"Trust the science" as a slogan is the opposite of what science actually asks of you.
Real science doesn't demand trust. It earns it by surviving attempts to disprove it.
Fair and balanced?
Igår deltog jag i en diskussion med Expressens biträdande chefredaktör om mediekritik och den enligt min mening viktiga företeelsen att politiker numera har egna plattformar där man kan nå ut med oklippta perspektiv eller ibland ge en motbild. Låt mig därför härmed illustrera ett konkret exempel.
Idag föll Stockholms tingsrätts dom mot den sk. Rebellmamman vid Energimyndigheten.
Hur Expressen valde att beskriva detta framgår i notisen. Jag lämnar åt er att bedöma om denna rapportering är kraftigt vinklad efter att jag gett er bilden av vad som faktiskt har hänt. Domen finns att läsa för den som inte tror mig.
Utfallet av domen är alltså att Rebellmammans stämning av staten underkänns på samtliga punkter utom en. Tingsrätten fastslår att staten hade rätt att avsluta provanställningen på grund av att rebellmamman inte klarade säkerhetsprövningen. Rebellmamman får rätt på en liten punkt, bestående i att det enligt tingsrätten saknades skäl att arbetsbefria rebellmamman de sista 9 dagarna av vederbörandes provanställning.
Rebellmamman får 10 000 kronor i skadestånd för detta, men eftersom hon förlorar målet i övrigt döms hon att betala statens rättegångskostnader uppgående till 172 000 kronor.
Expressen väljer emellertid rubriken: ”Rebellmamman får skadestånd.”
Att hon i själva verket genom att ha förlorat huvudfrågan i målet blir skyldig att ersätta staten med 172 000 kronor nämns inte med en stavelse. Istället beskrivs saken så som den gjordes gällande av Rebellmamman, därefter övergående direkt till upplysningen att hon får skadestånd.
Den som vill förstå att Rebellmamman faktiskt förlorade målet måste läsa mellan raderna i artikeln som kring själva huvudfrågan avslutas med formuleringen: ”Den bilden delas inte av Stockholms tingsrätt.” Det är alltså trots att en svensk domstol kommit med ett avgörande fortfarande rebellmammans påstående som utgör någon slags huvudpropositon i artikeln.
En alternativ och mer rättvisande formulering hade möjligen varit: Rebellmammans uppsägning var korrekt och rebellmammans talan i den delen mot staten ogiltigförklaras.
Så till min vidare poäng här: Om det inte är tillåtet att kritisera den här typen av publiceringar kommer vi aldrig se självkorrigering. Om det här inlägget får tillräcklig spridning är jag ganska övertygad om att Expressen, givetvis utan att säga något om det, kommer att korrigera sin artikel eftersom den har så stor slagsida att den faktiskt inte på ett rättvisande sätt återger helheten av vad som har hänt. Omständigheten att Rebellmamman ska betala 172 000 kronor är helt utelämnad.
Övriga medier tycks ha hittat en bättre balans i sin rapportering, utom givetvis Dagens ETC som väljer rubriken “Delseger för Rebellmamman”. Nej, hela caset underkändes utom en teknikalitet som kopplades till arbetsbefrielse under 9 dagars tid.
The social media ban is utterly, utterly disgusting. not because it 'doesn't go far enough' or 'won't keep kids safe' or whatever other 'reason' is given that translates to MORE BANNING PLEASE, but because it is a heinous jackboot in the face of the idea that children are human beings. It is extremely dangerous in itself, cutting off lifelines of all kinds, narrowing their worlds, and massively decreasing knowledge and learning (and its potential) and increasing loneliness. the idea that our kids, banned from even Youtube, which is basically knowledge itself, and the most democratically available, will end up being able to vaguely compete on the world stage with peers who have not been cast back into the iron age by an insane, madly illogical government is preposterous and one of the saddest aspects of this.
@peterboghossian Yes! For him and for all the people whose lives he improved. Becoming the world’s first trillionaire is a milestone that reflects massive value creation for humanity.
