Historieglidningen mitt ibland oss
Det har gått ett år sedan oskyldiga föräldrar mördades inför åsynen av sina barn, eller brändes ihjäl för att de gömde sig för mördare med gevär,
eller torterades,
eller avrättades
eller bortfördes enbart för att de befann sig i sina hem
eller på en musikfestival.
Det har gått ett år sedan den största pogromen mot judar sedan Förintelsen.
Det saknas inte beskrivningar, dokumentation, vittnesmål eller videomaterial som oomtvistligt redogör för några av de mest vidriga former att kränka och förgöra det mänskliga livet som också går bortom den naturliga föreställningsvärlden.
Ändå är det som att detta vidriga terrordåd i det offentliga samtalet ibland knappt har ägt rum. Historien om vad det var håller redan på att spädas ut, relativiseras och till och med legitimeras. Hur ofta uppmärksammas i det svenska offentliga samtalet att 101 personer forfarande hålls som gisslan? Inte tillräckligt ofta är mitt svar på den frågan. Hur ofta beskrivs inte detta fruktansvärda terrordåd ungefär som om det bara var en ytterligare datapunkt i en lång och svårlöst konflikt? Allt för ofta om ni frågar mig. Det pågår en relativisering av denna händelse som sticker ut från andra jämförbara terrordåd och den sorgligt särskiljande faktorn är att det denna gång handlade om ett attentat riktat mot judar.
Hur många offentliga firanden har vi sett till stöd för terrordåden i Paris, Madrid, London, Köpenhamn eller Bryssel? Inte ens de mest hårdföra islamister skulle våga ägna sig åt det i västvärlden. Ändå sker det till stöd för terrordådet i Israel och svansen av människor som vill agera nyttiga idioter till och förstärka detta avgrundsmörker är tyvärr betydande.
Det handlar dock inte bara om de mest avskyvärda yttringarna, det handlar också om historieglidningen i det offentliga samtalet. Vi såg senast häromdagen hur DN beskrev terrordådet som ”årsdagen av konflikten som eskalerade den 7 oktober förra året”. Det är svårt att tänka sig hur man tydligare kan relativisera och diskontera ett terrordåd där över 1100 människor dödades på de mest utstuderade och fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Texten ändrades sedan, men att det kunde beskrivas på detta sätt säger något om en blind fläck. Är den 11 september årsdagen av händelserna som ledde till kriget i Afghanistan? Eller är det åminnelsen av det värsta terrordådet i USA:s historia? Få skulle nog tveka i den delen åtminstone.
Ändå har det redan börjat ske i förhållande till den 7 oktober. Genom att släta över själva händelsen sker också något annat. Plötsligt uppfattas också beskrivningen av stora folkmassor som ger sig ut i ärendet att högtidlighålla eller snarare fira den 7 oktober av helt fel anledningar och fruktansvärda anledningar som mindre problematisk för vårt samhälle än de egentligen är. Något är fullständigt fel i vårt samhälle när grupper firar terrordåd, men för att vi ska vara kapabla att se den fulla vidden av det krävs till att börja med att vi minns det som ett terrordåd och inte något annat.
Detta är också vad den judiska minoriteten i Sverige upplever i kölvattnet av terrordåden den 7 oktober. Mer hot om våld än kanske någonsin tidigare. Hur vi, resten av samhället förhåller oss till detta spelar naturligtvis all roll. Genom att inte vika en millimeter från hågkomsten av vad som faktiskt skedde den 7 oktober har vi också möjlighet att hålla gränsen mot den moraliska avgrunden.
Därför är det som sägs och görs för att visa den judiska minoriteten sitt stöd denna dag av oerhörd betydelse för vilket framtida Sverige vi tänker acceptera. Och precis på samma sätt blir det som inte sägs också en indikator för var vi befinner oss. Detta borde inte vara en fråga med partiskiljande förtecken. Ändå har vi gång efter annan det senaste året fått se oförblommerad antisemitism och terroromantik yttras bland folkvalda företrädare och personer med inflytande i den offentliga diskussionen.
Helgen som gått har inte varit något undantag från den gatubild vi sett de senaste året, på demonstrationer har det skanderats antisemitiska troper samtidigt som fanor från bland annat Hizbollah synts bland demonstranter. Om dessa människor idag inte klarar av att yttra sitt förbehållslösa avståndstagande för den terror vi såg för ett år sedan är det en tystnad som i framtiden kommer deras tystnad att eka från fel sida av historien.
