen?
I stället fylldes sociala medier av anklagelser mot domaren, FIFA och påstådda konspirationer. Förklaringen skulle återigen finnas utanför den egna prestationen.
Detta är ett mönster som sträcker sig långt bortom fotbollen. I stora delar av Mellanöstern är konspirationsteorier inte ett undantag utan ett standardverktyg för att slippa självkritik. När något går fel är det nästan alltid någon annans fel: väst, Israel, CIA, FIFA, domaren eller någon diffus “agenda”. Allt utom den egna oförmågan.
Det är en kultur som är djupt destruktiv. För den som alltid ser sig som offer har ingen anledning att förändras. Självrannsakan ersätts av självömkan.
Visst kan domare göra misstag. Visst kan enskilda beslut påverka matcher. Men inget domslut tvingar ett lag att tappa en tvåmålsledning. Tre insläppta mål är sällan resultatet av en internationell komplott.
Den obekväma sanningen är att mästarlag vinner trots tveksamma domslut. De försvarar ledningar, anpassar sig och hittar sätt att avgöra matcher. Förlorare letar syndabockar.
Det är också därför många samhällen fastnar i ett permanent tillstånd av frustration. Om varje misslyckande förklaras med yttre krafter blir den egna handlingsförmågan obefintlig. Ansvar blir något som alltid ligger hos någon annan.
Fotboll är förstås bara fotboll. Men reaktionerna efter matchen säger något större. De visar hur djupt rotad offermentaliteten kan vara och hur svårt det blir att utvecklas när varje motgång omedelbart förvandlas till ännu ett bevis på att världen är emot dig.
Den verkliga vägen framåt börjar med en betydligt tråkigare mening:
Vi ledde med 2–0. Sedan släppte vi in tre mål. Där börjar analysen.
Kan berätta att Sjukhusläkarnas styrelse i Stockholm bjöd in mig förra hösten för att föreläsa om Hamas på Karolinska. Men arrangemanget fick flyttas eftersom det fanns en konkret risk att Palestinaaktivister skulle ”storma” föreläsningen. Av säkerhetsskäl flyttades den därför till Försvarshögskolan. Det säger en del om samtalsklimatet.
Men, allvarligt talat, vad är det för fel på svenska journalister egentligen? Har de blivit kollektivt helt dumma i huvudet alldeles på riktigt? ⬇️ Kan inte Sveriges regering få högtidlighålla Flygvapnets 100-årsjubileum utan att det ska göras till fascism? Helt sjukt.
Till Svenska Dagbladets kulturredaktion. Krönikan "Mussolini skulle ha varit avundsjuk" är verkligen usel. Örnar används ofta i heraldik och ingår i Tysklands riksvapen, såsom Carl-Oskar Bohlin förklarar i sitt videoklipp. Tyska parlamentariker talar framför bilden av en stor örn varje dag!
Förutom det uppenbara sakfelet i krönikan visar den också på det som just nu är en bisarr trend som sprider sig bland intellektuella i Stockholm, att allt som på något sätt kan kopplas till nazism blåses upp till orimliga proportioner, inklusive det allra mest långsökta, som nu med flygvapnets örn som påstår vara en fascistsymbol.
Det går inte en dag utan att kritikerna av regeringen hävdar att den är nazistanstruken på grund av samarbetet med Sverigedemokraterna. Allt blir i det perspektivet nazistämplat. Precis allt. Häromdagen tyckte Aftonbladets ledarsida till och med att ett förslag om att tillåta försäljning av vin i matbutiker var auktoritärt.
Min fråga till er på Svenska Dagbladets kulturredaktion är om ni inte själva kan se hur detta mönster spridit sig? Hur kan annars en krönika som den som Anders Björkman har skrivit kommit till? Det enda sättet som den blir relevant är om man tar på sig sina konspirationsteoretiska glasögon som gör att man kan identifiera fascistoida symboler och man måste även hysa ett förakt för just Carl-Oskar Bohlin för att tycka att det är rimligt att skriva om saken. Ser ni inte att ni har hamnat i en loop?
