Niklas Johansson

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Det är ju rent ut sagt rörande att se ditt plötsliga, brinnande engagemang för transparenta rekryteringsprocesser. Att Ulf Kristerssons fru får en 80-procentig tjänst som lokal präst i Strängnäs – i en kyrka som inte ens är en statlig myndighet – får dig uppenbarligen att hyperventilera av upprördhet och dra till med brösttoner om en ”korrupt Kristerssonkultur”.

Men ska vi nu tala korruption, Matilda? Låt oss kika lite på hur ni skötte statens utnämningar när ni själva satt vid makten.

Vi kan ju börja med Carin Jämtin. Hon fick det extremt tunga och välbetalda jobbet som generaldirektör för Sida – helt utan att ens ha ansökt om det. Er S-regering valde alltså helt sonika att gå förbi de 27–28 personer som faktiskt hade kompetensen och formellt hade sökt jobbet, enbart för att kunna trycka in en partivän i toppen.

Eller vi kan ta Stefan Löfven, som utsågs till styrelseordförande för fredsforskningsinstitutet Sipri år 2022, ungefär tre sekunder efter att han lämnat posten som statsminister.

För gud förbjude att en sosse går arbetslös, speciellt inte inom sosseadeln.

Faktum är att ni totalt tillsatte hela 26 statliga toppchefer – generaldirektörer, landshövdingar och ambassadörer – som hade en direkt bakgrund som politiker eller topptjänstemän för just Socialdemokraterna. Ni använde bokstavligen den svenska statsapparaten och skattebetalarnas pengar som en privat Arbetsförmedling för lojala partikamrater som behövde en reträttpost.

Så snälla Matilda, innan du pekar finger och försöker bygga en stor, mörk konspiration kring att en församling i Strängnäs anställer en präst utan att lägga ut en annons, ta en titt i spegeln. Den socialdemokratiska nepotismen är så monumental att den förtjänar en egen plats på världsarvslistan. Sätt dig ner i glashuset nu innan du skär dig.

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Eller hur?

[JENS Odlander @JensOdlander]

Med anledning av att somliga återigen velat göra partipolitik av Somaliabiståndet, vill jag upprepa vad jag tidigare skrivit. Rätt ska vara rätt, i synnerhet i offentligheten:

Jag jobbade som Somaliaambassadör tillsatt av en socialdemokratisk regering (tack för förtroendet). Fortsatte under borgerliga regeringen.

I praktiken allt svenskt bistånd gick till somaliska parlamentarikerlöner, FN-löner, somaliska tjänstemännaditon men mest av allt till att avlöna en regeringsarmé ned till de enskilda soldaternas löner.

Problemet var, då som nu, korruptionen. Även om det gick genom FN. Soldaterna skrev upp sig men många dök inte upp annat än på löningsdagen (lite som Nikolaj Gogols ”Döda själar”).

Så flera svenska och andra västliga regeringar har gjort detta.

Den sittande är den första som kopplat biståndet till återtagande till Somalia av mestadels mycket grova somaliska brottslingar. Innan gavs biståndet utan motprestation.

[Maria Falk @miafalksweden]

En 32-årlig svensk småbarnspappa blir ihjälslagen när han är och tittar på fotboll. Gärningsmannen är afrikan och tidigare dömd till 7 års fängelse för morsförsök.
Vänsterns gapar om att detta inte ska användas som politiskt slagträ av högern.
Det kan ni ge er fan på att det ska, de politiker som är ansvariga för invällandet av sådana här individer, samt de som röstat fram dessa politiker har blod på sina händer. De är direkt ansvariga för att detta blir vanligare och vanligare i Europa.

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Vilket fullkomligt banbrytande pedagogiskt paradigmskifte, Tobias!
Man måste ju sannerligen hysa en gränslös beundran för den socialdemokratiska innovationskraften. Håll i er nu, svenska folket: Socialdemokraterna har alltså kommit fram till att barn bör lära sig läsa och skriva i skolan! Vilken monumental och fullständigt oförutsägbar intellektuell triumf!

