@Tomas_H_sweden Det är svårt att hitta andra listor av samma kaliber som din. Föreslår att du ska byta namn på din till ”Personer med värderingar jag inte delar”.
Har nu läst rapporten från vårt Sannningsministerium "EU:s väg mot ett starkt psykologiskt försvar" där @MCF_Sverige och MPF jobbar på för att hota yttrandefriheten.
Rapporten visar hur EU sedan 2015 utvecklats från reaktiva insatser mot rysk desinformation till ett strategiskt ramverk med fyra pelare: situationsmedvetenhet, förmågehöjande åtgärder, reglering och utrikespolitisk respons.
Centrala initiativ som beskrivs:
Europeiska demokratiskölden (2025) ett ramverk utan ny lagstiftning som syftar till att samordna befintliga verktyg, inrätta ett europeiskt centrum för demokratisk motståndskraft och stärka valintegritet samt mediers och medborgares så kallade motståndskraft.
Digital Services Act (DSA); den viktigaste och farligaste rättsliga grunden, som ålägger stora medieplattformar att identifiera och minska systemrisker (inklusive FIMI), med böter på upp till 6 % av sin globala omsättning.
AI-förordningen som ställer krav på transparens för AI-genererat innehåll, vilket kan begränsa spridning av deepfakes.
Uppförandekoden om desinformation en "frivillig", code of conduct för att "faktagranskare" ska kunna vara inne och styra så att rätt åsikter kommer fram.
Rapporten identifierar också den rent institutionella arkitekturen: EEAS (operativ kärna med STRAT-avdelningar och @EUvsDisinfo), Kommissionen (DG JUST leder Demokratiskölden, DG CNECT ansvarar för DSA/AI Act, DG COMM har en ny StratCom Task Force), Rådet (medlemsstaternas samordning via HWP ERCHT) och Parlamentet (specialkommittéer som INGE och EUDS driver på för skarpare åtgärder). Det censurpolitiska komplexet helt enkelt.
En genomgående slutsats är att EU har många men verktyg att tysta röster och Sverige deltar aktivt, bland annat genom att sekondera personal till EEAS och bidra i HRRT-insatser, t.ex. i Moldavien...
Rapporten identifierar därefter flera spänningsfält som innebär reella risker för att yttrandefriheten kan påverkas; inte minst i Sverige som har en lång tradition av långtgående medie- och yttrandefrihet.
1. Breda och otydliga begrepp riskerar överimplementering.
EU:s FIMI-begrepp kritiseras internt för att vara för brett och riskera cirkulär logik; där avsändarens status som ”hotaktör” gör att nästan vilket budskap som helst kan klassas som FIMI. Rapporten nämner att en ”alltför bred tolkning” kan leda till att legitim politisk kritik från exempelvis Ryssland eller Kina-sympatisörer, men även inhemska röster som ifrågasätter EU-politik, felaktigt stämplas som otillbörlig påverkan. I Sverige, där åsiktsfriheten är grundlagsskyddad, kan en sådan breddning skapa otydlighet för myndigheter och plattformar.
2. Plattformars efterlevnad av DSA.
DSA ger plattformar incitament att ta bort innehåll för att undvika böter...snarare än att göra nyanserade prövningar. Rapporten konstaterar att DSA ”inte är utformad för att reagera snabbt” och att fokus ligger på långsiktiga systemrisker. I praktiken kan detta leda till att plattformar automatiserar borttagning av innehåll som kan kopplas till FIMI, inklusive satir, opinionsbildning eller kritiska röster som misstas för koordinerad desinformation. För svenska användare innebär det att yttranden på globala plattformar kan censureras av privata bolag utom räckhåll för svensk grundlag och där det är otydligt hur an överklagar en bortplockning av ett budskap.
3. Bevakning av ”koordinerad manipulation” riskerar att fånga upp oskyldiga med enbart en avvikande åsikt.
Rapporten beskriver hur EU använder TTP-metodik inspirerad av cybersäkerhet för att kartlägga beteendemönster. Detta innebär att man inte bara granskar innehåll utan även nätverk, konton och koordineringsmönster. Risken är att legitim gräsrotsaktivism, alternativa medier eller politiska rörelser som delar innehåll på ett samordnat sätt (exempelvis inför en protest eller valkampanj) misstas för FIMI. Rapporten nämner inga tydliga rättssäkerhetsgarantier för hur misstänkta ska kunna överklaga eller få insyn i analyserna.
4. Demokratisköldens ”stakeholder-plattform” och nätverk av faktagranskare.
Demokratiskölden föreslår ett europeiskt nätverk av faktagranskare och en plattform för civilsamhälle, influencers och forskare. Även om avsikten är god dvs. stärka motståndskraft mot fientliga attacker, finns en överhängande risk för att statligt sanktionerade faktagranskare får en auktoritär roll i att avgöra vad som är sant eller falskt. I Sverige, där medieredaktörer har självständighet kan en EU-gemensam ”sanningsmekanism” upplevas som ett hot mot oberoende journalistik; särskilt om den finansieras av EU-kommissionen och kopplas till DSA-tillsyn...
