Stålfreddan

@Inte_Resting Jo, de tror väl att de har kontroll på kärnvapenhotet. Och de kommer så klart att agera i USA:s intresse även om det är irriterande för oss andra. Och Israel…

Stålfreddan @ohhowstupid

6 days ago

@EbbaEwa @alicemedce Man kan väl ganska tydligt se det på hur de agerar. Det är ju beteende, inte hudfärg, som är intressant för oss till höger.

Stålfreddan @ohhowstupid

11 days ago

@Breakthebet @RichardJomshof Ja verkligen. Vi har i vår familj varit slumrande borgerliga i decennier. Men nu måste något göras, så det blir SD.

ohhowstupid retweeted

Malin Ekman

@malinekman

12 days ago

Det är inte svårt att föreställa höstens val som en tipping point. Jag tänker ofta på människor jag träffat som berättat att de planerar att lämna landet om Magdalena Andersson blir statsminister eller varnat för att personer i deras närhet kommer att göra det. Människor som fruktar att landet i det scenariot är bortom räddning. Som är förmögna och har möjlighet att bosätta sig var de vill. Till skillnad från rika amerikaner som inte sällan högljutt varnar innan de rycker undan mattan och skatteintäkterna för delstaterna de överger i protest, lär svenskarna lämna i tystnad. Göra sorti för en tryggare tillvaro i Schweiz, Spanien eller USA utan att göra så stort väsen av sig. Det svenska offentligheten premierar som bekant inte kritiker snett utanför åsiktskorridoren. Bättre då att smita ut bakvägen. Kvar blir jantelagen och en befolkning som får svårt att betala för välfärdsstaten den röstat fram. Den som sades vara så stark att den kunde ta människor från hela halvklotet under sina vingar. Problemet är att alltför många varken visar lojalitet eller vilja att bidra till landet som försörjt dem. Det är inte bara deras eget fel. I veckan befann jag mig i Upplands Väsby där poliser bevakade ett studentutspring. Lyckliga ungdomar sicksackade mellan polisbussar. Många av dem hade svept in sig i flaggor. Av flaggorna jag såg var ingen svensk. Efter tolv år i svensk grundskola är det inte Sverige man firar. Det är inte så konstigt. Sverige har, liksom stora delar av Europa, misslyckats med att berättat vad vi står för, vad människor ska invigas i. I USA vet alla vad man kämpar för. Löftet är att den som, oavsett varifrån den kommer, gör rätt för sig och arbetar hårt har chans att ta del av den amerikanska drömmen. Belönas med ekonomisk framgång och trygghet för sig själv och de sina. Europa har varit sämre på att berätta vad hårt arbete kan rendera. I stället har invandrare serverats förmåner som till slut tagits för givna. En ansenlig del av befolkningen har reagerat på undfallenheten och destruktiviteten som på olika sätt följt. I Storbritannien demonstrerar människor efter att polisen, som i Black Lives Matters spår tränats i att förhålla sig till offers och gärningsmäns hudfärg, lät 18-årige Henry Novak blöda till döds efter att gärningsmannen Vickrum Singh Digwa påstått att Novak uttryckt sig rasistiskt. Och nu rasar upplopp efter att sudanesen Hadi Alodid, som beviljades asyl efter att ha tagit sig in i Irland illegalt, försökte hugga huvudet av 40-årige Stephen Ogilvie. Offret vårdas på sjukhus med allvarliga skador men överlevde tack vare civilkurage från medmänniskor, som även filmade det brutala våldet. Sverige är ett eget land med egna problem, men borde se Storbritannien som ett varnande exempel. Inte bara vad gäller migrationen. En av världens stoltaste demokratier har sjangserat i totalitär riktning. Varje dag grips britter för att ha delat sina – ofta helt vanliga och av majoriteten delade – åsikter online. För mig är det förbluffande att ledaren för Sveriges ännu största parti samtidigt vill införa en polis för “våra digitala gator och torg”. Men sedan spatserade också Magdalena förbi mig i sina gympaskor på inspirationsresa under Demokraternas konvent i Chicago, kort innan Harris historiska valförlust. Är jag överdrivet hård? En vän som är höger argumenterade för att rösta på Socialdemokraterna kanske inte är så dumt. Man ska inte underskatta viljan till makt, ansåg han. Att det faktum att partiföreträdarna är mer pragmatiker än ideologer kommer förmå dem fatta de beslut som behöver fattas. Även om de strider mot allt man tidigare stått för. Partiets tidigare kappvändande tyder på att min vän kan ha rätt. Själv har jag svårt för hyckleriet. Misstag är okej, men måste ägas. Och för mig är en ledare inte någon som till slut ger vika och följer strömmen, utan någon som banar väg från början. Annars är risken att rätt beslut fattas alldeles försent. Läs hela texten i Stockholm Report.