Decisive defeat. Then elimination of fear. Then rule of law. Then economic revival. Then democracy. Then, if all that works, statehood. Then prosperity in every sense.
https://t.co/iHqYfVOUFa ”När Wolodarski för 13 år sedan förklarade DN:s framgångar som ett resultat av den agendasättande journalistiken beskrev han egentligen ett paradigmskifte inom svensk media som inneburit att journalistiken inte längre bara skulle informera, utan också formuleras i syfte att få människor att "tänka och känna". Med andra ord: journalistiken skulle inte längre nöja sig med att beskriva verkligheten på ett så verklighetstroget sätt som möjligt, utan också påverka hur människor uppfattade den. Det märks att hans ambition burit frukt.
Den mest effektiva formen av opinionsbildning sker nämligen inte genom osanningar utan genom urval som i sin tur görs utifrån vad man önskar åstadkomma. Som nyhetskonsument ska man därför alltid fråga sig: Vad väljer journalisten att berätta?Vilka fakta får rubrik? Vilka bakgrundsförhållanden utelämnas? Vad göms i brödtexten? Vilka aktörer tilldelas handlingskraft och ansvar, vilka skildras som passiva, som offer, som biprodukter? Vilka förklaringar betraktas som legitima? Vilka frågor anses olämpliga att ens formulera?
Ty när dessa val systematiskt går i samma riktning, som i fallet Israel, uppstår en skev verklighetsbild. När detta dessutom kryddas med rent felaktiga påstående och sensationella “nyheter” som först långt i efterhand korrigeras, när skadan redan skett, är publicitetsskadan ett oöverskådligt faktum.
Allvaret ska inte underskattas; när journalistiken förvandlas till aktivism förlorar den sin viktigaste tillgång - trovärdigheten. Och när trovärdigheten försvinner söker människor sig någon annanstans; till andra medier och andra partier.
Det var vad som hände under migrationsdebatten. Det är vad som sker nu. Historien lär oss att verkligheten alltid till slut hinner ikapp berättelsen. Frågan är bara hur mycket förtroende som hunnit gå förlorat innan dess. För hur ska upplysningens ideal någonsin gå att återskapa när de som är satta att värna dem, medvetet och metodiskt, åderlåter dem på innehåll?”
https://t.co/iHqYfVOUFa ”Givet hur Israel porträtterats genom decennierna, och särkilt under de senaste snart tre åren efter 7 oktober, är det då så förvånande att gemene man fått bilden av att landet är exceptionellt diaboliskt, mordiskt och moraliskt depraverat? Nej, faktum är att människor fått just den bild som medierna, via Hamas som varit primärkällan till rådande narrativ, velat att de ska ha. Allt har med andra ord blivit exakt som det var avsett.
För att vara väldigt konkret: varje gång Israel responderar på en attack, initierad av Hamas, Hizbollah eller Iran, är det Israels agerande som betraktas som eskaleringen. Huvudsaken, att Israel attackerats i strid med rådande “vapenvila”, görs ytterst skyndsamt till bisak i den mediala rapporteringen; Attacken blir en fotnot, svaret blir huvudnyheten.
Så när Hamas skjuter raketer mot israeliska städer handlar rubrikerna om Israels vedergällning. När Hizbollah attackerar från södra Libanon handlar rapporteringen om Israels motanfall. När Iran öppet angriper Israel riktas fokus snabbt mot risken att Israel ska “eskalera” konflikten. Det som sker är att den aktör som initierar våldet försvinner ur berättelsen - medan den aktör som svarar på våldet blir berättelsen.
Hur många vet exempelvis att Hizbollah byggt upp en militär närvaro i ett 60-tal byar i södra Libanon, mitt bland civila, längs gränsen mot Israel? Att de därifrån har beskjutit norra Israel i över ett kvarts sekel? Att så är fallet trots upprepade FN-resolutioner som kräver att Hizbollah avväpnas? Att FN:s fredsbevarande insats Unifil, som har patrullerat gränsen mellan Libanon och Israel sedan år 1978, misslyckats med sitt uppdrag?
