Inget samhälle i Israel förlorade fler människor den 7 oktober än Kibbutz Be’eri. Enligt New York Times granskning dödades totalt 97 personer där.
I går på julafton dödade en enda israelisk bomb minst 106 människor i flyktinglägret Maghazi i Gaza, enligt AP.
Ett brev till mina kollegor och andra berörda. Låt mig berätta vad som hände i går. I går dödades 76 människor från samma släkt i Gaza City, rapporterar Sky News. 16 familjehushåll inkluderat barnen och kvinnorna.
I går kom också Washington Posts granskning som visar att Israel och USA ljög om att det fanns en Hamasbas i al-Shifa-sjukhuset, att det skulle varit Hamas "headquarters" och "command and control". Det var propaganda, de animerade bilder och videos som visades upp var lögn och media hjälpte till att sprida den lögnen.
Med denna lögn attackerade man ett sjukhus fullt av patienter, flyktingar och sjukvårdspersonal, och förvandlade sjukhuset till en dödszon och en massgrav. Ambulanser kunde inte hämta skadade, Gazas största sjukhus kunde inte längre fungera, vårdpersonal och patienter, inklusive för tidigt födda barn, dödades.
I går kom också AP:s granskning som visar att Gaza har förstörts med än Nazityskland förstördes under andra världskriget. "Gaza is one of the most intense civilian punishment campaigns in history", står det.
I går kom också New York Times granskning som visar att Israel har bombat områden som de sagt att civila ska fly till, och att de har bombat dem med bomber som väger närmare ett ton.
Samtidigt kom rapporter om att en halv miljon människor riskerar att dö av svält i Gaza och att sjukdomar härjar i tältläger där det inte finns mat, vatten, mediciner, skydd.
Att svensk media inte rapporterar om detta och att det finns en tystnad kring de sannolikt mycket grova krigsförbrytelser vi ser är allvarligt. Media har tidigare i historien haft en roll i att folkmord kunnat ske, till exempel 1994 i Rwanda: "local media fuelled the killings, while the international media either ignored or seriously misconstrued what was happening."
Alla som deltar i detta aktivt eller passivt behöver fundera över var deras moraliska och etiska gräns går och vad de vill och inte vill bli delaktiga i.
God jul.
https://t.co/cT2igTsp5H
https://t.co/acwDT2Filt
https://t.co/UJzj8ZnUqz
https://t.co/zx8zV05Vh0
"I’m not anti-Semitic at all, but I am anti-Zionist. I don’t believe they have the right, after 3,000 years, to reclaim the land with western bombs and guns on biblical injunction.”
Remembering James Baldwin, who passed away on this day in 1987.
🚨 By the numbers, those who have been killed since this morning:
• 44 in Rafah
• 6 in Khan Yunis
• 18 in Central Gaza
• 30 in Gaza City
• 11 in Northern Gaza
The occupation's offensive on the Gaza Strip continues.
Jag såg för ett par dagar sedan en vidrig video inifrån sjukhuset Al-Nasr där man såg sängar med döda bebisar i. Kunde inte bekräfta om det stämde. Nu har HRW bekräftat. Fem för tidigt födda bebisar dog för att israeliska flygattacker skar av syrgasen till neonantala IVA-avdelningen och läkarna kunde inte evakuera bebisarna.
Även på al-Shifa dog fem för tidigt födda barn innan evakueringen till Egypten kunde organiseras, de som överlevt kämpar alla mot allvarliga infektioner och en är i kritiskt tillstånd.
Fler än 6 000 barn har rapporterades dödade i Gaza sedan 7 oktober.
Samtidigt har Israel bekräftat att 33 barn under 18 år dödades i Hamas-ledda terrorattacken den 7 oktober.
https://t.co/N7rNHY1EjE
A new Amnesty investigation has found that the Israeli army indiscriminately, and therefore unlawfully, used white phosphorous in an attack on Dhayra in south Lebanon on 16 October.
The attack must be investigated as a war crime.
Since 7 October, 70 @UNRWA colleagues have been killed.
This is the highest number of UN aid workers killed in a conflict in such a short time.
Despite the losses, UNRWA staff continue to work around the clock in #Gaza to provide humanitarian assistance.
Alltså - FUCK OFF. Skulle jag behöva göra det här på daglig basis skulle jag helt ge upp hoppet om livet.
Var i dag och jobbade i Tulkarm på Västbanken och jag sover numera i Ramallah.
Att åka från Tulkarm till Ramallah tar normalt en timme – i dag tog det 3 timmar och 45 minuter.
Anledningen? Jag hade en palestinsk kvinna i bilen och hon får inte åka in i israeliskt territorium eller i bosättningar, eftersom Israel inte tillåter det.
Palestinier ringer taxichaufförer och vänner och försöker få information om vilka vägar de ska ta och vilka som är öppna, men just nu stängs många vägar av och man vet inte från en timme till en annan var man kan åka.
Google Maps försöker dessutom hela tiden styra in till israeliskt territorium, och visar inte alla vägar som palestinier kan åka på.
Internet fungerar inte heller på alla vägar som är för palestinier om man har israeliskt simkort, vilket jag har.
I dagsljus gick det - med svårigheter (inklusive dödsfara) - att tråckla sig fram, men att köra tillbaka på kvällen i mörkret …
Några av de saker som hände:
*Vi helt enkelt fastnade på en väg som är för israeler och andra som har särskilt tillstånd att lämna Västbanken, och som leder till en israelisk checkpoint. Det fanns ingenstans att göra en u-sväng eller att svänga av vägen. Den palestinska kvinnan (som är journalist) fick absolut panik och skrek till mig att jag skulle svänga av vägen - men det gick ju inte, och plötsligt var checkpointen där. Hon grät nästan, benen skakade, hon upprepade att hon var skräckslagen för att de skulle föra bort henne. Hon skickade sin live-position till sin man. Hela familjen blev orolig.
I checkpointen måste man visa id-handlingar. Hon har bara palestinskt id-kort och får inte passera den. Jag förklarade om och om igen att jag är utländsk journalist och att jag kört fel och bara behöver svänga tillbaka och åka till Ramallah.
Det blev säkerhetskontroll av oss, av hela bilen och av bagaget, och en lång väntan innan de lät oss svänga tillbaka på samma väg.
*Efter det fortsätter Google Maps leda oss till vägar för israeler, eller till bosättningar. Jag fick stanna hela tiden och sätta på varningsblinkers och vi fick tillsammans försöka reda ut om det var en väg vi kunde köra på eller inte. Så många gånger blev det panik och skrik igen och jag fick göra u-sväng efter u-sväng.
*När vi till slut hittade rätt väg så hade den precis stängts av. Helt mörkt och jag visste inte om det fanns en israelisk soldat eller inte vid avspärrningen. Så rädd för att göra minsta misstänksam rörelse och bli skjuten och krypkörde runt i ett U för att komma ut igen.
*Vid det här laget är vi redo att ge upp. Då stannar en bil och vi säger att vi är vilse och vi blir då hänvisade till en liten grusväg helt utan belysning som vi inte har någon aning om vad det ens är för väg. Den ledde till ännu en väg som var avstängd, och där hade några palestinska killar stannat sin bil för att meddela andra palestinier att det är en dead end.
*De kunde till slut peka ut en väg som faktiskt går till Ramallah.
Nu ska vi äntligen gå och lägga oss och jag frågar henne: Men hur står du ut??? Och hon säger (givetvis) att hon föredrar att inte gå ut. Alls.
(PS Allt detta utspelade sig alltså på Västbanken, på ockuperad mark, där palestinier inte ens kan hitta en väg som leder dem hem.)