5. Sanktioner och licensindragningar mot medier.
Rapporten nämner att EU redan förbjudit RT och Sputnik, och att man inom EMFA överväger licensindragning för tredjelandsmedier som bedöms utgöra en säkerhetsrisk. Även om detta i dagsläget riktas mot utländska statsstyrda kanaler, finns en riskkonstruktion där framtida tillämpningar kan träffa medier som uttrycker avvikande åsikter om EU:s politik; till exempel kinesisk- eller rysksympatiserande reportage som inte nödvändigtvis är statsstyrda. För svensk del med vår närhet till Ryssland och en aktiv ryskspråkig minoritet och sympatisörer kan sådana regler påverka lokalpress och oberoende nättidningar.
Censurmyndigheten som författat rapporten är medveten om problematiken och skriver explicit i den avslutande diskussionen: I ett öppet och demokratiskt samhälle är det ofrånkomligt – och nödvändigt – att åtgärder mot otillbörlig informationspåverkan fortlöpande vägs mot grundläggande fri- och rättigheter. Skyddet av demokratin får inte utformas på ett sätt som undergräver dess egna principer.
Detta visar att MPF ser risken, men rapporten erbjuder inga konkreta garantier eller förslag på hur överimplementering ska förhindras...vilket är oroväckande, och @Dissidentklubb1 gör bedömningen att det finns en påtaglig risk att kampen mot disinformation leder till inskränkningar i yttrandefriheten i Sverige, även om avsikten formellt är att skydda demokratin.
Riskerna är särskilt framträdande inom tre områden:
Otydliga och breda begrepp (FIMI) som kan användas för att tysta legitim politisk åsiktsbildning som råkar sammanfalla med avvikande narrativ.
Plattformars efterlevnad enligt DSA, där privata bolag utanför svensk grundlag tar bort innehåll av rädsla för böter.
Statligt sanktionerade faktagranskarnätverk som kan få en normerande och tystande effekt på medier och opinionsbildare som avviker från EU-kommissionens linje.
Sveriges traditionella modell med stark grundlagsskydd för yttrandefriheten och en dualistisk syn på medier, där staten inte definierar vad som är en åsiktlig sanning står därmed inför en potentiell konflikt med EU:s allt mer regleringsivrande och övervakande ansats.
Rapporten efterlyser ingen lösning på denna konflikt, utan nöjer sig med att konstatera att balansen måste hållas, vilket i sig är en anmärkningsvärd öppenhet från en svensk myndighet och gör att man misstänker att MPF gillar censur?
https://t.co/BtB0uShPuB
In Ukraine, forced mobilization continues aggressively. Over the first 4 months of 2026 alone, authorities have already frozen/arrested more than 6,000 bank accounts of alleged draft dodgers ("ukhylyanty"). This is how the state is hunting its own citizens to feed the war machine.
”Every narcissistically weak figure at some point retreats into an ever-shrinking echo-chamber of his closest yes-men when the walls begin pressing in. In this case, it’s clear to see how slimily the resident Svengalis have begun greasing Trump’s ego while the world howls in outrage at his disastrous miscalculation”
TIFF and Jan Öberg about Donigula
The beginning of the end of the World’s casino economy. The next phase we are waiting for is a crash of the incomprehensibly gigantic bubble of toxic derivatives, especially those of the banks.
The only solution is to write it off and after a quick reinstatement of FDR’s Glass-Steagall act of 1933.
Alla som värnar om yttrandefriheten borde protestera mot den skrämmande utvecklingen i dagens EU där intellektuella, humanistiskt sinnade människor, journalister och författare, utsätts för förnedrande sanktioner för att de uttryckt kritik av maktstrukturerna och deras krigsretorik och vågar gå mot strömmen och med sina analyser och reportage ifrågasätta det rådande narrativet som går ut på att vi måste avveckla vår välfärd för att satsa på massiv upprustning till gagn för det militärindustriella komplexet.
Att utan rättegång utdöma straff för folk som inte gjort sig skyldiga till något brott, utan som bara utnyttjat sin demokratiska rätt att kritisera makten är ett steg mot en typ av samhällssystem som vi trodde vi skulle slippa efter Europas erfarenheter från 1900-talets diktaturer.
Här kan man skriva på uppropet mot EU-kommissionens rättsvidriga sanktioner mot 59 personer:
https://t.co/FltPc2rfgQ
@Ericson_ubbhult Så en satsning på fortsatt krigföring med allt vad det innebär av förödelse, död och lidande är något som klingar bättre i dina öron än fattighetsbekämpning i Afrika?
Jeffrey Sachs borde ha fått Nobels fredspris istället för årets pristagare, vars utnämning går stick i stäv mot Nobels intentioner. Här redogör han för bakgrunden till Ukrainakriget och förklarar varför man inte likt Pål Jonson m.fl. kan kalla den ryska invasionen den 24 februari 2022 för oprovocerad.
https://t.co/ZhqEECIsNf
”Det onda i världen är andras fel
Själv är du ren och vit
Du står på den rätta sidan där det
Inte finns någon ondska och skit
Du är god du har rätt du är bäst
Det är dom andra som sprider pest
Men kan det verkligen vara så grant
Att du själv råkar vara perfekt
Att det som du tror på är alldeles sant
Och allt annat är helt defekt
Varför är just du så duktig
Blir din panna aldrig fuktig”
Kjell Höglund, Slutstrid