Att lansera "daglig läsning" på lågstadiet som en djärv, ny politisk valfråga är ju ungefär lika revolutionerande som om SJ plötsligt skulle gå till val på att tågen förväntas köra på räls, eller om landets bagerier stolt skulle proklamera att de framöver planerar att använda mjöl i sin deg. Att detta överhuvudtaget måste presenteras som en "reform" är i själva verket den ultimata, tragikomiska bekräftelsen på hur oändligt djupt den svenska skolan har tillåtits sjunka.

Och låt oss för all del inte glömma kronan på verket: Anders Ygeman, som med rynkad panna och gravallvarlig stämma meddelar nationen att "färdigheter i svenska språket är avgörande". Vilken epifani! Det krävs tydligen en livstidsanställning inom den socialdemokratiska partiapparaten för att efter årtionden nå fram till en insikt som bokstavligen varenda förälder och genomsnittligt begåvad femåring redan bär på.

En imponerande politisk minnesförlustDet mest makalösa med detta utspel är dock den totala, skamlösa historielösheten. Vilka var det som under decennier systematiskt monterade ner katederundervisningen, devalverade lärarauktoriteten och lät kunskapskraven drunkna i ett bottenlöst hav av flumpedagogik och socioekonomiska bortförklaringar? Att det parti som aktivt skapat den skola där man numera måste skriva in i kursplanen att barn faktiskt ska läsa böcker, nu ställer sig i strålkastarljuset och leker hjältar är en kognitiv kullerbytta som förtjänar guldmedalj.

Ni har dessutom nyligen haft regeringsmakten i åtta år, utan att lyckas avhjälpa denna totala grundbult i samhällsbygget. Men självklart, lagom till nästa valrörelse ska ni alltså agera frälsare för den skolbrasa ni själva lät brinna.

Men för all del, Tobias – slå er hårt för bröstet! Ni har äntligen listat ut att en svensk skola bör innehålla böcker och att eleverna bör förstå svenska. Vi vanliga medborgare kan inte annat än bocka och buga i stum vördnad inför er oerhörda blixtsnabbhet.

[Carl Eos @TeodorMG]

"En handläggare på Migrationsverket avskedades efter Säpos larm om att han läckt uppgifter om iranska regimkritiker till personer med kopplingar till den iranska regimen. 

Nu kan Riks avslöja att mannens dotter är enhetschef på Migrationsverket. Samtidigt driver hennes sambo ett migrationsrådgivningsbolag där pappan sitter som styrelsesuppleant."

https://t.co/AR65UvP8wA

[Linda Du Rietz 🪓🤷🏼‍♀️🌻 @LindaDuRietz]

Vill bara kolla. Det är INTE ok att kritisera kändisar som åker på nöjesresor. Men det ÄR ok att skambelägga vanligt folk som behöver bilen till jobbet. Är det korrekt uppfattat?

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Visste ni att jorden har blivit grönare?

Satellitdata från NASA visar att den globala växtlighetens lövyta har ökat med cirka 2,3 procent per årtionde sedan år 2000. Den totala gröna ytan har vuxit med 5 procent.

Här är en liten sammanställning av hur utvecklingen ser ut globalt och regionalt:

De största förändringarna: Kina och Indien leder utvecklingen. Kinas växtlighet har ökat med 11 procent och Indiens med 7 procent sedan millennieskiftet.

Drivkrafter: Den främsta orsaken till den ökade grönskan är aktiv trädplantering och jordbruk i folkrika länder som Kina.

Andra bidragande faktorer är varmare klimat och högre koldioxidhalter i atmosfären, vilket göder växterna och gör att de kan sprida ut sig.

Situationen i Europa: Inom EU har den gröna ytan ökat med i genomsnitt 5 procent.
Så fortsätt köra bil, klippa med gräsklipparen som går på bensin, för ni gör jorden grönare😀

[Niklas Johansson @husa550]

@retepg7908 @mjalthugg Wienerbröd!😉

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Statens egna hamburgare
Berättelsen om snabbmatskedjan Clock är ju i princip den ultimata, tragikomiska sagan om vad som händer när den svenska staten och den socialdemokratiska byråkratin får för sig att de ska leka marknadsekonomi. Att försöka ”krossa” amerikansk kapitalism med hjälp av torra burgare, politiskt tillsatta styrelser och byråkrati var precis det haveri man kan föreställa sig.

