Erik Johansson

International Director, EFS-SEM/SCR

[Erik Johansson @Prasterik]

Förfärligt och helt oacceptabelt! Denna oförblommerade antisemitism måste stoppas! Det räcker nu.
https://t.co/yznLkN1yJi

[The Aramaic Wire ܣܘܪܝܐ @AramaicWire]

If we lose Assyrians in Iraq, we lose a people from the *Old Testament* who are preserving *Aramaic*.

If we lose Maronite Christians in Lebanon, we lose the last chance of culture in the Levant.

If we lose Orthodoxy in Syria, we lose every last memory & legacy of Antioch.

[Iraqi Christian Foundation @iraqschristians]

On the eve of Palm Sunday and Holy Week, in the ancient Christian town of Suqaylabiyah, Syria, groups of armed Islamists are attacking Christian shops, homes, and churches. The Al-Qaeda/ISIS-aligned Syrian government is encouraging these attacks and has been a catastrophic disaster for Syria’s Christians and other minorities, as predicted. Middle East Christians are currently under attack from the Holy Land to Lebanon, Syria, and Iraq. God help everyone.

[301🇦🇲 @301arm]

Today, Armenians across the world observe Palm Sunday, known as Tsakhkazard, one of the most meaningful days in the Armenian Apostolic Church calendar. It commemorates Christ’s triumphant entry into Jerusalem, when He was welcomed by crowds with palm branches, and it marks the beginning of Holy Week leading up to Easter.

In Armenian tradition, the holiday carries an additional layer of symbolism tied to nature and renewal. Tsakhkazard reflects the awakening of spring, the rebirth of life, and the promise of hope after hardship. This dual meaning, both spiritual and seasonal, gives the day a distinct cultural depth.

The day is also rich in community and family traditions. Children often take a central role in celebrations, participating in church services and receiving special blessings. In many places, festive gatherings follow the liturgy, reinforcing the sense of unity and shared heritage that defines the occasion.

His Holiness Karekin II has designated Tsakhkazard as a day of blessing for children, emphasizing innocence, renewal, and the importance of faith in future generations.

Churches are decorated with willow branches, a local substitute for palm leaves, which are blessed during the Divine Liturgy. These branches are then taken home by the faithful, where they are kept as symbols of peace, protection, and prosperity. Many families preserve them throughout the year or weave them into decorative forms for Easter observances.

In some communities, it is customary to craft wreaths, crosses, or small ornaments from the blessed branches. These are placed in homes or given to loved ones as tokens of goodwill, further extending the spiritual meaning of the day into everyday life.

Tsakhkazard is not just a remembrance of a biblical event, it is a living tradition that brings together faith, heritage, and the rhythms of nature.

Բարի Ծաղկազարդ

301 correspondent: David Ghahramanyan

[Erik Johansson @Prasterik]

Idag firas Palmsöndagen över hela den kristna världen, också i områden där det kan vara förenat med livsfara att kalla sig själv kristen. Idag påminns vi därför om vikten av att slå vakt om friheten att få vara kristen och betydelsen av ett samhälle byggt på kristen grund.

[Eastern christians @Easternchristns]

From the land where civilization began, Christians in #Iraq fill the streets on #PalmSunday 🌿, walking together and waving palm branches as they remember Jesus’ entry into #Jerusalem, keeping alive a tradition passed down through generations.

[Mor Aphrem II @MorAphremII]

May Their Memory Be Eternal.
Offering prayers at St Elias Church in Damascus earlier this evening.
#SyriacOrthodoxChurch #Syria

[Erik Johansson @Prasterik]

@YB_Sodermalm Stiligt, men spegelvänd. 🤔

[Erik Johansson @Prasterik]

@kyrkbullen متواضعانه از شما برای تبریک تشکر می کنم.

[Magnus Ranstorp @MagnusRanstorp]

Tycker @ceciliauddenm och @ekmathia borde intervjua @ICRC om hur de tvingas spela med i den makabra propaganda cirkus som omgärdar gisslans frisläppning i Gaza.

Hamas grymhet att paradera gisslan på scen, intervjua dem och nu senast med kistor på scen saknar motstycke. Allt detta har inte kommit fram riktigt rättvisande i reportage hittills.

[Susanna Birgersson @susbirgersson]

De som firade 7:e oktober tycker naturligtvis inte att det är något problem att Hamas kallblodigt mördar två små pojkar och under festliga former paraderar kistorna för en tjoande civilbefolkning.
Dessa människor finns i vår mitt. Öppet demonstrerar de sitt hat i våra städer.

[Erik Johansson @Prasterik]

@SwedeninArmenia Excellent hope-bringing initiative!

[Erik Johansson @Prasterik]

@alicemedce Bra jobbat! God jul!

[Embassy of Sweden in Yerevan, Armenia @SwedeninArmenia]

Joint press release by the Nordic-Baltic countries and Armenia 🇸🇪🇫🇮🇩🇰🇳🇴🇮🇸🇪🇪🇱🇻🇱🇹🤝🇦🇲 https://t.co/OK3NrTsXmV

[Erik Johansson @Prasterik]

@Panshiri_M Fint initiativ! Tyvärr kommer kommunen inte alls att skämmas, S saknar helt den förmågan.

[Erik Johansson @Prasterik]

@PlJonson Och Gripen?

[Erik Johansson @Prasterik]

@Gerashchenko_en Too little, too late! Send the Gripens now! @PlJonson

[Erik Johansson @Prasterik]

@YB_Sodermalm Bra beslut! Borde tillämpas oftare.

[Erik Johansson @Prasterik]

Nalin, du är på många sätt en förebild!

