Varje val är det samma anklagelser från högern om klanröstning i förorterna. Men ingen från höger tycker det om att de flesta röstar på M i Djursholm eller Staffanstorp. För högern är vissas röster mer värda än andra tydligen.
Jag är helt överväldigad av det judehat som jag ser i mina svenska kanaler de senaste veckorna. Jag förfäras av Israels folkrättsbrott, Jemen, naturkatastrofen i Nepal. Men här hemma är strömmen av antisemitism en helt öppen kran av rasism som jag inte sett som vuxen på svenska.
Det här är Yasser Alshobaki från Palestinska riksförbundet. För två veckor sedan var han i riksdagshuset för att träffa Vänsterpartiets ledning och planera deras fortsatta samarbete.
Det är rent ut sagt skamligt att se hur många företrädare till vänster som triggas av davidsstjärnan. Lägg därtill den uppenbart institutionaliserade antisemitismen i Malmö och det är svårt att inte tala om detta som ett betydande samhällsproblem.
Jag är ledsen att behöva säga det, men finns det någon som tror att en vänsterregering skulle ha en chans att hålla de antisemitiska krafterna stången, särskilt som den själv skulle vara beroende av dem i sitt regeringsunderlag?
Jag tänkte skriva något balanserat om det här tramset. Jag har letat efter orden. Men det är så monumentalt jävla dumt att varje försök till nyansering blir löjligt.
Håkan Juholt lutar sig mot gravstenar och räddar ankungar med Magdalena Andersson.
Bodström dyker upp som gubben i lådan för att förolämpa Strömmer, Sveriges kanske starkaste justitieminister någonsin.
Samtidigt som Vänsterpartiet hyllar terrorister, Mp-profiler startar sharia-domstolar och Centerpartiet hotar med opposition om S genomför sitt viktigaste vallöfte.
Är det här att "ta Sverige på allvar"?
Magdalena Anderssons råd till människor när bolånen blir dyrare efter att hon har infört straffskatt på banker: ”Ge er ut på gatorna och protestera.” Vad sägs om att vi undviker hela den övningen och röstar fram en regering som inte vill göra bolånen dyrare med en straffskatt?
Ni vet i true crime när den misstänkte råkar avslöja sådant som bara den som har gjort det kan veta?
Ingenstans står det när och vem jag åsyftar, ändå påstår @DanielFarm (fd. S-ledamot, nu chef på S-ägda AiP) att han har gått igenom den utpekade medarbetarens telefon och hävdar att inget finns där. You can’t make this shit up.
Daniel Helldéns partiledarutfrågning är det närmaste jag hört en partiledare leverera en manual för hur man kör Sverige i diket. Här med några kommentarer från mig.
Daniel Helldén är övertydlig: om hans sida av politiken vinner valet kommer de ta Sverige tillbaka till den politik som gällde för 10 år sedan - med kärnkraftsmotstånd, högre bensin- och dieselpriser, lägre straff och mångdubbelt fler migranter.
I kärnkraftsfrågan staplar han dessutom missvisande miljardbelopp på varandra.
⚠️Statliga lån räknas som en kostnad, trots att lån ska betalas tillbaka med ränta.
⚠️Ramen för prissäkring över 40 år beskrivs som en färdig nota, trots att det handlar om ett dubbelriktat differenskontrakt och trots att ramen har lite att göra med den faktiska slutkostnaden. Det är statens budgetregler som gör att ramen måste räknas på detta sätt. Det blir också dubbelräkning, eftersom prissäkringen är vad som garanterar att lånen återbetalas.
⚠️Sedan lägger han på den maximala ramen för statens åtagande för kärnavfall ända fram till år 2159. Inte heller det är en check som skrivs ut i dag. Kärnkraftsproducenten ska betala för sitt eget avfall, och statens åtagande minskar när fler reaktorer ansluts till systemet.
Att summera lån som återbetalas, möjliga utbetalningar över 40 år och en yttersta riskram som löper i mer än ett sekel – och kalla allt för en kostnad på över 1 000 miljarder – är inte seriöst. Helldén vet naturligtvis att hans påståenden är fel. Men han bryr sig inte. Jag tror det finns ett ord för det...
Helldén säger att ett elsystem utan ny kärnkraft är ”fullt möjligt”. Ja, nästan vilket system som helst är tekniskt möjligt - om man är beredd att betala. Den relevanta frågan är vilket system som blir robust, konkurrenskraftigt och kan leverera el dygnet runt, året om. Energiforsk visar att ett kraftigt ökat elbehov utan ny kärnkraft innebär betydligt mer väderberoende produktion och ett stort behov av lager, flexibilitet och topplastkapacitet – bland annat gasturbiner.
Och tvärtemot vad Helldén påstår om Svenska kraftnäts uttalanden har de snarare varit övertydliga om behovet av mer baskraft.
✅ "Det är dock viktigt att betona att det som kraftsystemet främst behöver är
mer planerbar produktion i södra Sverige." skrev Svk i Dagens industri i februari 2022.
✅ "Vi måste skrika högre om att det även behövs mer planerbar produktion. Först i södra Sverige men längre fram absolut även i norra Sverige." sade dåvarande divisionschef Lowina Lundström i en intervju med Montel i juni 2023.
✅ "...flexibel elanvändning, lagring och lagring i kombination med oplanerbar elproduktion [är] inte tillräckligt för att klara omställningen av kraftsystemet. Ett tillskott av planerbar elproduktion kommer också att behövas. Utbyggnad
av den planerbara elproduktionen är också en förutsättning för att elektrifieringsplanerna inom olika industrisektorer ska kunna bli verklighet." står det i Svenska kraftnäts systemutvecklingsplan 2023.
Det är också anmärkningsvärt att Helldén förfasas över statliga lån till energiinfrastruktur samtidigt som Miljöpartiet vill låna 1% av BNP, omkring 60–70 miljarder kronor om året, till sin egen omställningspolitik och höja statsskulden till 50 procent av BNP.
Han hyllar dessutom Kina som ett grönt föredöme, trots att Kinas fossila koldioxidutsläpp har ökat ungefär fyra gånger så mycket som EU:s utsläpp har minskat totalt.
Den här regeringen har gjort att Sverige har börjat resa sig. Nu måste vi blicka framåt – inte tio år bakåt. Jag tror på Sverige, och på ett Sverige som kan mer.
Kan någon ge ett exempel på en reform som Magdalena Andersson vill göra som fokuserar på dem som arbetar?
Att de vill höja skatten på arbete, boende och sparande vet vi.
Men har de något som gör att den som arbetar för mer pengar i plånboken? Inte sett ett enda förslag.
Det paradoxala är att Sverige gärna erkänner att högerextremister måste bemötas ideologiskt. Ingen skulle föreslå att en nynazist enbart behöver jobb, bostad och en fritidsaktivitet. Ändå blir många obekväma så fort någon påpekar att islamistisk extremism också bygger på idéer som måste bemötas med kunskap, teologi och auktoritet.
Avradikalisering handlar inte om att välja mellan socialt arbete eller idédebatt. Den kräver båda.