Här är en genomgång i hur Sveriges eget statliga snabbmatsexperiment föddes, missköttes och till slut kollapsade under sin egen orimlighet.

1. Födelsen:
Allt började 1977. Den amerikanska kedjan Carrols ville lämna Sverige, och vem klev in som räddaren i nöden om inte SARA (Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag) – ett helstatligt bolag som ursprungligen skapades för att kontrollera svenskarnas spritkonsumtion.

Idén var lika tidstypisk som absurd: Staten skulle ta över snabbmatsmarknaden för att erbjuda ett "svenskt, tryggt och schysst" alternativ till den otyglade amerikanska kapitalismen (läs: McDonald's). Clock föddes med statliga subventioner i ryggen och en ideologisk övertygelse om att byråkrater minsann också kunde grilla hamburgare.

2. Det fackliga och byråkratiska haveriet
När jag nämner det fackliga haveriet så blottar jag den massiva dubbelmoral som präglade hela Clocks existens. Under 70- och 80-talen drev LO och de socialdemokratiska fackförbunden en stenhård retorik mot privata företag (och i synnerhet amerikanska jättar som McDonald's), som utmålades som cyniska utsugare av unga arbetare.

Men hur såg verkligheten ut på statens och "arbetarrörelsens" egen restaurangkedja?

Clock drevs inte som ett vinstdrivande företag, utan som en statlig myndighet. Beslutsvägarna var snåriga, innovationen var obefintlig och servicen präglades av en nästan komisk stelhet.

Trots att kedjan var statlig och därmed fackens ideologiska skötebarn, drogs Clock med exakt samma problem som man anklagade konkurrenterna för: stressig arbetsmiljö, låga löner och hög personalomsättning. Skillnaden var att facken hade extremt svårt att rikta sin vanliga aggressiva kritik mot en arbetsgivare som var staten själv. Att kritisera Clock var ju i förlängningen att erkänna att statlig ägande inte automatiskt gav arbetarna ett paradis.

Eftersom politiska hänsyn ofta gick före kommersiell logik, blödde kedjan pengar. Men precis som med många andra statliga och fackliga projekt vid denna tid (jämför med BPA och kursgårdarna) spelade lönsamheten mindre roll så länge skattebetalarna kunde stå för notan.

3. Verkligheten hinner ikapp
Under 80-talet och början av 90-talet började det svenska skyddsnätet rämna för Clock. McDonald's och Burger King expanderade stenhårt. De privata aktörerna hade något som Clock totalt saknade: effektiv logistik, glasklar marknadsföring och en förståelse för vad kunderna faktiskt ville ha.

Clock försökte desperat hänga med. Man introducerade rariteter som baconburgare och pizza-slice (vilket var helt vansinnigt ur ett produktionsperspektiv i en snabbmatsrestaurang), men inget hjälpte. Kvaliteten sjönk som en sten, och kedjan blev snart synonym med mikrovärmd mat och klibbiga bord.

4. Den förnedrande slakten
När 90-talskrisen slog till tvingades staten till slut inse att man inte kunde driva ett hamburgerimperium med förlust bara för sakens skull. SARA-koncernen styckades upp och såldes ut. Clock hamnade hos privata hotell- och restaurangkoncerner som Provobis, men då var varumärket redan så skadat att det var bortom räddning.

Konceptet lades ner, restaurangerna stängdes eller såldes vidare (ironiskt nog köptes många av lokalerna upp av just McDonald's, Burger King och Max), och år 1999 stängde den allra sista Clock-restaurangen.

Slutsats: Ett monument över statlig hybris
Clock står idag kvar som det ultimata beviset på vad som sker när planekonomi och ideologiska vanföreställningar försöker tävla mot den fria marknaden på marknadens egna villkor. Fackens och socialdemokratins totala oförmåga att erkänna att deras egna, statligt finansierade hjärtebarn var sämre både för konsumenterna och (ofta) för arbetarna, är ett historiskt haveri som de helst av allt vill att vi ska glömma.