Idag är inte vilken dag som helst, precis som att kristallnatten eller Förintelsens minnesdag inte heller är det. Låt oss inte acceptera den historierevisionism som söker sudda ut minnet och konturerna av ett av de värsta terrordåden i modern tid. Låt oss minnas det för vad det var, ännu ett brutalt försök att tillintetgöra det judiska folket.
Am Israel Chai
Surprising Facts, Tiny Details and Clever tricks That Make Movies Unforgettable
A Thread 🧵👇
1. In Saving Private Ryan (1998), Jackson has a bruise on his thumb that was a common injury during WWII from soldiers' thumbs getting caught in the loading mechanism of M1 Garands.
Nu vill jag göra en uppmaning till alla som vill uppmuntra de tre, för oss tidigare okända gymnasieungdomarna, Maja Andreasson, Alva Jägerklou och Felicia Jonsson. ATT TITTA PÅ OCH DELA DENNA FILM OM UKRAINAS KAMP! 📽️
Dom går på mediaprogrammet på Stagneliusskolan i Kalmar och har producerat en mini-dokumentär om Ukraina och Power Up Ukraine. Vi är så grymt imponerade över hur dessa tre ungdomar på så kort speltid som 10 minuter, lyckas få fram både essensen av varför vi är så många som kämpar, både i Sverige och i Ukraina och samtidigt få fram känslorna i dig som tittare i varför det är så viktigt! Jobbar du med TV och/eller film produktion. Här har ni 3 stjärnor som blott 17 år gamla lyckats producera nått så vackert! Ta fram näsduken men också din Dela-knapp! Dom ska få förstå hur en så förhållandevis liten sak att tre tonåringar producerar en film om Ukraina, kan få stora ringar på vattnet! Hörde jag 50.000 visningar? Hatten av för er tjejer! 🧢🇺🇦🇸🇪⚡️
Ni influensers där ute, som har bra reach i diverse kulturkretsar, dela gärna detta, för att hylla dessa tonåringars arbete för Ukraina! @Cornubot@Edward_Blom@PGWahlen@FriaUkraina@KaptenMat
@AndersHansen74 Antonio Damasios arbete är spännande bland annat när det gäller detta. Enligt honom ÄR det helt integrerat, sinnet, jaget, självet, medvetandet är helt beroende av denna enhet. Detta är en anledning att ifrågasättta om AGI är alls är möjligt. Åtminstone enligt gängse uppfattning
This is a breakthrough in practical application of AI!
Klarnas AI assistant, powered by @OpenAI, has in its first 4 weeks handled 2.3 m customer service chats and the data and insights are staggering:
- Handles 2/3 rd of our customer service enquires
- On par with humans on customer satisfaction
- Higher accuracy leading to a 25% reduction in repeat inquiries
- Customer resolves their errands in 2 min vs 11 min
- Live 24/7 in over 23 markets, communicating in over 35 languages
It performs the equivalent job of 700 full time agents... read more about this below.
So while we are happy about the results for our customers, our employees who have developed it and our shareholders, it raises the topic of the implications it will have for society.
In our case, customer service has been handled by on average 3000 full time agents employed by our customer service / outsourcing partners. Those partners employ 200 000 people, so in the short term this will only mean that those agents will work for other customers of those partners.
But in the longer term, as more companies adopt these technologies, we believe society needs to consider the impact. While it may be a positive impact for society as a whole, we need to consider the implications for the individuals affected.
We decided to share these statistics to raise the awareness and encourage a proactive approach to the topic of AI. For decision makers worldwide to recognise this is not just "in the future", this is happening right now.
More in our press release
https://t.co/vLL05BvbNT
@agaton Bra jobbat! Min association av prenumerationsmodellen för CX/UX/UI är att det förstärkar förståelsen för att det är en ständingt pågående process — inte ett projekt.
@jayrosen_nyu I would add a count for the idea I picked up from you that continues to resonate stronger each day: people can’t distinguish between journalism and media. The reason is due to way most news businesses mix these two into the same output.
Sedan Sverige lämnade in sin ansökan till Nato har framförts att det skedde ”utan riktig debatt”. Men debatten har faktiskt varit livlig. Även debatten om avsaknaden av debatt. Känns det förvirrande? Förståeligt. Dagens inlägg går igenom debatt-paradoxen.
https://t.co/z93IWVKHmM
Jag medverkade i Lilla Aktuellt för vuxna häromdagen. Temat var hur man ska prata med barn om allt otäckt (som nyheterna bidrar till att sprida). Alla med barn borde läsa denna artikel : https://t.co/b4h7aSfFz2
@emanuelkarlsten ”Jag älskar dig” är 12 bokstäver, det kan gestaltas på många olika vis.
Men då det berör, det är när det finns en intention — och den intentionen gäller mig.