Jag vet inte vad man gör som kulturjournalist egentligen men är inte poängen med journalistik att man ska rapportera om vad som hänt för andra som inte var på plats själva, och även ge förklarande sammanhang? Är det då inte rimligt att en journalist försöker ställa sig utanför åsiktsbubblor för att se om det finns annan och ny information som läsaren kan vara intresserad av?
Jag överväger just nu att bli prenumerant på SvD faktiskt på grund av att jag fått ett bra erbjudande. Ska jag slå till? Nja, känner mig lite tveksam om det är så att artiklarna består av löst tyckande utan kvalitetskontroll. Jag tycker att sånt kan vara kul också men det finns ju gratis på sociala medier.
Kalibers reporter sågar S-ordförande i Sthlms län Åsa Westlund (gift med Anders Lindberg) som far med osanning om ABF-gängmedlemmars medverkan i den interna S-kuppen i Botkyrka.
Socialdemokraterna ser en S-politiker (Ebba Östlin) kuppas bort och mordhotas av gängkriminella, men vägrar att försvara henne. Och när hon uppmanar partiet att gå till botten med gängproblemen så vägrar Magdalena Andersson intervjuas. Det är inte värdigt en statsminsterkandidat.
Det finns en kultur kring S-skandalen i Botkyrka som förefaller vara en blandning av gängkriminalitet och korruption. När Ebba Östlin — personvald S-politiker som blev avsatt av de egna när hon ville bekämpa brott — nu berättar vad som hände så låter det närmast som fiktion.
Självaste Magdalena Andersson och Tobias Baudin försökte med alla medel tysta ner Botkyrkaskandalen. Bra att man nu upplyser medborgarna vad det är för typ av parti Socialdemokraterna är. Denna granskning är mycket välkommen! Men SVT och troligen även TV4 kommer att tiga i vanlig ordning. Ingen serie i 5 delar om detta.
På måndag kommer Kaliber med nya avslöjanden i Botkyrkahärvan 2022-2023 när Ebba Östlin röstades bort med hjälp av kriminella som gått med i Socialdemokraterna. Fler kriminella, mordhot och ett ABF som var än mer insyltat. Partiets egna utredning var, snällt sagt, amatörmässig.
Även idag bjuder i princip alla massmedier in mig till förinspelad intervju eller önskar skriftlig kommentar.
Jag svarar att jag ställer upp om det är direktsänt.
Varenda massmedium backar då. Varje gång.
Vänsterns "Wokehöger"-kampanj havererar nu på samma sätt som det komiska spinnet om att public service skulle vara högervridet.
Det går liksom inte att både cancellera min högershow i Borlänge, försöka deplattformera Agnes Wold och kicka ut Nick Alinia på en och samma vecka - och samtidigt hävda att man är chill med allt nu förtiden.
OBS: Detta är inget ställningstagande för vare sig Wold, Alinia eller gudbevars min egen show. Bara ett bevis på att vänstern är exakt samma moralpoliser de alltid varit.
Detta är inget skämt. Det är Socialdemokraternas TikTok.
Vilken väljargrupp man försöker nå genom att medvetet fördumma det svenska språket är inte särskilt svårt att förstå.
Det är cyniskt och ganska avslöjande.
Flera personer som kandiderar för Vänsterpartiet i valet i höst firade och hyllade Hamas terrorattack den 7 oktober, avslöjar Expressen. V:s djupgående problem med antisemitism och terrorromantik tar aldrig slut. Nooshi Dadgostar, du kan inte längre ducka. https://t.co/Jdn0ggDFc8
"We've arranged a society based on science and technology, in which nobody understands anything about science and technology. And this combustible mixture of ignorance and power, sooner or later, is going to blow up in our faces."