[Sven Andersson @Motvalsarn]

@RichardJomshof Glöm inte att Magda begärde omställningsstöd när de förlorade valet, bara för att gynna sig själv och maximera kostnaderna för skattebetalarna.

https://t.co/1LoffZT7Yy

[Richard Jomshof @RichardJomshof]

Om jag förstår det här rätt har alltså Magdalena Andersson och hennes man valt att ta ut vinst i stället för lön via mannens bolag, något de har tjänat 800 000 kronor på att göra. Detta trots att Andersson klagar på andra företagare som gör på det här viset. Det är galet och hysteriskt roligt på en och samma gång. Vilket hyckleri!

[Trollet Helga @Helgfrida]

@susannasilfver https://t.co/lK7tX11y6B

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

Här är en liten genomgång i en av modern svensk fackföreningshistorias mörkaste och mest hycklande kapitel. Skandalen kring Kommunal, deras skärgårdsö Marholmen och lyxkrogen Metropol Palais, som briserade i början av 2016, är en studie i hur en organisation kan tappa all kontakt med sin egen gräsrot.

När landets mest lågavlönade och hårt slitande yrkesgrupper – undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden – betalade in sin fackavgift, trodde de att pengarna gick till att strida för bättre arbetsvillkor. I själva verket finansierade de en fest för en sluten facklig elit.

Här är en nedbrytning av pamparnas paradis och det totala haveriet.

Den nobla tanken som blev en lyxresort
Marholmen, belägen strax söder om Norrtälje i Stockholms skärgård, ägdes av Kommunal sedan 1920-talet. Den ursprungliga tanken var vacker och djupt solidarisk: ön skulle fungera som en rekreationsplats där utarbetade arbetarkvinnor och medlemmar kunde få vila upp sig till subventionerade priser.

Men med tiden, och i synnerhet under 2000-talet, förvandlades ön till något helt annat under Kommunals bolag Lyran.

Fackpamparnas lekstuga: Ön byggdes om till en modern lyx- och konferensanläggning. Samtidigt som vanliga medlemmar hade svårt att ha råd att åka dit, användes anläggningen flitigt av Kommunals ledning och inbjudna politiker för "konferenser" som ofta badade i dyr mat och exklusiva viner.

Subventionerad lyx: Det var inte anläggningens egna intäkter som höll den flytande, utan medlemmarnas fackavgifter. Kommunal pumpade in enorma summor för att täcka bolagets förluster, så att ledningen kunde fortsätta njuta av skärgårdslivet.

Det monumentala haveriet (Granskningen 2016)
När Aftonbladet inledde sin granskning rullades en kultur av bottenlös arrogans och ekonomiskt vansinne upp. Marholmen var bara toppen på ett isberg som bestod av fackförbundets affärsverksamhet.

1. Spriten, festerna och nakenshowerna Förutom Marholmen drev Kommunal lyxkrogen och konferensanläggningen Metropol Palais i centrala Stockholm. Här brände facktopparna ofattbara summor. Det hölls fester med fri bar, exklusiva vinprovningar och vid ett numera ökänt tillfälle fakturerades medlemmarna för underhållning som inkluderade nakenshower och porrstjärnan Puma Swede.

2. Ett ekonomiskt slukhål Fackförbundets utflykter i restaurang- och konferensbranschen var en ren katastrof. På bara några år gick verksamheterna (inklusive Marholmen och Metropol Palais) med över 320 miljoner kronor i förlust. Vem tog notan för detta? Den ensamstående undersköterskan som betalade över 500 kronor i månaden i fackavgift.

3. Gräddfilen till lyxlägenheterna Samtidigt som facket brände miljoner på fester, utnyttjade ledningen Kommunals bostadsbestånd i Stockholm. Medan vanliga stockholmare köade i decennier, delade fackpamparna ut exklusiva hyresrätter i Stockholms innerstad till sig själva, sina anhöriga och högt uppsatta socialdemokratiska politiker. Det mest kända exemplet var när dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) fick gå förbi kön och tilldelades en lyxlägenhet, vilket väckte enorm vrede bland gräsrötterna.

Konsekvenserna: När bubblan sprack
När granskningen publicerades blev vreden från medlemmarna monumental. Telefonväxlarna hos Kommunal bröt ihop när medlemmar ringde in för att omedelbart begära utträde.