Frågorna som borde ställas är därför hur ofta svenska läsare erbjuds en sammanhängande, kvalitativ och mångfacetterad bild av Hizbollahs militära infrastruktur i södra Libanon? Hur ofta beskrivs Hamas strategiska användning av civila miljöer? Hur ofta förklaras varför israeliska beslutsfattare uppfattar existentiella säkerhetshot annorlunda än europeiska kommentatorer - och var finns ett initierat resonemang kring hur vi själva hade agerat ställda inför samma hot?
Istället för att ställa dessa frågor har stora delar av rapporteringen utvecklats till ett slags moralisk teater där journalistens egen världsbild blir viktigare än publikens behov av kunskap. Mediernas skildring av konflikten har därmed inte syftat till att glänta på läsarens fönster mot verkligheten, utan om att anlägga ett filter som förändrat ljusinsläppet.”
@TeodorMG writes in Fokus about why the Swedish cultural left can't seem to understand the new generation of entrepreneurs.
He's right. The pattern is predictable: someone steps outside the accepted opinion corridor, the machine starts up, and everyone falls into their assigned roles. Critics see a caricature. I see Sweden.
Sweden built its prosperity and welfare system on people who competed globally and won. Engineers and inventors who didn't wait for permission. That energy didn't disappear, it just moved from factory floors to laptops and server rooms. The tools changed, but the drive didn't.
What frustrates me isn't the criticism. It's the waste. Sweden has the talent and the institutions to lead in AI, energy, defense tech, biotech. The position is there to take.
But we hesitate. We talk too long, we wait until it's too late and act surprised, like we did with immigration a decade ago.
I grew up here. I build companies here, and I want to keep building here.
That's not a pose, that's just what it looks like when you actually care.
Milton Friedman: “I am not a conservative. I’ve never been a conservative. Hayek was not a conservative.”
“We are liberals in the true meaning of that term: concerned with freedom. We are not liberals in the current distorted sense—those liberal with other people’s money.”
@TomTugendhat Yes indeed but first, rapid undoing of recent disastrous attempts at revolutionary change.
Because without that, the institutions that formerly mediated criticism and consent can't achieve gradual change. They're mired in factionalism, irrationality and incompetence.
@TimothyDuignan When you make a prophecy that is not borne out, you have a choice: to be very embarrassed and resolve not to prophesy in future; or to claim that the prophecy was true in some newly discovered sense. I chose the first option.
I Sverige kan i dag även personer som inte är svenska medborgare – ja, inte ens EU-medborgare – rösta och ställa upp i kommun- och regionval. Det är ett demokratiskt haveri. Rösträtten ska vara en rättighet för dem som också bär landets skyldigheter. Regeringen måste omedelbart sätta stopp för detta och återupprätta medborgarskapets värde.
The UK is a great country with an extraordinary history. Our stagnation is real, but it's fixable and worth fixing.
Enjoyed giving this talk at @lfg_uk last week and so encouraged by the optimistic responses I've had from people who are building a brilliant future for Britain 🚀
.@DavidDeutschOxf: "There is no better criterion for finding out whether something is good for you than whether you enjoy it. There can’t be.
Sir Karl Popper once said “the belief that truth is manifest is the basis of all tyranny”.
The fact is, the truth is not manifest.
The truth can only be found by a critical process, by a creative process, by a process that is open, and our only criterion for whether one idea is better than another is whether we prefer it.
We have to look at the ideas, and use criticism—everything must be open to criticism—to find which of them is ultimately preferable. We have to be willing to change and change again.
If you have a power structure where a single idea of what is right is imposed by force, then that can never be criticised, and the chances of approaching the truth are nil."
"The harm that can flow from any innovation that does not destroy the growth of knowledge is always finite; the good can be unlimited."
@DavidDeutschOxf, The Beginning of Infinity. —Chapter 9: Optimism.