[Nalin Baksi @NalinBaksi]

Även idag tar jag på mig Davidstjärnan och tänker på och hedrar de oskyldiga som föll offer för terrorgruppen Hamas bestialiska massaker. Att judar i Sverige nu lever under hot är förfärligt. Vi måste alla stå upp mot antisemitism.

[Erik Johansson @Prasterik]

Det finns andra dagar att kritisera Israel på, men idag minns vi alla dem som drabbades av terrorattacken för ett år sedan.

[Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar]

Historieglidningen mitt ibland oss

Det har gått ett år sedan oskyldiga föräldrar mördades inför åsynen av sina barn, eller brändes ihjäl för att de gömde sig för mördare med gevär,
eller torterades,
eller avrättades
eller bortfördes enbart för att de befann sig i sina hem
eller på en musikfestival.

Det har gått ett år sedan den största pogromen mot judar sedan Förintelsen.

Det saknas inte beskrivningar, dokumentation, vittnesmål eller videomaterial som oomtvistligt redogör för några av de mest vidriga former att kränka och förgöra det mänskliga livet som också går bortom den naturliga föreställningsvärlden.

Ändå är det som att detta vidriga terrordåd i det offentliga samtalet ibland knappt har ägt rum. Historien om vad det var håller redan på att spädas ut, relativiseras och till och med legitimeras. Hur ofta uppmärksammas i det svenska offentliga samtalet att 101 personer forfarande hålls som gisslan? Inte tillräckligt ofta är mitt svar på den frågan. Hur ofta beskrivs inte detta fruktansvärda terrordåd ungefär som om det bara var en ytterligare datapunkt i en lång och svårlöst konflikt? Allt för ofta om ni frågar mig. Det pågår en relativisering av denna händelse som sticker ut från andra jämförbara terrordåd och den sorgligt särskiljande faktorn är att det denna gång handlade om ett attentat riktat mot judar.

Hur många offentliga firanden har vi sett till stöd för terrordåden i Paris, Madrid, London, Köpenhamn eller Bryssel? Inte ens de mest hårdföra islamister skulle våga ägna sig åt det i västvärlden. Ändå sker det till stöd för terrordådet i Israel och svansen av människor som vill agera nyttiga idioter till och förstärka detta avgrundsmörker är tyvärr betydande.

Det handlar dock inte bara om de mest avskyvärda yttringarna, det handlar också om historieglidningen i det offentliga samtalet. Vi såg senast häromdagen hur DN beskrev terrordådet som ”årsdagen av konflikten som eskalerade den 7 oktober förra året”. Det är svårt att tänka sig hur man tydligare kan relativisera och diskontera ett terrordåd där över 1100 människor dödades på de mest utstuderade och fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Texten ändrades sedan, men att det kunde beskrivas på detta sätt säger något om en blind fläck. Är den 11 september årsdagen av händelserna som ledde till kriget i Afghanistan? Eller är det åminnelsen av det värsta terrordådet i USA:s historia? Få skulle nog tveka i den delen åtminstone.

Ändå har det redan börjat ske i förhållande till den 7 oktober. Genom att släta över själva händelsen sker också något annat. Plötsligt uppfattas också beskrivningen av stora folkmassor som ger sig ut i ärendet att högtidlighålla eller snarare fira den 7 oktober av helt fel anledningar och fruktansvärda anledningar som mindre problematisk för vårt samhälle än de egentligen är. Något är fullständigt fel i vårt samhälle när grupper firar terrordåd, men för att vi ska vara kapabla att se den fulla vidden av det krävs till att börja med att vi minns det som ett terrordåd och inte något annat.

Detta är också vad den judiska minoriteten i Sverige upplever i kölvattnet av terrordåden den 7 oktober. Mer hot om våld än kanske någonsin tidigare. Hur vi, resten av samhället förhåller oss till detta spelar naturligtvis all roll. Genom att inte vika en millimeter från hågkomsten av vad som faktiskt skedde den 7 oktober har vi också möjlighet att hålla gränsen mot den moraliska avgrunden.

Därför är det som sägs och görs för att visa den judiska minoriteten sitt stöd denna dag av oerhörd betydelse för vilket framtida Sverige vi tänker acceptera. Och precis på samma sätt blir det som inte sägs också en indikator för var vi befinner oss. Detta borde inte vara en fråga med partiskiljande förtecken. Ändå har vi gång efter annan det senaste året fått se oförblommerad antisemitism och terroromantik yttras bland folkvalda företrädare och personer med inflytande i den offentliga diskussionen.

Helgen som gått har inte varit något undantag från den gatubild vi sett de senaste året, på demonstrationer har det skanderats antisemitiska troper samtidigt som fanor från bland annat Hizbollah synts bland demonstranter. Om dessa människor idag inte klarar av att yttra sitt förbehållslösa avståndstagande för den terror vi såg för ett år sedan är det en tystnad som i framtiden kommer deras tystnad att eka från fel sida av historien.

Idag är inte vilken dag som helst, precis som att kristallnatten eller Förintelsens minnesdag inte heller är det. Låt oss inte acceptera den historierevisionism som söker sudda ut minnet och konturerna av ett av de värsta terrordåden i modern tid. Låt oss minnas det för vad det var, ännu ett brutalt försök att tillintetgöra det judiska folket.

Am Israel Chai

[Erik Johansson @Prasterik]

Ganska talande om människors lidande under Hizbollah. Ironiskt (och intressant) att det är Israel som driver fram detta slags firande.

[Hussain Abdul-Hussain @hahussain]

This is how happy Syrians are after reports that Nasrallah is presumably killed. They call him “Hassan Zummeyrah”, Arabic for “Hassan the Trumpet” poking fun at his long speeches.