Huvuden rullar: Förbundskassören Anders Bergström, som var huvudansvarig för affärsverksamheten och den som drev igenom lyxsatsningarna, tvingades avgå. Han hade drivit fackets bolag som sin privata feodalstat.

Ordförandens fall: Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström försökte först sitta kvar och höll en historiskt usel presskonferens där hon svor sig fri från ansvar, trots att hon själv deltagit i lyxen. Några dagar senare, under enormt tryck från medlemmarna, tvingades hon meddela sin avgång.

Massflykten: Inom loppet av några veckor lämnade närmare 10 000 medlemmar Kommunal i ren och skär avsmak.

Utförsäljningen: Kommunal tvingades städa upp i sitt eget moras. Metropol Palais lades ner/såldes av, och facket tvingades göra en total översyn av sina tillgångar, inklusive verksamheten på Marholmen, för att försöka återvinna en gnutta förtroende.

Ett arv av svek
Det som gör historien om Kommunal, Marholmen och facktopparna så djupt osmaklig är just den bottenlösa kontrasten. De som representerade Sveriges mest utarbetade och underbetalda arbetare lajvade överklass. De skapade ett slutet ekosystem av
ryggdunkningar, gratis sprit och lägenhetskontrakt, allt finansierat av människor som torkar äldre och byter blöjor på förskolor.

Det var inte bara en ekonomisk skandal; det var en fullständig moralisk kollaps.

Hur ser du på fackföreningarnas roll idag, tror du att de har lärt sig sin läxa efter den här typen av skandaler, eller är risken för pampvälde lika stor nu?
Kommunal äger fortfarande hela ön Marholmen…
(Long-Lat) 59.686246, 18.780601

https://t.co/BRs0zr59GZ

https://t.co/91TTmTc9Im

https://t.co/HAjGyL0qBH

[Alma Olsson @AlmaOlssom]

Jag mara droppar den här...

[Isaac @isaacrrr7]

Mujer iraní en Suecia:

“La pedofilia es legal en la República Islámica de Irán. Las niñas pequeñas son casadas con hombres adultos.

Estamos tratando de crear conciencia, pero las feministas occidentales nos están ignorando por completo.”

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

IT-stölderna på Regeringskansliet 2019/2020.

Det är få händelser i modern svensk förvaltningshistoria som blottlagt en så total avsaknad av grundläggande rutiner som just IT-stölderna på Regeringskansliet. Det som rullades upp i slutet av 2019 och början av 2020 var inte ett sofistikerat bankrån eller ett utländskt spionage, utan en ensam anställd som under flera års tid i lugn och ro promenerade ut genom dörrarna med skattefinansierad elektronik värd miljonbelopp.
Här är en djupdykning i hur detta gigantiska, byråkratiska haveri kunde inträffa.

1. Brottsupplägget – Så gick stölderna till

Huvudpersonen i skandalen var en man i 30-årsåldern som var anställd som IT-tekniker och administratör på Regeringskansliet. I sin roll hade han behörighet att beställa in ny IT-utrustning till departementens anställda.

Hans tillvägagångssätt var bedövande enkelt:

Han beställde enorma mängder dyr elektronik (främst splitternya Apple-produkter som Macbooks, iPhones, iPads och Apple Watches) via Regeringskansliets interna inköpssystem.

När leveranserna kom till Rosenbad och de andra regeringsbyggnaderna, såg han till att personligen hämta ut pallarna och paketen innan de hann registreras på någon specifik slutanvändare.

Utrustningen smugglades ut i ryggsäckar och väskor. Därefter sålde han produkterna vidare i oöppnade originalförpackningar på plattformar som Blocket och Tradera, samt till olika andrahandsföretag för elektronik. Pengarna gick till ett lyxliv, spel och dyra bilar.

2. Det systematiska haveriet – Varför märkte ingen något?

Det stora "haveriet" låg inte i att en person begick ett brott, utan i att systemet tillät det att pågå år efter år utan att en enda varningsklocka ringde. Regeringskansliet, som ska vara Sveriges bäst bevakade och mest välskötta arbetsplats, saknade helt grundläggande rutiner för inventering.

Det fanns ingen fungerande avstämning mellan vad som köptes in och vad som faktiskt delades ut. Miljontals kronor brändes på fakturor från leverantörer, men ingen på ekonomiavdelningen reagerade på att en enskild tekniker tycktes beställa datorer till en hel armé.

Säkerheten på Regeringskansliet är extremt hög när man ska gå in (röntgen av väskor, larmbågar, id-kontroll). Men när man går ut kontrollerades inte de anställdas väskor. Teknikern kunde därför dag efter dag fylla sin ryggsäck med skattefinansierade laptops och bara promenera ut genom spärrarna.
Kulturen beskrevs i efterhand som djupt naiv. Eftersom mannen var en betrodd tjänsteman ifrågasatte ingen hans agerande.

3. Omfattningen och prislappen

När polisen och internutredarna till slut började nysta i härvan växte skandalen till ofattbara proportioner.

Utredningen visade att mannen hade stulit omkring 4 000 enheter.

Det totala värdet på den stulna utrustningen uppgick till drygt 15 miljoner kronor.

Tidsperiod: Stölderna hade pågått systematiskt från åtminstone 2018 fram till att han greps i början av 2020.

4. Säkerhetsrisken – Var det fara för rikets säkerhet?

Säkerhetspolisen (Säpo) kopplades tidigt in eftersom stöld inne på Regeringskansliet alltid bär en risk för spionage. Lyckligtvis visade det sig att utrustningen mannen stal var helt ny och oöppnad. Datorerna och telefonerna hade aldrig hunnit kopplas upp mot regeringens interna, hemliga nätverk och innehöll därmed ingen känslig information. Motivet var rent ekonomiskt, inte ideologiskt eller främmande makt-relaterat. Men incidenten visade med skrämmande tydlighet hur enkelt en infiltratör hade kunnat föra in eller ut utrustning i lokalerna.

5. Efterspelet och konsekvenserna

Mannen greps och dömdes senare till fängelse för grov stöld och grovt häleri. Flera av de företag och privatpersoner som köpt de stulna varorna i tron att de var legitima förlorade både produkterna (som beslagtogs av polis) och sina pengar.

Riksrevisionen genomförde en granskning och riktade svidande kritik mot Regeringskansliets administrativa avdelning (RK Förvaltning). De slog fast att det fanns obefintlig internkontroll och tvingade fram en total omarbetning av hur staten köper in och registrerar IT-utrustning.

Efter haveriet tvingades Regeringskansliet införa strikta serienummerkontroller och stängda inköpskedjor där hårdvara måste kvitteras ut personligen och kopplas till ett anställningsnummer.

IT-stölderna blev en dyr och oerhört pinsam väckarklocka för staten. Det krävdes att 15 miljoner skattekronor försvann ut i ryggsäckar på Blocket för att Sveriges socialistiska regering skulle förstå vikten av att bokföra sina egna datorer. https://t.co/HAQ3hQ8Wjb

[Won't Shut Up @Fiskekillen]

@Dempaslotteborn Ja men det är helt ok.....

[Dennis DUS Slotteborn @Dempaslotteborn]

När Anna Lindhs minnesfond startades strömmade miljonerna in från sörjande svenskar som ville stötta mänskliga rättigheter. Men vad hände? Den blev snabbt en klassisk sosse-konstruktion där pengarna försvann ner i ett svart hål av "administration", konsulter och löner till det egna kansliet.

Man delade ut kaffepengar till välgörenhet och brände resten på att anställa varandra för att driva runt kalaset.

Varför? För att den politiska sosse eliten aldrig kan hålla fingrarna i styr när det finns pengar att administrera. Att mjölka en minnesfond på donationspengar för att finansiera sina egna löner och overheadkostnader är inte solidaritet. Det är ett "sossematiskt", byråkratiskt haveri och ett hån mot alla de svenskar som i god tro skänkte sina pengar. https://t.co/Y6yhP3rsLI

[Maria Wilhelmsson @mollymaja531]

Har börjat tappat hoppet. Mörkandet av allt Sossar gör är som en vägg i TV4, SVT, SR, DN, AF och SVD. Största medierna i Sverige attackerar regeringen varje dag och rapporterar inget om sossars tillkortakommanden. Skrämmande hur de jobbar för en rödgrön regering. På riktigt.